Herceptin nr 30 och ett nytt besök på akuten.

Onsdag och behandlingsdags. Och som vanligt krånglade porten. Det går bra att få droppet att rinna in i porten men att ta blodprover går icke. Nu bestämdes att jag ska få den undersökt på operationsbordet. Själva porten är röntgad flera gånger och det verkar inte vara nåt fel på den så kanske är det slangen då eller nån annan del av den. Har inte riktigt klart för mig hur alla delar ser ut i detalj. Kallelse kommer. Till veckan eller om en månad eller när det passar operationsavdelningen. Herceptinet är på plats i alla fall.
 
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge även om jag inte precis längtar till den mysiga hibiscrubtvättningen, fastan och väntan och allt som jag antar kommer att bli av. Eller så är det enklare när man bara ska kolla vad som är fel. Kan jag hoppas på snabbt och lätt?
 
Jag låg och halvdåsade med TVn på när mobilen ringde. Mamma mådde inte alls bra och ringde och var ledsen och allt slutade med ett besök på akuten. Syrran och hennes man hade ringt ambulans och sen tog de sin bil till sjukhuset. Jag och Sara åkte i hennes bil. Vid niotiden på kvällen var jag hemma igen, trygg med att mamma kollades och övervakades på alla sätt och vis. Imorgon efter ronden hoppas jag få veta mera, men redan nu ikväll verkade mamma piggare.
 
 
RSS 2.0