Humöret var inte på topp igår.
Lördagen börjar med sol men med bara några enstaka plusgrader. Det är kallt, men det bryr sig inte katterna om, och de vill ut. Deras enträgna jamande irriterar mig så jag släpper ut dem.
Tankarna snurrar. Ska illamåendet ge med sig nu när levertumörerna får sig en kamp? Kommer det att fungera? Att jag får må bättre är viktigt nu. Det sätter sig på psyket och det är inte längre kul att vakna på morgonen. Jag vet ju vad som väntar.
Igår var Jea här. Hon tog med sig min inköpslista och handlade och tog också med sig en pizza/rulle på vägen tillbaka och vi åt tillsammans. Jag åt några munnar. Hon diskade och lyssnade och var en allmänt god vän. Det är bra med sådana. Humöret var inte på topp igår.
Tankarna snurrar. Ska illamåendet ge med sig nu när levertumörerna får sig en kamp? Kommer det att fungera? Att jag får må bättre är viktigt nu. Det sätter sig på psyket och det är inte längre kul att vakna på morgonen. Jag vet ju vad som väntar.
Igår var Jea här. Hon tog med sig min inköpslista och handlade och tog också med sig en pizza/rulle på vägen tillbaka och vi åt tillsammans. Jag åt några munnar. Hon diskade och lyssnade och var en allmänt god vän. Det är bra med sådana. Humöret var inte på topp igår.
R.I.P allra snällaste Anna.
Cancermonstret har vunnit ännu en strid.
Allra goaste Anna orkade inte mera utan har somnat in.
Du är saknad.
Allra goaste Anna orkade inte mera utan har somnat in.
Du är saknad.
Dåliga nyheter.
Ok. Så här blir det nu då. Eftersom det är spridning till levern, precis som Dr Nisse befarade, är det bråttom med nya cellgifter för att sparka tillbaka. Taxol den här gången. På tisdag kl 10 är det dags för behandling nr 1. Nog känns det gruvsamt alltid, men jag hoppas innerligt att det betyder att illamåendet ger med sig helt eller lite. Jag är trött på att må illa. Så himla trött är jag på det.
Taxol är ingen dans på rosor. Nu ryker håret, som Dr Nisse uttryckte det. De övriga listade biverkningarna är inte heller lockande, men som vanligt vet man inte vilka man får. Men håret ryker. Det vet vi.
Taxol är ingen dans på rosor. Nu ryker håret, som Dr Nisse uttryckte det. De övriga listade biverkningarna är inte heller lockande, men som vanligt vet man inte vilka man får. Men håret ryker. Det vet vi.
Herceptin nr 19.
En efter en avverkas de, behandlingarna. Idag sög jag i mig den nittonde i sällskap av Sara, som tålmodigt sitter vid min sida och får tiden att gå mycket fortare. Dr Kjell ville ha alldeles egna leverprover att titta på. Det fungerar sådär med att flytta informationen mellan landstingen när jag varit på besök. Något svar på dem fick jag inte medan jag var där. Däremot bokades jag in på att träffa Dr Nisse när han kommer till Örnsköldsvik efter påsk. Det blir bra.
Lite extra vätska bjöd man på också. Det kan aldrig skada, även om jag tycker att jag dricker rätt bra mängder varje dag.
Efter sjukhusbesöket åkte vi hem till Sara och åt soppa och smörgås och jag passade på att somna i soffan medan Sara donade i köket. En liten stund bara, det var så skönt. Vad är det med mig och soffor? Jag somnar på nolltid. Det tär på kroppen att bli stucken och hanterad, det hjälps inte det.
Lite extra vätska bjöd man på också. Det kan aldrig skada, även om jag tycker att jag dricker rätt bra mängder varje dag.
Efter sjukhusbesöket åkte vi hem till Sara och åt soppa och smörgås och jag passade på att somna i soffan medan Sara donade i köket. En liten stund bara, det var så skönt. Vad är det med mig och soffor? Jag somnar på nolltid. Det tär på kroppen att bli stucken och hanterad, det hjälps inte det.
Kaffebricka.
Söta Sara hälsade på och hade med sig denna läckra bricka till sin mamma. Perfekt för mig att ha intill i soffan att ställa en kopp eller en flaska på. Och snygg är den också.
Bra mycket snyggare och trevligare än den här som dessutom använts som skärbräda. Huvva!
Inspiration sökes.
Jag har tagit ledigt från datorn ett tag. Helt och hållet. Det har du kanske märkt. Inget bloggskrivande eller läsande eller Facebook. Jag är less. Så kan det bli ibland. Men, inget nytt har framkommit. Inget besked angående röntgen, och jag mår som tidigare. Inget nytt alltså.
Jag söker inspiration att skriva och du är den första som får veta när jag hittat den.
Jag söker inspiration att skriva och du är den första som får veta när jag hittat den.
Krispiga tulpaner.
De här papegojtulpanerna är så krispiga så det syns.
Dr Nisse är underrättad.
Så där ja. Röntgad och klar. Överkroppen är skiktad och genomlyst och svaret på det kommer väl till veckan. Dr Nisse är underrättad per sms och vi bytte "trevlig helg" och "vi hörs". Tills dess försöker jag njuta av vårtemperatur och en blek sol.
Katterna njuter ute av samma sak plus en massa andra saker som dofter och gräs och småfåglar. Fast de bara tittar på pippina, inget annat. Äventyren och promenaden blir allt längre för Kitty. 20 minuter i går och en timme i dag. Bara hon kommer hem så är jag glad. Men, hon är ju lite spontan av sig och kan få för sig att kolla in gamla marker som ju ligger på andra sidan vägen. Tarzan däremot håller sig på en 15 meters radie och väljer att titta in varje eller varannan minut. Han är mera ansvarsfylld och vill kolla så att matte är inne och i närheten. Och det är jag ju.
Katterna njuter ute av samma sak plus en massa andra saker som dofter och gräs och småfåglar. Fast de bara tittar på pippina, inget annat. Äventyren och promenaden blir allt längre för Kitty. 20 minuter i går och en timme i dag. Bara hon kommer hem så är jag glad. Men, hon är ju lite spontan av sig och kan få för sig att kolla in gamla marker som ju ligger på andra sidan vägen. Tarzan däremot håller sig på en 15 meters radie och väljer att titta in varje eller varannan minut. Han är mera ansvarsfylld och vill kolla så att matte är inne och i närheten. Och det är jag ju.
Jag sippar vatten.
Jag sippar vatten nu. 1 liter på en timme var ordern. Klockan ett ska jag infinna mig för fotografering av bland annat levern. Tro hur den mår nu då? För jag mår inte bra. Tänker på dr Nisses min och hans ord och jag berfarar det värsta.
Ute är det soligt. Tarzan minns hur kul det var att gå ut igår och han har jamat vid dörren en lång stund. Jag vågar inte släppa ut dem nu, när jag snart ska iväg. Kanske senare.
Och så har jag tappat mina nya skinnhandskar ...
