Årets Lussekatt 2012.

Som du kanske kommer ihåg, är Tarzan nominerad till Årets Lussekatt 2012 i ortstidningen där jag bor. Man kan rösta på sin favorit fram till 12/12 kl 12.00 genom att sms-rösta så här. Vinnaren utses och presenteras på Luciadagen och det är fler än en här hemma som är lite pirrig, kan jag meddela. Tarzan är till och med beredd att ta på en tomteluva om det skulle krävas till en framtida fototävling.
 
Det är fina priser inblandade och Tarzan hoppas vinna den goda kattmaten från Royal Canin. Själv ska jag rösta en sista gång nu innan jag går och lägger mig och sen är det bara att hålla tummar och tassar för att rätt katt vinner.
 
 
 
 

Fototriss - REFLEKTIONER

Veckans tema i Fototriss är REFLEKTIONER, och när jag tittar på ordets betydelse i synonymer.se får jag upp följande förslag: 

reflexion

 
Buddhas stillsamma ansikte får representera den kärleksfulla läran, som jag tycker passar rätt bra in på flera av orden i veckans trisstema.
 
 
 
 
 
 

Fotografen.

Jag har alltid tyckt om att fotografera. Födelsedagarna. Festerna. När vi samlats på julafton och vid andra högtider. De klassiska semesterrullarna förståss. För, ja barn, när jag var yngre köpte man en film i fotoaffären som man stoppade in i kameran och så kunde man knäppa 12, 24 eller 36 bilder som man sen skulle framkalla till pappersfoton i någon fotobutik. I bästa fall satte man sedan in bilderna i fotoalbum (även om jag har en kartong fylld med kuvert som innehåller foton och tillhörande negativ för att bevisa motsatsen ...).
 
För några år sedan slog jag till och köpte en systemkamera. De är ju inte billiga, men jag ville satsa på mig själv och jag tänkte att fotografering är ju en superhobby för någon som är sjuk. Jag kan ju till och med fotografera liggande om jag inte just då orkar göra annat. Det är så mycket roligare att ta bilder med en bra kamera och det finns ju så många möjligheter! Jag medger att jag inte behärskar alla funktioner på den ännu och kanske kommer jag aldrig att göra det. Det spelar ingen roll. Kameran ska anpassa sig efter mina behov och inte tvärtom.
 
Jag använder ingen fotoredigering. Jag ändrar inte bilderna på annat sätt än att jag skär bort eller ändrar storlek på bilderna. Aldrig Photoshop eller nåt. Kan inte. Vill inte. Jag tycker att utmaningen ligger i att hitta motivet genom linsen. Att söka motivet eller avsikten genom vinklar, ljus och avstånd. Kanske går mycket förlorat på det sättet. Antagligen. Det beror på vilket resultat man eftersträvar. Men å andra sidan är det verkligheten jag presenterar. Min verklighet och på mitt sätt. Inget annat. Jag fotograferar det jag ser. Det som finns. En dokumentär känsla. Förstår du. Sen är jag ju långt långt ifrån någon expert eller från att ens kallas för en bra fotograf. Jag gillar det. Det är allt.
 
 
 
 
Ibland när jag vill vara med själv på bilden behöver jag be om hjälp av någon annan som håller i kameran. Det blir inte alltid bra. Det är frustrerande att den tillfällige fotografen inte ser det jag ser. Att jag inte får den slutbild jag önskat mig. För andra kan ju inte gissa sig till hur jag vill ha det. De ser något annat. Det får jag acceptera såna gånger. Men det är svårt. Oftast gillar jag inte alls de bilder jag inte tagit själv.
 
Det är himla skönt att inte längre vara begränsad till att ta ett mindre antal bilder. På det minneskort jag använder kan man spara över tusen bilder. Det är bara att knäppa, zooma, flytta sig, knäppa igen, stänga blixten, knäppa, zooma ut. Klick klick klick. Du förstår. Vilka möjligheter!
 
 
RSS 2.0