Humöret var inte på topp igår.

Lördagen börjar med sol men med bara några enstaka plusgrader. Det är kallt, men det bryr sig inte katterna om, och de vill ut. Deras enträgna jamande irriterar mig så jag släpper ut dem.

Tankarna snurrar. Ska illamåendet ge med sig nu när levertumörerna får sig en kamp? Kommer det att fungera? Att jag får må bättre är viktigt nu. Det sätter sig på psyket och det är inte längre kul att vakna på morgonen. Jag vet ju vad som väntar.

Igår var Jea här. Hon tog med sig min inköpslista och handlade och tog också med sig en pizza/rulle på vägen tillbaka och vi åt tillsammans. Jag åt några munnar. Hon diskade och lyssnade och var en allmänt god vän. Det är bra med sådana. Humöret var inte på topp igår.





R.I.P allra snällaste Anna.

Cancermonstret har vunnit ännu en strid.

Allra goaste Anna orkade inte mera utan har somnat in. 


Profilbild


Du är saknad.


Dåliga nyheter.

Ok. Så här blir det nu då. Eftersom det är spridning till levern, precis som Dr Nisse befarade, är det bråttom med nya cellgifter för att sparka tillbaka. Taxol den här gången. På tisdag kl 10 är det dags för behandling nr 1. Nog känns det gruvsamt alltid, men jag hoppas innerligt att det betyder att illamåendet ger med sig helt eller lite. Jag är trött på att må illa. Så himla trött är jag på det.

Taxol är ingen dans på rosor. Nu ryker håret, som Dr Nisse uttryckte det. De övriga listade biverkningarna är inte heller lockande, men som vanligt vet man inte vilka man får. Men håret ryker. Det vet vi.


RSS 2.0