Ute är det soligt. Tarzan minns hur kul det var att gå ut igår och han har jamat vid dörren en lång stund. Jag vågar inte släppa ut dem nu, när jag snart ska iväg. Kanske senare.
Och så har jag tappat mina nya skinnhandskar ...
Han är bra, dr Nisse.
Provtagningen, njurfunktionsprovet, togs i morse och gick bra. Svaret går till dr Nisse. I morgon väntar röntgen för att se hur levern verkar må. Ja, snart får jag veta säkert hur det är ställt med mig.
När jag läser igenom det jag skrev igår, ser jag att jag inte nämnde det positiva att tumörernas framfart i skelettet inte avancerat. Det såg ut ungefär som i december, sa dr Nisse, och det är ju bra. Den gode doktorn sa en annan sak också, som säger mycket om hur han är. "Du har inget glitter kvar i ögonen", sa han med huvudet lite på sned och med en bekymmersrynka i pannan, och så fick jag en kram innan jag gick min väg. Han är bra, dr Nisse.
När jag läser igenom det jag skrev igår, ser jag att jag inte nämnde det positiva att tumörernas framfart i skelettet inte avancerat. Det såg ut ungefär som i december, sa dr Nisse, och det är ju bra. Den gode doktorn sa en annan sak också, som säger mycket om hur han är. "Du har inget glitter kvar i ögonen", sa han med huvudet lite på sned och med en bekymmersrynka i pannan, och så fick jag en kram innan jag gick min väg. Han är bra, dr Nisse.
Halta och lytta och jag.
Bilfärden/sjukresan norrut gick alldeles utmärkt. Jag var enda passageraren och fick alltså sitta i framsätet utan bråk. Snabbt och lätt tog vi oss fram och jag mådde inte illa alls. Istället var ALLT fel med hemresan, då jag fick sitta i mitten och bakom chauffören i en van tillsammans med flera rullstolar och halta och lytta. I framsätet satt en reumatiskt sjuk dam som helt enkelt inte tog sig in på någon annan plats i bilen. Färden gick sedan under en och en halv timme hit och dit och runt i Hörnefors och Nordmaling innan jag som sista kvinna äntligen var på väg till Örnsköldsvik. Två och en halv timme tog färden som borde ta en dryg timme. Lätt åksjuk, frusen och trött stöp jag i soffan med en brännande värk i ryggen och somnade omedelbart.
Men resten då? Röntgen och beskedet och dr Nisse?
Det var inga goda nyheter jag fick. Dr Nisse var oroad över leverproverna som tillsammans med min berättelse om hur jag mått, tyder på att något inte stämmer. Han palperade magen och kunde inte känna att levern var förstorad, så långt allt väl, men en fotografering av inälvorna måste ske - snabbt.
Det sitter inte fast för dr Nisse. Alldeles nyss, kvart i åtta på kvällen, ringde man från röntgen här i Övik och de gav mig en tid på fredag kl 13. Ett blodprov för koll av njurfunktion ska tas i morgon bitti. Nu går vi till botten med detta och tar reda på varför levervärdet var dåligt. Är du med?
Men resten då? Röntgen och beskedet och dr Nisse?
Det var inga goda nyheter jag fick. Dr Nisse var oroad över leverproverna som tillsammans med min berättelse om hur jag mått, tyder på att något inte stämmer. Han palperade magen och kunde inte känna att levern var förstorad, så långt allt väl, men en fotografering av inälvorna måste ske - snabbt.
Det sitter inte fast för dr Nisse. Alldeles nyss, kvart i åtta på kvällen, ringde man från röntgen här i Övik och de gav mig en tid på fredag kl 13. Ett blodprov för koll av njurfunktion ska tas i morgon bitti. Nu går vi till botten med detta och tar reda på varför levervärdet var dåligt. Är du med?
Var är vårskorna?
Nähä. OK. Jaha. Klockan fem vaknade jag och hade då fått i alla fall sex timmars sömn. Jag låg och vaknade till och funderade på dagen och kunde såklart inte somna om. Klockan sex hade jag fått nog av det och klev upp. Bra att få äta i lugn och ro och sedan tid att packa liten matsäck. Resten av blodbrödet får följa med - jag ska använda köket på dagvården tänkte jag, röda druvor, en flaska näringsdryck, en risifrutti ... det räcker nog. Jag får köpa det som fattas.
Solen skiner från en blekblå himmel och jag vet att en lång dag väntar. På flera sätt. Väntetiden är dryg. Efter röntgen vill man ju bara hem. Snabbt. Så blir det dock inte. Ett besked ska också levereras och den väntan är skruvad på ett märkligt sätt.
Dags att få ordning på kalufsen nu och var är vårskorna?
Solen skiner från en blekblå himmel och jag vet att en lång dag väntar. På flera sätt. Väntetiden är dryg. Efter röntgen vill man ju bara hem. Snabbt. Så blir det dock inte. Ett besked ska också levereras och den väntan är skruvad på ett märkligt sätt.
Dags att få ordning på kalufsen nu och var är vårskorna?
Brrr!
Jag gruvar mig för i morgon bitti. Måste upp ur sängen före klockan sju för att vara klar när taxin kommer strax efter åtta. Då bör jag fått i mig pillren mot åksjuka och ätit lite frukost och vara taggad för en dryg timmes biltur norrut. Normalt är jag kvar i sängvärmen till minst klockan tio. Nio är tidigt för mig. Och klockan sju, då har jag knappt somnat. Känns det som.
Bilfärden är gruvsam. Alla som blir åksjuka vet vad jag menar. Brrr. Nu är jag inbokat i framsätet och förhoppningsvis går allt bra.
Nä, värre kan det vara och värre kan det bli. Mycket värre. Så nu ska jag först fixa den här onsdagen och träffa dr Nisse och få besked om hur skelettröntgen ser ut. Den stora frågan är om uppehållet från cellgifterna inte gjort någon skillnad alls eller om det ställt till en enda röra där på insidan. Kanske är det omedelbar start av ny kur som gäller, eller så fortsätter vi med enbart Herceptin ännu ett tag. Dr Nisse bestämmer. Tack och lov för dr Nisse.
Kan John Blund vänligen inställa sig vid min säng i god tid och förse mig med en lugn och vilsam sömn tills jag vaknar mjukt och lätt precis när det är dags.
Tack!
Bilfärden är gruvsam. Alla som blir åksjuka vet vad jag menar. Brrr. Nu är jag inbokat i framsätet och förhoppningsvis går allt bra.
Nä, värre kan det vara och värre kan det bli. Mycket värre. Så nu ska jag först fixa den här onsdagen och träffa dr Nisse och få besked om hur skelettröntgen ser ut. Den stora frågan är om uppehållet från cellgifterna inte gjort någon skillnad alls eller om det ställt till en enda röra där på insidan. Kanske är det omedelbar start av ny kur som gäller, eller så fortsätter vi med enbart Herceptin ännu ett tag. Dr Nisse bestämmer. Tack och lov för dr Nisse.
