Temadag 7 - Min bästa vän.

Jag är så pass gammal att de inte är lätta att räkna, antalet människor som jag mött. Vissa har jag sett, kanske tagit i hand och blivit presenterad för och sen aldrig ägnat en tanke igen. Ingen skugga faller på dem för det. De är någon annans bästa vän, alldeles säkert.

Något färre är de, som jag lärt känna lite mera. Skolkamrater, arbetskompisar, grannar, kursdeltagare och andra som sen gått vidare med sina liv och gjort andra bekantskaper som liksom passar oss båda bättre. Inte bortglömda! Långt ifrån! Men med olika intressen har vi gått åt olika håll. Vi hälsar när vi möts och pratas vid när vi ses på stan nån gång.

Några få har satt ett lite djupare avtryck på min själ. Vänner som har visat sig stå vid min sida oavsett vad som händer. Som finns där, bara. Och när man blir sjuk kan det bli så, att vissa "vänner" försvinner medan andra, som du inte trodde var så "vänlika" visar sig vara pålitliga och lojala goda vänner. Man måste odla en vänskap. Den kräver värme, närhet och uppmärksamhet. En vänskap mår inte bra av att bli bortglömd. Men en riktig vänskap klarar av av stå i träda i perioder.

En riktig vän kan du lita på. Det du säger i förtroende förs inte vidare. En riktig vän respekterar dina åsikter. Hon har inte nödvändigtvis samma åsikter, men hon låter dig tycka vad du vill. En riktig vän dömer inte, hon lyssnar och erbjuder en axel att gråta mot. Och en famn att värma sig i. En riktig vän är ärlig men kritiserar inte.

Jag har flera mycket goda vänner. Flera av dem har jag presenterat här i min blogg. Men inte alla. Att gradera dem och att säga att någon är en bättre vän än nån annan, vill jag inte. Någon bästa vän tänker jag därför inte utnämna idag. Men jag är lyckligt lottad att kunna säga att jag har flera goda vänner som jag vet finns vid min sida, i vått och torrt. I glädje såväl som i sorg.


Temadag 6 - Min dag.



Och så knackade det försynt på dörren.

Knack knack knack.

Jag låg i soffan och kom upp till vakenhetens yta bara för att sjunka ner igen.

Knack knack knack.

Insikten väckte mig. Och jag höll mig ovanför ytan den här gången. Någon vill in. Någon vill nåt.

Jag klev upp och öppnade dörren. Jeanette stod där. Kylan hade hon med sig i andedräkten och i kläderna men värmen förmedlade hon med sitt hjärta och sin gåva.

Saffransskorpor!

Hemgjorda!

I en bedårande söt glasburk!

Vilken vän! Vilken dag!

Temadag 5 - Vad är kärlek?

Du milde! Svåraste temat hittills! Kärlek? Vad är det? Jag har tänkt en hel del på frågan. Inte bara idag och inför blogguppgiften, utan tidigare också. Mina funderingar har hittills inte lett till så många svar utan snarare fler frågor. Och funderingar.

Kärleken till mina barn - jag gör allt för mina barn, de är viktigast.

Kärleken till mina katter - ja, man kan älska djur också.

Kärleken till mig själv - den viktigaste kärleken? Och den svåraste.

Kärleken till en man - den känns i hela kroppen inklusive i hjärtat.

Kärleken till människan, till Moder Jord, till universum - det är stort, ogripbart, oerhörd viktigt och grundläggande.

Tomas di Leva är en man som förespråkar kärlek och ändå har han blivit häcklad av så många. Varför är han så skrämmande? Och Jesus var väl en kärleksfull man också, men se hur det gick för honom. Vända andra kinden till när man möts av nån som inte känner kärlek? Hm. Svårt. Svaret på de flesta frågorna och lösningen på det mesta är - kärlek. Allt du gör, ska du göra med en kärleksfull avsikt. Lättare sagt än gjort. Hur vet man att man är kär? Det vet man när man är det. Kärlek är att sätta någon annan före sig själv. Kärlek är det enda som blir större ju mera man slösar med den.

Det jag vill säga är att kärleken är komplicerad. Den är en mångfacetterad diamant som ska vårdas ömt. Kärlek är så mycket mera och större än att vara kär eller att göra en kärleksfull handling. Kärlek kan inte beskrivas eller förstås. JAG har inget svar på bloggfrågan, jag vet bara att när man känner kärlek kan man uträtta mirakel och att älska någon och att vara älskad är det mest underbara känsla som finns.
RSS 2.0