Älsklingskatterna.

Mina katter betyder allt för mig. När Tarzan var liten, runt 4 månader, kom han vilse i vårt bostadsområde. Kanske blev han skrämd av den räv som jag såg när jag gick runt och sökte honom med hjälp av ficklampa. Jag sökte och sökte och satte även in en annons med bild i ortstidningen. Efter fyra dagar och nätter när jag varit ledsen och orolig och närapå sömnlös, ringde en kvinna som bodde bara på andra sidan vägen. Den lilla kattungen hade strykit omkring och försökt bli insläppt i den lägenhet som låg på samma ställe i byggnaden som vår, fast på andra sidan vägen, som sagt. Hon hade matat honom med korvbitar och låtit honom sova på en stol på sin balkong. Jag sprang dit, tog honom i min famn, hårt. Vilken glädje! Jag grät nästan.

Tarzan är drygt 9 år nu, och har ända sedan den incidenten varit lättskrämd och skygg. Det är bara närmaste familjen som accepteras. Det har sina fördelar också. Det är ingen risk att Tarzan närmar sig öppna dörrar till garage eller förråd eller liknande och blir instängd. Han håller sig långt borta från andra människor och djur.

Kitty är Tarzans motsats. Hon är ett yrväder och pigg och glad och orädd. När en traktor rullade in på gräsmattan för att man skulle göra något markarbete, klev Kitty rakt fram till det stora fordonet och satte sig under den stora skopan och tittade på hur arbetet fortskred. Men, jag tycker nog att även Kitty börjar lära sig att livet kan vara hårt och visst rycker hon till och springer iväg åt motsatt håll om hon känner sig hotad. Kitty älskar att klättra i träd och på vår gård finns flera mysiga klätterträd att utforska och det gör hon ofta och gärna.

Jag tycker om djur i allmänhet men katter i synnerhet. För mig innebär de kärlek, lycka och ett mycket givande sällskap. Eftersom jag är hemma så mycket, kan de gå in och ut som de vill och jag tror att de uppskattar den friheten. Även om Tarzan ofta är nöjd med att bara ligga på en stol på uteplatsen och sova eller spana på omgivningarna. Kitty och jag håller fortfarande på att lära känna varandra, men vår kärlek växer också.



Stora flyttdagen.

Hade svårt att somna igår. Vaknade sedan flera gånger under natten och var alldeles genomvåt av svett. Mycket obehagligt. Minns inte om jag hade mardrömmar, men det är inte ovanligt att jag vaknar under natten på det viset.

9 mornar av 10 vaknar jag vid 8.30-tiden och så även denna dag. Sara hade naturligtvis stuckit iväg på jobbet. Lite motvilligt gissar jag. Hon vill hellre att flytten kommer igång direkt på morgonen. Nu måste vi vänta på att få nyckeln nån gång på eftermiddagen och att Sara slutar jobba kl 15. Mitt uppdrag för dagen är att inhandla lite basvaror till kylskåp och skafferi så att Sara och Christer kan fika ikväll och äta frukost i morgon bitti. Senare ska jag diska och ställa in saker och ting i skåpen i nya lägenheten. Eftersom jag inte kan/bör bära något alls får jag hitta på annat att bidra med. Christers kompisar hjälper till med de tunga sakerna och kanske hinner vi få det mesta på plats redan i kväll.

Det är med blandade känslor jag nu ser min äldsta dotter flytta hemifrån och bilda egen familj. Min fyrarumslägenhet känns stor. Mycket stor. Det kommer att bli tyst. Vilken tur att jag har katterna.

Familjen?

Min förstfödda heter Sara och hon är född 1989. En blond, godhjärtad och känslig ung dam. Hon är förlovad och flyttar ihop med sin pojkvän Christer "as we speak". De har en lägenhet inte långt ifrån mig och i morgon ska jag hjälpa dem komma på plats i sin allra första gemensamma bostad. Hon tycker det är jättespännande och längtar.

Tvåan heter Emma och hon kom till världen 1990. En lång och äventyrlig ung kvinna som tycker att man inte ska göra saker mer komplicerade än de är. Hon är på vift ute i världen sen i februari i år och befinner sig just nu i Californien.

Två kattor finns också. Kitty, som är drygt ett år, ett långhårigt yrväder som är helt orädd. Och så, karlen i huset, Tarzan, som är nio år. Han är svart-vit, har passerat sin idealvikt (ytterligare kommentarer är överflödiga) och rädd för allt.

Ovanstående beskriver min närmaste familj, även om det numera endast är pälsdjuren som bor med mig. På annat håll finns också en mamma och en syster med familj.
RSS 2.0