Späckat schema.

Operation i morgon, fredag. Kl 10 ska jag infinna mig på ODA. Duschad och hungrig ska jag vara efter sex timmars fasta. Vilket i praktiken är elva timmar. Inte ens jag kliver upp och äter frukost kl 3.30 för att få något i magen innan fastan ska börja. Vatten får jag dricka två timmar innan kl 10. Eller kaffe. Eller te. Men jag får inte ta en skvätt mjölk i som jag brukar. Det räknas som mat. Hm.  

Helgen lär bli lugn. Jag minns inte från förra gången jag fick en venport, hur jag mådde efter operationen. Hur ont det gjorde efteråt och om det var svårt att röra sig och så. Det minns jag inte alls. Jag minns bara att det gjorde fördjävligt ont när sköterska skulle sätta nålen i porten för att ge den första behandlingen några dagar senare. Jag var ju svullen och öm och sköterskan kunde inte sitt jobb och allt blev bara så fel. Men det där är en annan historia.

Så jag gissar att jag inte kommer att göra särskilt mycket i helgen. Emma tar tåget till Umeå för att träffa kompisar och blir kvar där tills på söndag och Sara jobbar hela helgen. Så jag är ensam hemma med katterna. Behöver jag hjälp med något får familj och kompisar komma till undsättning. Det går nog bra.





Kommande vecka tillbringar jag till viss del i Umeå. På tisdag tar jag bilen upp och under tre dagar ska jag göra en MUGA-scint som är en undersökning av hjärtat, en skelettscint som undersöker skelettet och de sedvanliga provtagningarna och läkarbesöket. Torsdagen avslutas sen med den första behandlingen med Herceptin och Navelbine och sen får jag åka hem. Två nätter ska jag sova på Patienthotellet, som är ett trevligt ställe som serverar supergod mat. Det känns tråkigt att vara hemifrån så länge. Tre dagar och två nätter där "ensam" i Umeå.

Jag vet inte heller hur jag kommer att må efter behandlingen. Den har jag ju inte gjort tidigare. Jag hoppas att jag orkar köra hem ... men Emma har lovat att komma och hämta mig om jag vill det. Det ordnar sig nog det också.


Den stora vårfloden.

Bröd, glasstårta, lax, torskfilé, vårrullar, kanelbullar, grönsaker, fläskkotletter och mycket mycket annat. Ja, det är vad man kan tänka sig ha i frysen en vanlig dag. Jag fick tillfälle att titta igenom hela fryslagret igår när jag kom hem och upptäckte att frysen varit avstängd ett tag ... Svårt att veta hur länge, men när det blivit plusgrader där inne och när fiskpinnarna har fått nytt liv och simmar omkring och skvätter med stjärtfenorna, har det pågått ett tag. Och när fläskkotletterna vadar med smältvatten högt över klövarna och har återfått knorren på svansen, var det ett tag sen det hände.





Så här ser det ut i mitt kylskåp. Den lilla manöverpanelen finns helt oskyddad ovanför översta hyllan. Det är den lilla knappen till höger om Alarm-lampan som är på-och-av-knapp för frysen. Idiotisk konstruktion! Det är hur lätt som helst att komma åt knappen när man ställer in mjölkpaketet eller något annat, och av misstag stänger av frysen. Det är vad som hänt här.

Allt hade tinat. Helt eller delvis. Och en stor mängd vatten blötte ner och gjorde tvättsvampar av vitlöksbröden. Jag kände tårarna bränna under ögonlocken och blev arg och sa säkert en hel massa som skulle vara olämpligt för barn och känsliga.

Suck! Ut med allt på diskbänken för genomgång. Min första reaktion var att slänga allt. Rakt ner i soporna. Massor av pengar rakt ner i soporna. Men min dotter är en lugn och sansad kvinna.

- Vi kanske kan göra en buffé, sa hon, och bjuda in hemlösa eller alla vi känner på stor festmåltid. Vem kan vi ringa och bjuda på mat?

Jag tittade på henne så där lite i ögonvrån och skakade på huvudet och tänkte att den flickan är inte lite rolig hon. Men, såklart ... jag behöver ju inte slänga allt, insåg jag då, när jag lugnat ner mig. Tack, Emma, för att du slog till bromsen. Och så satte jag igång att steka lax och fläskkotletter och sånt, för att frysa in på nytt. Så kan man ju faktiskt göra. Tyvärr funkar det inte på allt och sorgligt nog var det rätt mycket som hamnade i soporna för ganska stora värden. Så mycket pengar har jag inte, att jag kan förstöra fin mat på detta sätt. Och, håll med! Nog är det en vansinnig grej, att ha den där jäkla knappen så oskyddad och när det får såna konsekvenser när det blir fel?

Citronruta och äventyr i NY.

Emma bakade helt sagolika citronrutor som vi tog med oss till Sara för lite fika och prat.





Bland annat berättade hon om den sista veckan i New York och de äventyr hon hamnade i där, i denna spännande miljö. Det är en häftig resa hon gjort och jag har full förståelse för om hon nu har blodad tand och snart är ute i världen igen.






RSS 2.0