Kan John Blund vänligen inställa sig vid min säng i god tid och förse mig med en lugn och vilsam sömn tills jag vaknar mjukt och lätt precis när det är dags.
Tack!
Knaperstekt fläsk.
Jag börjar känna mig och agera som forna tiders jägare och samlare. Kanske mest som samlare då, för några djur lägger jag ju inte ner och inte fiskar jag heller. Men jag funderar och planerar och försöker sedan att få ihop till dagens måltider med finurlighet och variation. Precis som för ... hur länge sedan?
Bilfirman Nordemans blev första stopp. Där köpte jag en portion blodbröd med fläsk och vitsås och en portion kotlettrad med sås och potatis. Det är stoora lådor med mat det handlar om här och de kostar ynka 40 kronor/st. Detta är något för alla pensionärer som får skruttig, uppvärmd och näringsfattig mat och får betala dyrt för det. Varje låda kommer att räcka till tre måltider för mig och då får jag gott och billigt käk. Bra va?
Bilfirman Nordemans blev första stopp. Där köpte jag en portion blodbröd med fläsk och vitsås och en portion kotlettrad med sås och potatis. Det är stoora lådor med mat det handlar om här och de kostar ynka 40 kronor/st. Detta är något för alla pensionärer som får skruttig, uppvärmd och näringsfattig mat och får betala dyrt för det. Varje låda kommer att räcka till tre måltider för mig och då får jag gott och billigt käk. Bra va?
Med kärlek och smått och gott.
Sara har lagt sig under kniven för en mindre "dagoperation". Inget allvarligt alls, bara en liten korrigering, men som traditionen bjuder i vår familj får det sjuka barnet en tidning och lite godis för att förmås tillbringa en stund i stillhet hemma från skolan. Numera är det väl inte svårt att få henne att ligga stilla och det har det väl aldrig varit heller, men seder är väl till för att hållas?
I en påse packade jag ner bröd och en bit brie, en flaska färskpressad juice, en tidning, ett nagellack, några trisslotter och en lakrisal. Jag kramade om flickan försiktigt när jag kom dit och uppmanade henne sedan att gå till sängs och vila bort det snurriga i huvudet. Hon är snart återställd!
Det spelar ingen roll om barnet är 7 eller 23, de ska pysslas om ändå! Med kärlek och smått och gott.
Bakat med värme.
Och Jeanette, den goa lilla människan ... hon hade bakat och kom till mig med ett vackert bröd som fortfarande var varmt. Lite Bregott är allt som behövs.
Så gjorde jag!
Duktigt, Sister Moonshine!
Ja, vänta ska du få höra!
Det verkade blir en bra dag och när syrran ringde för att bjuda på fika och en pratstund, åkte jag dit. Vi gjorde som planerat: fikade och pratade, och när man blir sittande så där några timmar får jag så himla ont i ryggen. Jag bytte sittplats och donade med kuddar och så, men det hjälpte inte, så jag tog min vidbehovsmedicin för att mota bort värken.
När jag inte är hemma, har jag kapslarna i en liten ask i handväskan och jag brukar ha koll på mina piller. Brukar alltså. Inte den här gången dock. Jag var ouppmärksam och tänkte på något annat och det blev helt och käpprätt fel. Istället för 10 + 10 + 5 = 25 mg åt jag nästan dubbelt så mycket. 20 + 20 + 5 mg. Jag glömde att jag fått tjugor utskrivna och gjorde som jag brukade. Addition kan vara svårt ... Siffrorna står ju faktiskt tryckta på kapslarna.
Plopp plopp plopp så hade jag svalt kapslarna på stående fot, utan att ens dricka vatten till, där i hallen hos syrran.
- Harkel ... jag tror bestämt det blev lite fel nu ... informerade jag vagt när det gick upp för mig vad jag nyss gjort.
Här gäller det att tänka blixtsnabbt, for det genom mitt huvud. Någon överdosupplevelse känner jag definitivt inte för. In jag for i badrummet och körde fingrarna i halsen. Ut med skiten igen, var planen! Herregud, de kan ju knappt ha landat, eller hur?
Och spydde gjorde jag! Hej och hå vad jag spydde! Och åtminstone en kapsel vaggade iväg i toalettstolen när jag tyckte att jag var färdig. Med flera timmar mellan mig och händelsen mår jag bra och känner mig som vanligt. Även detta inlägg får bli utan illustrerande foto. OK?
Så gjorde jag.
Ja, vänta ska du få höra!
Det verkade blir en bra dag och när syrran ringde för att bjuda på fika och en pratstund, åkte jag dit. Vi gjorde som planerat: fikade och pratade, och när man blir sittande så där några timmar får jag så himla ont i ryggen. Jag bytte sittplats och donade med kuddar och så, men det hjälpte inte, så jag tog min vidbehovsmedicin för att mota bort värken.
När jag inte är hemma, har jag kapslarna i en liten ask i handväskan och jag brukar ha koll på mina piller. Brukar alltså. Inte den här gången dock. Jag var ouppmärksam och tänkte på något annat och det blev helt och käpprätt fel. Istället för 10 + 10 + 5 = 25 mg åt jag nästan dubbelt så mycket. 20 + 20 + 5 mg. Jag glömde att jag fått tjugor utskrivna och gjorde som jag brukade. Addition kan vara svårt ... Siffrorna står ju faktiskt tryckta på kapslarna.
Plopp plopp plopp så hade jag svalt kapslarna på stående fot, utan att ens dricka vatten till, där i hallen hos syrran.
- Harkel ... jag tror bestämt det blev lite fel nu ... informerade jag vagt när det gick upp för mig vad jag nyss gjort.
Här gäller det att tänka blixtsnabbt, for det genom mitt huvud. Någon överdosupplevelse känner jag definitivt inte för. In jag for i badrummet och körde fingrarna i halsen. Ut med skiten igen, var planen! Herregud, de kan ju knappt ha landat, eller hur?
Och spydde gjorde jag! Hej och hå vad jag spydde! Och åtminstone en kapsel vaggade iväg i toalettstolen när jag tyckte att jag var färdig. Med flera timmar mellan mig och händelsen mår jag bra och känner mig som vanligt. Även detta inlägg får bli utan illustrerande foto. OK?
Så gjorde jag.
"äsch, det är inget, det går över"
Både i går och i dag åkte jag en sväng med bilen för att köpa hem mera lättäten och färdig mat. Gratäng med lax i, Janssons frestelse, Risifrutti, frukt, juice, en chokladbit, en stekt inlagd strömming ... Fisk verkar vara modellen. Jag lockas inte nämnvärt av köttbitar eller av mjölk. Te har jag helt slutat med. Jag som drack varje dag tidigare. Fruktsoppa och näringsdryck emellanåt. Skorpor. Det gäller att variera sig. Men jag lääängtar efter att känna mig som folk. Ja, som folk gör mest. Gärna lite ryggont och huvudvärk och snuva som är sånt som brukar förekomma. Det önskar jag. Då kunde jag ärligt säga att
"äsch, det är inget, det går över"
"äsch, det är inget, det går över"
Ingen aktuell bild. Alls.
