Jag har besökt Restaurang Linnéa & Peter tidigare, men inte toaletten. I samband med eftermiddagens besök ville jag snyta mig och gick dit. Snyta mig skulle jag, inget annat. Så jag tog av mig glasögonen och tänkte lägga dem på handfatskanten, bara för att upptäcka att där stod flaskor med tvål och handcreme och sånt i sån mängd att jag inte fick plats med mina brillor på ett säkert sätt. Därför lade jag dem nere i handfatet, och så snöt jag mig och skulle bara ... ja, du som är kvinna vet ju hur man gör ibland ...man vill torka bort smulor av sminket som lossnat från fransarna och hamnat på kinderna och så. Det var det jag gjorde.

 

När jag var klar böjer jag mig fram för att kontrollera ansiktet en sista gång och medan jag stirrar på min spegelbild sträcker jag ner händerna för att ta upp glasögonen igen och då ... då fick jag världens överraskning till livs.

 

Det fanns inget vred, inget att skruva på för att öka eller minska vattenstrålens styrka, bara ett på eller av. Som styrdes av en sensor som reagerade på att man satte händerna under kranen. Tydligen var mina glasögon för tunna eller för små för att ge den tysta ordern "ge mig vatten nu, jag vill tvätta mig" men när jag skulle ta upp brillorna kände den direkt av mina händer och levererade en stråle vatten via glasögonen i handfatet och vidare upp på mig och min mage. Jag blev rädd och gapskrattade inombords på samma gång. Sensorstyrd luftstråle för att torka händerna har jag upplevt men inte det motsatta. Inte en överrumplande kalldusch på det här viset i alla fall.

 

Tur att jag har humor.