Att göra nygamla fynd ... eller ... dagens outfit.

Jag gillar att upptäcka gamla kläder på nytt. Till exempel plagg jag haft tidigare och tyckt mycket om men som av en eller annan anledning hamnat långt in i garderoben. Eller de som hamnat i en halvt bortglömd kasse eller kartong i källaren eller på en hylla underst och långt in, skrynkliga och avfärdade. Det händer ibland att jag gör såna upptäckter.
 
Att något göms och glöms kan ju bero på ett formbyte. Mitt alltså. Att storleken inte längre passar. Eller att tröjan, när jag köpte den, kändes rätt i färg och stil och så just då, men att jag bytt åsikt senare. Kanske redan kort efter. Ja, du vet. De där spontanköpen. Reaköpen.
 
Min lägenhet har det som jag ibland kallar för "dettredjerummet". Det är gästrummet om man ska uttrycka det som normala människor gör eller kanske rummetsomstädassist om man är som jag. Det här rummet har en rymlig dubbelgarderob som det är lätt att glömma saker i. Vinterskorna står här. Och en ihoprullad trasmatta på högkant. En lampa som inte fått plats i lägenheten. Kartongen med kattsand. Hm. Ja, lite av varje alltså.
 
I den garderoben tittade jag i morse när jag så småningom kommit ur sängen och huttrande skulle välja dagens outfit. Intet ont anande, hängande på en svart plastgalge, fanns där en svart stickad tunika/klänning med dragkedja bak i halsringningen och som jag knappt använt. Den är inte ens noppig, så lite använd är den. Jippi! Den passade perfekt i storlek just nu och var lagom varm just idag också när det närmast är höstväder ute och kallt och regnigt och grått. Den fick mig att känna mig skön. Är det inte härligt med såna plagg? Att de på ett magiskt sätt kan förmedla den mjuka och kabelstickade känslan så att man blir ett med den.
 
 
 
 
Du kanske har gissat det vid det här laget. Att jag är rätt nöjd och tillfreds med tingens utveckling även idag. OK. Jag har ont i ryggen och är trött, men inte värre än så. Så skön känner jag mig idag att en gammal stickad klänning får mig att mysa. Bra dag igen.
 
 

Får man fråga ...?

Jag är inte bitter, jag bara undrar lite ...
 
Är det så, att allt man gjort och haft för sig från och med dag ett, leder fram till den punkt där man är idag? Finns det något sätt att komma undan? Vill man det egentligen? Skulle det ha blivit annorlunda om jag gjort ett annat val någon gång under livsresan? Valt en annan utbildning? Ringt det där samtalet? Flyttat? Förstår du? Har alla dina val och upplevelser banat väg för färden till den plats du befinner dig just nu? Har alla avtagsvägar och sidospår bara varit schimärer och fått dig att tro att du med viljan kunnat styra din framtid och öde? Avsmalnar också dina möjligheter vartefter med ålder och gjorda misstag och lärdomar? Är det som det är idag eftersom du gjort på ett visst sätt tidigare? Är det detta som är meningen? Summan?
 
Jag räknar inte med svar. Verkligen inte. För de här frågorna har jag sett skrivna och hört sagda förut. Utan facit. Jag är inte den första att undra kring de här svåra sakerna, men jag kan inte låta bli att fråga.
 
 
 
RSS 2.0