Ja, dagarna består av i stort sett samma sak. Jag gör ständiga försök att få i mig näring och jag lyckas ganska bra. Däremot fattar jag inte varför jag känner mig sjukare och sjukare sedan jag slutade med cellgifterna före jul. Sämre och sämre mår jag. Jag blir klenare och tröttare och ser också sjukare ut. Vad är nu detta? Proverna som tagits ser bra ut och ger inget svar och de läkare och sköterskor jag ventilerat problemet med, säger att jag får räkna med att det tar tid och att jag ju faktiskt får en annan behandling också och är svårt sjuk.
På onsdag - har jag påstått att det är någon annan dag än onsdag har jag fabulerat - ska jag i alla fall ta det med dr Nisse öga mot öga. Kanske har han svar på mina frågor. Är det så omvänt att jag måste börja med cellgifterna igen. Tappa lite hår, men må allmänt bättre? Jag vet inte. Hoppas gör jag bara på en förändring.
På onsdag - har jag påstått att det är någon annan dag än onsdag har jag fabulerat - ska jag i alla fall ta det med dr Nisse öga mot öga. Kanske har han svar på mina frågor. Är det så omvänt att jag måste börja med cellgifterna igen. Tappa lite hår, men må allmänt bättre? Jag vet inte. Hoppas gör jag bara på en förändring.
En annan resa.
Det här känns bra. Resan till Umeå på tisdag blir som sjukresa i framsätet på en taxi och jag blir hämtad hemma vid dörren strax efter kl 8 och avsläppt vid ingången till Onkologmottagningen. Den här gången låter jag mig bli omhändertagen och ompysslad lite och försöker inte ordna och fixa allt själv. Nu får jag skjuts från A till B och tillbaka igen utan att behöva bry mig om någonting annat än att ha ordning på mig själv. Det är nog bara det.
Den här tjänsten finns ju till för dem som inte klarar att ta sig fram själv eller med kollektiva färdmedel och hittills har jag ju klarat mig själv. Den här gången tar jag den hjälp som erbjuds. Varför inte?
Den här tjänsten finns ju till för dem som inte klarar att ta sig fram själv eller med kollektiva färdmedel och hittills har jag ju klarat mig själv. Den här gången tar jag den hjälp som erbjuds. Varför inte?
Mera om armhålor.
OK. Jag erkänner. Jag såg också den håriga armhålan på SVT i lördags och reagerade på den. Mest reagerade jag på att den avvek från normen, och på att den tog plats på TV-rutan där jag tittade just då, men det borde definitivt inte vara något diskussionsämne och inget någon annan än Lina själv har med att göra. Likväl blev det en stor samhällsdebatt av det. Det förfärande är väl att så många tycker sig kunna ha rätt säga till den här tjejen att hon är så äcklig och att hon inte sköter sin hygien och att hon aldrig kommer att få ligga med någon bara för att hon är orakad. Precis som att det är det viktigaste för en ung kvinna i 30-årsåldern. Att alla vill ligga med henne.
Först frestades jag av tanken på att ta bilder på mina egna armhålor och visa er dem, men, nej, det borde inte vara något att intressera sig för tycker jag. Fast de är ju lite märkvärdiga ändå, mina axelhålor (som det står i journalerna). Den ena är ju "utrymd" som det heter. Man har opererat bort ett antal lymfkörtlar och det gör att den ju liksom är tom. Mera av den håla den ju faktiskt är. Utrymd. Sedan har den även fått en del stryk genom sex veckors strålning, så hårväxten är tveksam. Lite här och lite där om man säger ... Den högra axelhålan är fylld och fin och hårig. Outrymd. Det är ju inte säsong för kortärmat riktigt ännu och jag brukar faktiskt raka den högra hålan. På sommaren. Och det skäms jag inte för heller. Att jag väljer att raka den. Man får göra som man vill faktiskt.
Se där. Ännu en sak ni inte visste om mig. Att jag har en hårig och en ohårig axelhåla. Bara det!
Så kan man väl inte säga?
Lugn i stormen! Idag är det sämre. Det var dock roligt så länge det varade ... Det är plåsterbytesdag och det med en nyligen höjd dos. Det är bäddat för att må "sådär".
Bestämde mig för att med all kraft säga ifrån mig ordförandeposten ändå. Den ork som plötsligt infinner sig måste jag ha till mig själv och till min familj och till att bli stark. Jag kände det, och mailade en i gruppen i Hyresgästföreningen för vidare förmedling till de andra. Han jag skrev till, känner till hur jag är sjuk, men jag har inte sagt annat till de andra än att jag är sjuk.
När så telefonen ringde och det var en annan ur gruppen lät jag mig övertalas och stanna kvar som en av flera i en arbetsgrupp. Då har jag ju inget eget ansvar. Det känns bättre. Det var nästan att jag garvade åt henne när hon sedan drog en parallell med kvinnan som plötsligt blivit änka och som tackat så mycket efteråt för att man övertalat henne att stanna kvar och vara aktiv i föreningen när hon blivit ensam.
- Krya på dig och ha det så bra! avslutade hon samtalet, och då valde jag att tro att hon inte visste hur det ligger till. För så kan man väl inte säga? Eller kan man det?
Bestämde mig för att med all kraft säga ifrån mig ordförandeposten ändå. Den ork som plötsligt infinner sig måste jag ha till mig själv och till min familj och till att bli stark. Jag kände det, och mailade en i gruppen i Hyresgästföreningen för vidare förmedling till de andra. Han jag skrev till, känner till hur jag är sjuk, men jag har inte sagt annat till de andra än att jag är sjuk.
När så telefonen ringde och det var en annan ur gruppen lät jag mig övertalas och stanna kvar som en av flera i en arbetsgrupp. Då har jag ju inget eget ansvar. Det känns bättre. Det var nästan att jag garvade åt henne när hon sedan drog en parallell med kvinnan som plötsligt blivit änka och som tackat så mycket efteråt för att man övertalat henne att stanna kvar och vara aktiv i föreningen när hon blivit ensam.
- Krya på dig och ha det så bra! avslutade hon samtalet, och då valde jag att tro att hon inte visste hur det ligger till. För så kan man väl inte säga? Eller kan man det?
Puss!
Just nu. Just nu i detta ögonblick mår jag bra. Jag vill berätta det för någon annan för det gör mig så himla glad. Just nu. Sara har hjälpt mig att fundera och planera och handla mat idag, och jag kämpar med att varje timme äta något energirikt och så kompletterar jag med att dricka en flaska näringsdryck. Kämpar är verkligen ordet. Det är så ironiskt, att jag som i hela mitt liv älskat mat, får krångla så här för att få i mig något. Jag har alltid gillat att köpa, laga och äta mat och jag är till och med intresserad av att läsa om näringsämnen och sånt som maten innehåller. Och så får jag inte i mig maten.
Just nu närmar jag mig balans och känner hur styrkan och lusten återvänder. Jobbet med att äta upp sig fortsätter men
JUST NU
vågar jag säga till just dig att jag mår bra.
