Grillad hjärna?

Denna Valborgsmässoafton och kungliga födelsedag fick jag besök av min vän Birgitta. Hon tänker alltid på både katterna och på mig och hade med sig veckotidningar till mig och godis till de små. Jag var en usel värdinna och frågade inte ens om hon ville ha något att äta eller att dricka, men hon förlät mig som tur är.

Jag åkte iväg och överraskade mamma med ett besök. Vi hade redan talats vid på telefon så hon väntade mig inte. Lite kul att se henne bli paff. Hon blev glad också såklart.

 



Väl hemma igen smaskade jag i mig denna fantastiska sista-april-middag vid TVn. Två kokta med bröd, ketchup och lök. Mmmmums. Till efterrätt planerar jag att äta det jag ätit varje kväll i flera veckor. Jag snöar ofta in på en och samma sak och äter sedan det tills jag blir så less att det dröjer lääänge tills det finns på menyn igen. Nu gäller det bär och glass. Gärna hallon. Fick nästan hjärtklappning när jag häromdagen tvingades åka till flera affärer innan jag kunde fylla på i bärförrådet. Skulle jag tvingas ändra mina vanor? Det var slut på frysta bär i lösvikt, på pappkartong och i påse. Samma gällde hos två ICA-ställen och på COOP. Är det 2011 års skörd som gått åt nu eller? Då får jag övergå till andra bär. Under protest. 





Detta är favorit-huvudbonaden just nu. Den är sammetsmjuk och värmer lite lagom när jag går omkring hemma. Bra också när jag sitter i solen och myser. Peruken gillar inte när det blir för varmt och inte jag heller. Den kan kännas som en mössa ibland. Grillad hjärna? Nej tack. Eller ... vem vet ... solstrålad skalle är kanske vad som behövs, även om dr Nisse ordinerat annat.

Ha en skön, lugn och mysig Valborg utan raketer och smällare!


Sjukdomsbloggar.

Elisabeth, i bloggen Jag är Elisabeth, länkar till SvD och en artikel om "sjukdomsbloggar". Jag tycker som Elisabeth, att bloggen kan vara en dagbok som vi lämnar efter oss till barnen och de som vill läsa. Jag gillar INTE det kuratorn skriver och håller inte med. Det är viktigt att patienten är den viktiga i förhållandet läkare-patient. Att oroa sig för maktbalansen känns gammalmodigt och bakåtsträvande. Men jag ger henne rätt i att det är en slags terapi. Jag kan sätta ord på mina känslor och får dem faktiskt bekräftade av läsarna. Kuratorn skriver också att de flesta kommentarer verkar vara posivt inställda och stöttande, och det är väl bara bra?

Vad tycker du om alla sjukdomsbloggar? Läser vi dem för att vi gillar att läsa om människor som har dödliga sjukdomar?


Sällskap.

Vår. 
Njuter solvärme på huden.
Stanken av fuktig kaffesump.
Dåsar i solen. 
Spirande tulpan och krokus.
Fotbollar. En miljon studsar mot marken.
Hårda och skrapande stödhjul. Ett varv till.
Sparkar på rutschkanans metall.
Pratar inte. Skriker. Katterna ryggar tillbaka.
Frid och avkoppling.
Moped. Flera.
Kedjerökare. Gånger två. Slemhosta.
Oväsen. Liv. Puls. 
Sällskap. Ändå.


RSS 2.0