Puss!
Just nu närmar jag mig balans och känner hur styrkan och lusten återvänder. Jobbet med att äta upp sig fortsätter men
JUST NU
vågar jag säga till just dig att jag mår bra.
Puss!
Filmerna jag såg.
Det kanske inte är så smart och jag brukar vanligtvis inte göra det heller, men nu knökade jag ner mig i soffan, höll mig vaken trots allt och såg två filmer på raken.
Först X-men: First Class.
Filmen utspelar sig under tiden INNAN de andra X-men-filmerna och förklarar hur allt kom sig, och det krävs nog att man gillar konceptet för att uppskatta även denna. Jag saknade ju snygge Hugh Jackman, som bara svischade förbi som en parentes under fem sekunder, men de andra mutanterna var med. Unga och ovana vid sina avvikelser, eller kanske tillgångar. Nu tränar de och finslipar för att kunna använda sina kunskaper som ett vapen. De är ganska söta. Ett gäng unga som känner sig utanför, mobbade, och som finner styrka i att vara tillsammans. Effekterna är välgjorda och snygga och utan att krångla till det får filmen tre starka popcorn.
Sedan Water for Elephants.
Pattinson får mycket stryk i den här filmen i Cirkusmiljö och det tycks passa honom att vara såväl blek som blodig. Och det är inte bara han som får däng ...
IRL är jag helt ointresserad av att se cirkusföreställningar och ogillar också att se djur tvingas in i rollen som underhållare på det sätt som förekommer där, och jag uppskattar inte alls att se till exempel ett elefant stå på bakbenen för applåderande åskådares skull. Den här filmen har dock sitt fokus på relationerna på cirkusen och inte på cirkusen, vilket gör den sevärd i alla fall. Fyra popcorn ger jag detta kärleksdrama med gullig och välspelande Rosie.
Först X-men: First Class.
Filmen utspelar sig under tiden INNAN de andra X-men-filmerna och förklarar hur allt kom sig, och det krävs nog att man gillar konceptet för att uppskatta även denna. Jag saknade ju snygge Hugh Jackman, som bara svischade förbi som en parentes under fem sekunder, men de andra mutanterna var med. Unga och ovana vid sina avvikelser, eller kanske tillgångar. Nu tränar de och finslipar för att kunna använda sina kunskaper som ett vapen. De är ganska söta. Ett gäng unga som känner sig utanför, mobbade, och som finner styrka i att vara tillsammans. Effekterna är välgjorda och snygga och utan att krångla till det får filmen tre starka popcorn.
Sedan Water for Elephants.
Pattinson får mycket stryk i den här filmen i Cirkusmiljö och det tycks passa honom att vara såväl blek som blodig. Och det är inte bara han som får däng ...
IRL är jag helt ointresserad av att se cirkusföreställningar och ogillar också att se djur tvingas in i rollen som underhållare på det sätt som förekommer där, och jag uppskattar inte alls att se till exempel ett elefant stå på bakbenen för applåderande åskådares skull. Den här filmen har dock sitt fokus på relationerna på cirkusen och inte på cirkusen, vilket gör den sevärd i alla fall. Fyra popcorn ger jag detta kärleksdrama med gullig och välspelande Rosie.
Läs och glöm!
Tack för alla fina tips och råd! Du ska veta att det känns bra med någon som bryr sig och som vill hjälpa till. Jag ska ta reda på vilka möjligheter som gäller för mig och jämföra priser. Jag har ju inte så hög inkomst och kan inte dra på mig för höga kostnader, men måste jag så måste jag. Det är inte billigt att vara sjuk och behöva dyra mediciner och vård, parkeringskostnader, resor, näringstillskott, hjälpmedel ... Listan är lång. Att betala detta med en låg pension är tufft. Jag har ju alla andra räkningar dessutom. Som alla andra. Frågan är än en gång om jag kan ha kvar bilen. Den kostar för mycket även om jag tankar sällan.
Nä fy, vilket trist inlägg. Läs och glöm!
Är det bara jag som är ensam och sjuk?
Jag bryr mig inte alls, men om jag måste välja, så tycker jag att rätt låt vann. Kanske var jag på särskilt bra humör (efter en hel dag med illamående och allmänt deppig) för jag tyckte att sådär hälften av låtarna hade något visst. Molly var bra, Davids låt var medryckande och Dannys likaså. Dead by Aprils låt växer med antalet lyssningar och Lisa var OK. Ja ja. Men jag bryr mig inte. Och Loreen var bäst.
Det finns inte statistik över det hela, men efter att än en gång legat utslagen dygnet efter att ha dammsugit lägenheten, får mig att tro på ett sammanhang. Jag tyar det helt enkelt inte. Vad göra? Att lita till vänner och familj för att städa känns inte som ett hållbart alternativ. Åtminstone inte på längre sikt. Herreminje, de har ju jobb och egna bostäder att städa. Hur går man tillväga för att få hemtjänsten på besök? Och vad kostar det? Hur löser du det, som är i en liknande situation? Eller är det som det känns, att det är bara jag som ligger här och är ensamstående och sjuk?
Det finns inte statistik över det hela, men efter att än en gång legat utslagen dygnet efter att ha dammsugit lägenheten, får mig att tro på ett sammanhang. Jag tyar det helt enkelt inte. Vad göra? Att lita till vänner och familj för att städa känns inte som ett hållbart alternativ. Åtminstone inte på längre sikt. Herreminje, de har ju jobb och egna bostäder att städa. Hur går man tillväga för att få hemtjänsten på besök? Och vad kostar det? Hur löser du det, som är i en liknande situation? Eller är det som det känns, att det är bara jag som ligger här och är ensamstående och sjuk?
Vårkänning?
Kitty och Tarzan tog sig en titt på den nya uteplatsen som ligger snöfri och doftade intressant.
- Var sin pose här, vid parasollfoten, blir det bra?
Grannkatten, den stora bruna och lurviga, låg lugnt och såg på när Kitty, likt en ekorre spanade in honom. En dov och vacker melodi sjöng hon också innan hon vände om och skyndade in.
När man varit ute, IRL liksom, blir det mera spännande att se det genom fönstret igen.
Efter lite krångel fick jag också upp rullgardinen i sovrumsfönstret. Det blir riktigt riktigt mörkt och den håller morgonsolen ute så jag kan sova längre på morgonen.
Den får göra jobbet.
Apropå ingenting ...
Tänk bara om jag skulle få chansen att testa den här robotdammsugaren från Samsung. Den skulle nästan ljudlöst städa och hålla snyggt hemma hos mig utan att jag behöver plåga kroppen alls. Nu håller jag bara tummarna för att jag är en av dem som blir utvalda att testa den lilla snyggningen genom Smartson. Det skulle vara något det! Jag gissar att jag kommer att skrämma livet ur katterna ...
En kort sammanfattning.
Arbetsterapeuten har varit här och hämtat pissmadrassen. Hon har aldrig varit med om att Hjälpmedelscentralen skickat så uppenbart äcklig och smutsig madrass. Den går tillbaka tillsammans med en avvikelserapport och nu hoppas jag att de skickar en helt ny madrass nästa gång. Det är ju inte säkert, men hoppas kan man ju.
Två killar, mormoner, ringde på och ville prata tro. Hade ju varit intressant, men jag har mått illa hela dagen, trots Primperan, och kände inte för att släppa in någon.
Dammsugningen kunde inte vänta längre. Till och med katterna skrämdes av de rullande grå varelserna, så jag måste. Att dammsuga är det allra värsta för min rygg. Det och att sköta fötterna. Ryggen värker i minst ett dygn efteråt så nu efter städningen blir en lugn helg ...
I övrigt har jag pratat i telefon med Sara och med mamma och hunnit med att sova en liten stund också. Nu börjar fredagskvällen som för många innebär mys med familjen efter en lång arbetsvecka. Må så gott där ute och krama varandra.
Två killar, mormoner, ringde på och ville prata tro. Hade ju varit intressant, men jag har mått illa hela dagen, trots Primperan, och kände inte för att släppa in någon.
Dammsugningen kunde inte vänta längre. Till och med katterna skrämdes av de rullande grå varelserna, så jag måste. Att dammsuga är det allra värsta för min rygg. Det och att sköta fötterna. Ryggen värker i minst ett dygn efteråt så nu efter städningen blir en lugn helg ...
I övrigt har jag pratat i telefon med Sara och med mamma och hunnit med att sova en liten stund också. Nu börjar fredagskvällen som för många innebär mys med familjen efter en lång arbetsvecka. Må så gott där ute och krama varandra.
Gott och nyttigt.
Nu, Emma, är det gjort!
Vacker!!!
Äpplen, morötter och två små klementinliknande frukter pressades och juicades och ... häpp ... så fick jag två stora glas färskpressad fruktdryck. Så himmelskt gott! Jag inbillar mig att det är massor av vitaminer och antioxidanter i den och att den gör gott dit den hamnar. Det är synd att det är så omständigt och att pressen består av så många delar som ska diskas och torkas och så. Följden blir att jag inte juicar så ofta som jag egentligen vill.
Vacker!!!
Äpplen, morötter och två små klementinliknande frukter pressades och juicades och ... häpp ... så fick jag två stora glas färskpressad fruktdryck. Så himmelskt gott! Jag inbillar mig att det är massor av vitaminer och antioxidanter i den och att den gör gott dit den hamnar. Det är synd att det är så omständigt och att pressen består av så många delar som ska diskas och torkas och så. Följden blir att jag inte juicar så ofta som jag egentligen vill.
Kolla igen hörrni!
Arbetsterapeuten kom. Med sig hade hon både en madrass och en mackapär för att motorledes kunna höja och sänka huvudänden av sängen. Det var en rejäl leverans hon kämpade med sig, den lilla människan. Tillsammans bestämde vi att börja med madrass utan mackapär, och så lade vi den i sängen.
När den lilla människan åkt iväg skulle jag bädda sängen och provligga och det var då jag upptäckte det.
"Denna sida upp" stod det tydligt och en tjock vit pil pekade ... neråt.
Så jag vände på den otympliga och tunga madrassen och när jag ändå höll på beslutade jag att ta bort den grå skyddsplasten. Den kan göra att det blir väldigt varmt, varnade terapeuten, och det ville jag ju helst inte upptäcka mitt i natten. Dragkedjan löpte längs hela kortsidan och hela långsidan och när jag öppnat den helt vällde en vidrig pisslukt fram. Jag kräktes nästan och stängde snabbt in den äckliga madrassen och stanken igen. Ick! Den här är väl inlegad, vill jag påstå!
Hjälpmedel ska rengöras och bara om de kan anses vara i nyskick kan de användas igen. Öh. Kolla igen hörrni! Den här blev inte ren ...
När den lilla människan åkt iväg skulle jag bädda sängen och provligga och det var då jag upptäckte det.
"Denna sida upp" stod det tydligt och en tjock vit pil pekade ... neråt.
Så jag vände på den otympliga och tunga madrassen och när jag ändå höll på beslutade jag att ta bort den grå skyddsplasten. Den kan göra att det blir väldigt varmt, varnade terapeuten, och det ville jag ju helst inte upptäcka mitt i natten. Dragkedjan löpte längs hela kortsidan och hela långsidan och när jag öppnat den helt vällde en vidrig pisslukt fram. Jag kräktes nästan och stängde snabbt in den äckliga madrassen och stanken igen. Ick! Den här är väl inlegad, vill jag påstå!
Hjälpmedel ska rengöras och bara om de kan anses vara i nyskick kan de användas igen. Öh. Kolla igen hörrni! Den här blev inte ren ...
Fortsättning följer.
Hm. Ja, det var ju inte riktigt meningen det där. Innan mötet hade jag bestämt mig för att tacka nej till ordförandeskapet, men när jag förklarat mina farhågor och när jag försäkrat mig om att få all hjälp jag behöver, bestämde jag mig för att försöka. Först på gång är att planera verksamhetsinriktningen och klura på vad vi ska göra för de pengar som finns tillgängliga för området. En eller flera fester/sammankomster blir det nog och inköp av tallrikar och lite annat till lokalen. Några möten är också inplanerade och så borde jag ju se till att lära mig lite om organisationen.
Om jag inte provar så får jag aldrig veta om jag kan.
Om jag inte provar så får jag aldrig veta om jag kan.
Säg ´hej´ till mej!
OK. Säg ´hej´ till den nya ordföranden för Hyresgästföreningen Nya Gullänget!
Herceptin nr 18.
Så är ännu en behandlig avverkad. Dyra och duktiga droppar är på plats för att bekämpa de fula monstren. Dietisten hade lämnat ytterligare några flaskor med näringsdryck i väntan på den stora sändningen som nog inte kommer förrän efter helgen. Och slutligen fick jag mer av både plåster och piller av smärststillande sorten så jag klarar mig ett tag. En liten höjning av dosen blir det vid nästa byte.
Sara höll mig sällskap och då går tiden snabbt!
När jag kom hem hade brevbäraren levererat en ny kallelse till Umeå och äntligen verkar vi ha förstått varandra. Äntligen!
Ikväll väntar årsmöte med Hyresgästföreningen. Mycket prat, mycket sittande och fika vet jag att det blir. Om jag väljs in som ledamot eller vad som händer i övrigt, vet jag inte. Det återstår att se.
Sara höll mig sällskap och då går tiden snabbt!
När jag kom hem hade brevbäraren levererat en ny kallelse till Umeå och äntligen verkar vi ha förstått varandra. Äntligen!
Ikväll väntar årsmöte med Hyresgästföreningen. Mycket prat, mycket sittande och fika vet jag att det blir. Om jag väljs in som ledamot eller vad som händer i övrigt, vet jag inte. Det återstår att se.
Hur svårt kan det vara?
Tänk att det kan vara så svårt att kommunicera så att patienter slipper lida för misstag som görs!
Jag har ett flertal gånger ringt och förklarat för dem på tidsbokningen på onkologen i Umeå, att jag inte vill ha en för tidig tid för undersökning, eftersom jag har flera timmars vinterbilkörning innan och eftersom jag mår så himla dåligt av tidiga morgnar. Man har nickat och förstått och noterat och sagt att det ska fixa sig och ändå gör man precis det motsatta. Det har lett till att jag fått ringa och boka om och avboka och hålla på och det är så himla tröttande.
I fredags fick jag så en kallelse gällande provtagning och läkarbesök kl 13 på måndag och jag tänkte att jiippppiii, nu har budskapet faktiskt gått fram. Icke. Istället har man missat att överhuvudtaget boka in mig på skelettröntgen, vilket ju är anledningen till att jag kommer dit in the first place. När jag då ringer för att höra mig för, får jag veta att skrivna eller muntliga noteringar aldrig följer med mellan de olika tidbokningsstationerna. Varför VARFÖR får jag inte veta det när jag ringer då? VARFÖR??? Det enda sättet är att läkaren i den ursprungliga begäran om en tid, skriver in en önskan om tidpunkt. Men säg det då för sjutton! Hur svårt kan det vara?
Tiden på måndag fick avbokas och jag fick löfte om en ny tid en annan dag EFTER KLOCKAN 10. Tack för det i förväg!
Jag har ett flertal gånger ringt och förklarat för dem på tidsbokningen på onkologen i Umeå, att jag inte vill ha en för tidig tid för undersökning, eftersom jag har flera timmars vinterbilkörning innan och eftersom jag mår så himla dåligt av tidiga morgnar. Man har nickat och förstått och noterat och sagt att det ska fixa sig och ändå gör man precis det motsatta. Det har lett till att jag fått ringa och boka om och avboka och hålla på och det är så himla tröttande.
I fredags fick jag så en kallelse gällande provtagning och läkarbesök kl 13 på måndag och jag tänkte att jiippppiii, nu har budskapet faktiskt gått fram. Icke. Istället har man missat att överhuvudtaget boka in mig på skelettröntgen, vilket ju är anledningen till att jag kommer dit in the first place. När jag då ringer för att höra mig för, får jag veta att skrivna eller muntliga noteringar aldrig följer med mellan de olika tidbokningsstationerna. Varför VARFÖR får jag inte veta det när jag ringer då? VARFÖR??? Det enda sättet är att läkaren i den ursprungliga begäran om en tid, skriver in en önskan om tidpunkt. Men säg det då för sjutton! Hur svårt kan det vara?
Tiden på måndag fick avbokas och jag fick löfte om en ny tid en annan dag EFTER KLOCKAN 10. Tack för det i förväg!
Något du inte vet om mig - del 2.
Fortsättning på utmaningen Något du inte vet om mig.
Du visste nog inte att jag poserat topless på första sidan i en tidning. Att jag överrumplades av en fotograf och en reporter när jag var på en privat strand och att jag ombads posera? Visste du det? Min mormor klippte ut artikeln och bilden och var omåttligt stolt över mig, men det enda jag kunde tänka på var att jag hade så gränslöst och vidrigt fula trosor på mig. För det här var väl ett sådant tillfälle man skulle ha haft en snygg bikini på sig, och inte ett par urtvättade bomullstrosor ...
Tillägg:
Jag var 8-9 år gammal. Max. Och det rörde sig om en artikel om fiskdöd på grund av värmeböljan där vi hade vårt sommarställe. Jag hade plockat och samlat död spigg i en hink och satt på bryggan i bara underkläderna när tidningsfolket kom och knäppte kort.
Reflektion:
Skulle det verkligen ha funkat idag, med en bild på en halvnaken flicka i ortstidningen så där? Skulle flickebarnets föräldrar verkligen ha tillåtit att hon fotograferades? Och skulle verkligen en flicka i den åldern ha nedlåtit sig till att bada på den egna stranden utan att: a) ha rakat benen och bikinilinjen? b) vara iförd bikini med push-up-bh? c) först ha kontaktat sin manager?
Jag bara undrar.
Fler "Något du inte visste om mig" avslöjas i kommande inlägg.
Du visste nog inte att jag poserat topless på första sidan i en tidning. Att jag överrumplades av en fotograf och en reporter när jag var på en privat strand och att jag ombads posera? Visste du det? Min mormor klippte ut artikeln och bilden och var omåttligt stolt över mig, men det enda jag kunde tänka på var att jag hade så gränslöst och vidrigt fula trosor på mig. För det här var väl ett sådant tillfälle man skulle ha haft en snygg bikini på sig, och inte ett par urtvättade bomullstrosor ...
Tillägg:
Jag var 8-9 år gammal. Max. Och det rörde sig om en artikel om fiskdöd på grund av värmeböljan där vi hade vårt sommarställe. Jag hade plockat och samlat död spigg i en hink och satt på bryggan i bara underkläderna när tidningsfolket kom och knäppte kort.
Reflektion:
Skulle det verkligen ha funkat idag, med en bild på en halvnaken flicka i ortstidningen så där? Skulle flickebarnets föräldrar verkligen ha tillåtit att hon fotograferades? Och skulle verkligen en flicka i den åldern ha nedlåtit sig till att bada på den egna stranden utan att: a) ha rakat benen och bikinilinjen? b) vara iförd bikini med push-up-bh? c) först ha kontaktat sin manager?
Jag bara undrar.
Fler "Något du inte visste om mig" avslöjas i kommande inlägg.
The King´s speech.
Jag har sett en film igen. The King´s speech.
Låt oss säga så här. Den är lite ovanlig den här filmen. Ämnet är annorlunda. En blivande kung med ett talfel. OK. Men dessutom är filmen ovanligt dyster och trist. Till och med färgerna går i grå-brunt. Det är gulligt i och för sig med vänskapen mellan de två, men det är också allt.
Min avoghet kan delvis bero på att jag aldrig gillat Colin Firth. Han är stel, ointressant och saknar ansiktsmimik. Så även i denna film, som får ett popcorn av fem möjliga. Knappt. Funderar du på att se den här rullen, gör något annat istället.
Låt oss säga så här. Den är lite ovanlig den här filmen. Ämnet är annorlunda. En blivande kung med ett talfel. OK. Men dessutom är filmen ovanligt dyster och trist. Till och med färgerna går i grå-brunt. Det är gulligt i och för sig med vänskapen mellan de två, men det är också allt.
Min avoghet kan delvis bero på att jag aldrig gillat Colin Firth. Han är stel, ointressant och saknar ansiktsmimik. Så även i denna film, som får ett popcorn av fem möjliga. Knappt. Funderar du på att se den här rullen, gör något annat istället.
En sak du inte vet om mig. En utmaning.
Oj, nu har jag utmanats att avslöja mera om mig själv än jag redan gör. Det är Malin - Cheeky Malin - som vill att jag berättar fem saker som ni inte vet om mig. Det där varierar ju lite. Ni som aldrig träffat mig, ni som enbart läser bloggen, känner ju till betydligt mindre om mig än ni som till och med har sett mig IRL. Och jag tycker nog att jag varit så öppen man kan vara, men jag ska fundera på vad det kan vara som du inte redan hört eller läst mig berätta om. Jag gör ett ett försök i alla fall.
- Jag har kört på en polis!
Jag pressade ner en polis i snön genom att köra på honom med bilen. Det vet ganska få. Jag var 18 år och hade bara haft körkortet i några månader när jag fick sladd på den lånade folkan. Jag slirade runt runt och slutade så småningom med nosen mot färdriktningen uppe i en snödriva. Då polisstatationen bara låg ett stenkast därifrån, kom snart flera av de fina och hjälpsamma konstaplarna för att kolla om jag behövde hjälp. OM jag behövde. En polis stoppade trafiken och en knuffade på bilen baktill och så började jag rulla framåt och åt höger, och med fullt rattutslag och gas kom jag ner och runt åt rätt håll. På grund av snö och kondens kunde jag inte se genom vindrutan, men när jag torkade bort imman, kunde jag till min förskräckelse se att jag mejat ner den dirigerande polisen i snön i mittrefugen. Där satt han med ändan i snön, båda benen under bilen och han viftade och hojtade för att få min uppmärksamhet utan att lyckas. Tror du att jag skämdes ... ?
Förutom miraklet med den överlevande polismannen är det väl konstigt att jag inte behövde blåsa för alkoholtest, för jag bara uppmanades att åka hem och vila. Samma gjorde nog den oturlige, men turligt nog oskadade bylingen, som fick se en VW underifrån. Man får väl säga att han räddades av den mjuka nysnön.
Nästa sak du inte vet om mig får du i ett annat inlägg.
- Jag har kört på en polis!
Jag pressade ner en polis i snön genom att köra på honom med bilen. Det vet ganska få. Jag var 18 år och hade bara haft körkortet i några månader när jag fick sladd på den lånade folkan. Jag slirade runt runt och slutade så småningom med nosen mot färdriktningen uppe i en snödriva. Då polisstatationen bara låg ett stenkast därifrån, kom snart flera av de fina och hjälpsamma konstaplarna för att kolla om jag behövde hjälp. OM jag behövde. En polis stoppade trafiken och en knuffade på bilen baktill och så började jag rulla framåt och åt höger, och med fullt rattutslag och gas kom jag ner och runt åt rätt håll. På grund av snö och kondens kunde jag inte se genom vindrutan, men när jag torkade bort imman, kunde jag till min förskräckelse se att jag mejat ner den dirigerande polisen i snön i mittrefugen. Där satt han med ändan i snön, båda benen under bilen och han viftade och hojtade för att få min uppmärksamhet utan att lyckas. Tror du att jag skämdes ... ?
Förutom miraklet med den överlevande polismannen är det väl konstigt att jag inte behövde blåsa för alkoholtest, för jag bara uppmanades att åka hem och vila. Samma gjorde nog den oturlige, men turligt nog oskadade bylingen, som fick se en VW underifrån. Man får väl säga att han räddades av den mjuka nysnön.
Nästa sak du inte vet om mig får du i ett annat inlägg.
Grattis Monica!
Monica välkomnade alla med ett leende - efter att ha gissat rätt på gästerna med hjälp av finurliga ledtrådar.
Många glädjetårar och skratt blev det när Monicas familj och vänner samlades för att för tredje gången fira hennes födelsedag det här året.
Det var obligatoriskt med svarta skodon i läder på det här kalaset.
Det är oklart vad denne Jack Nicholson-kopia avsåg med sin tumgest. Han verkar inte säker på vad han tycker, men min uppfattning är att han hade lika kul som vi andra.
Läcker mat, kakor och tårtor höll oss sysselsatta i flera timmar. Tänk vad man kan stoppa i sig!
På presentbordet radade man upp den ena fina gåvan efter den andra.
Till min glädje orkade jag med hyfsat och hade jättetrevligt och jag kom undan med bara den obligatoriska ryggvärken. Trött var jag såklart, men med nya vänner och minnen blir det värt det.
Många glädjetårar och skratt blev det när Monicas familj och vänner samlades för att för tredje gången fira hennes födelsedag det här året.
Det var obligatoriskt med svarta skodon i läder på det här kalaset.
Det är oklart vad denne Jack Nicholson-kopia avsåg med sin tumgest. Han verkar inte säker på vad han tycker, men min uppfattning är att han hade lika kul som vi andra.
Läcker mat, kakor och tårtor höll oss sysselsatta i flera timmar. Tänk vad man kan stoppa i sig!
På presentbordet radade man upp den ena fina gåvan efter den andra.
Till min glädje orkade jag med hyfsat och hade jättetrevligt och jag kom undan med bara den obligatoriska ryggvärken. Trött var jag såklart, men med nya vänner och minnen blir det värt det.
Oengagerad.
Lägesrapport:
Jag är fortfarande trött och oengagerad men tycker nog att det är lite bättre med både ork och livslust idag. Ikväll väntar firandet av en vän som fyller år och jag hoppas att gnistan räcker till för att bidra till festen med ett glatt ansikte. Marssolen skiner och jag hoppas orka lysa ikapp med den i några timmar i alla fall.
Hur det gick kan jag kanske visa senare i bildform.
Jag är fortfarande trött och oengagerad men tycker nog att det är lite bättre med både ork och livslust idag. Ikväll väntar firandet av en vän som fyller år och jag hoppas att gnistan räcker till för att bidra till festen med ett glatt ansikte. Marssolen skiner och jag hoppas orka lysa ikapp med den i några timmar i alla fall.
Hur det gick kan jag kanske visa senare i bildform.
Trött och orkeslös.
Nu har jag kompletterat kylskåpsbeståndet med den produkt som kanske ger mig livslusten tillbaka, precis som en gång förut.
Med hjälp av näringsdrycker hoppas jag komma ifatt och få mera ork. Jag förmår inte riktigt på egen hand äta tillräckligt på grund av illamåendet, trötthet och magkrångel, och nu har jag sett vikten sjunka kilo för kilo och det är inte bra. Inte bra alls. Jag känner att jag tappar greppet, blir trött och orkeslös och det här minns jag att jag gått igenom förut. Minns du? Det slutade på sjukhus, och gillas inte. Så, önska mig lycka till, nu börjar projekt "äta upp sig" så att även jag får njuta av den analkande våren.
Med hjälp av näringsdrycker hoppas jag komma ifatt och få mera ork. Jag förmår inte riktigt på egen hand äta tillräckligt på grund av illamåendet, trötthet och magkrångel, och nu har jag sett vikten sjunka kilo för kilo och det är inte bra. Inte bra alls. Jag känner att jag tappar greppet, blir trött och orkeslös och det här minns jag att jag gått igenom förut. Minns du? Det slutade på sjukhus, och gillas inte. Så, önska mig lycka till, nu börjar projekt "äta upp sig" så att även jag får njuta av den analkande våren.
