Jul igen?

Nu har den slagit ut, Rosis! Löken du kom med i fjol. Bättre sent än aldrig. Jag trodde aldrig att det skulle bli nåt över huvud taget. Så jag är glad! Den är så vacker. Titta bara!



Åsså är det en knopp till åsså!

Greppvänliga bågar.

Jag har tillbringat dagen med Sara på stan. Först gjorde vi ett besök på biblioteket och Sara hittade en bok som hon ska läsa som en del av en skoluppgift.

Sen apoteket. Jag har ju som vanligt med mig kameran och knäppte några bilder på Sara medan hon väntade på att bli betjänad. Men ... ooops ... det skulle jag inte ha gjort. En anställd på apoteket kom fram till mig och viskade att "på apoteket får man inte fotografera. Det är av sekretss-skäl". Jag stoppade förstås undan kameran och förklarade att vi var i sällskap och att vi kände varandra och att det var henne jag knäppte på. Inte visste jag att det var så stränga regler, men det är klart. Tänk om det skulle komma ut att fru Bengtsson köper apotekets mensbindor eller att herr Bengtsson hämtar sin blodtrycksmedicin på apoteket. Det är skvaller det. Och den informationen kan kanske utnyttjas till att ... Nä, det har jag inte aning om.

Dessa bilder smugglade jag med mig i alla fall. Och eftersom inga ansikten syns på fotot kan ingen identifieras och därmed skadas av mitt brott mot sekretessreglerna. Eller?






Sortimentet har förändrats. Inte kunde man köpa gosedjur och snacks på apoteket förr i världen. När jag var ung. Då kunde man bara köpa medicin på apoteket. Och sånt. Och jag finner det mycket genomtänkt att majsbågarna är greppvänliga och anpassade efter små munnar och händer. För 450 kr kilot. När jag var barn fick föräldrarna skära eller bryta mat och kex och snacks i lämpliga bitar. Nu är det nån på apoteket som fixar det. Jag börjar förstå varför man inte får fotografera här. Det handlar ju om sekretess och stora vetenskapliga kunskaper om hur stora munnar och händer barnen har.







Vi avslutade vår stadsrunda med att hämta mamma/mormor hos frissan och skjutsa henne hem. Inga foton får tas där heller. Hos frissan. Allt för att hålla hemligt var man kan klippa sig och permanenta sig för ynka 400 kr.

Christer, Christer och Christer var där.

Lördagskvällen tillbringade jag tillsammans med Jeanette och med att se och lyssna på de duktiga Idolerna på besök i Arenan. Vi hade plats i loge och beställde snacks och något att dricka. Kombinationen stort avstånd till scenen och kamera utan tillräcklig kapacitet gjorde att man på bilderna knappt kan utskilja vem som uppträder. Det var ju lite synd. Och att man inte använde jumbotronen eller storbildsskärmarna till närbilder på artisterna var ju kasst. Men men. Vi hade det trevligt och för en gångs skull tyckte jag att volymen var OK. Annars brukar jag ju sitta med ett eller båda fingertopparna som skydd för trumhinnorna.



Det enda som plågade oss den här kvällen var lustigkurrarna som så artigt kom in i logen och presenterade sig och kallade sig Christer och Christer. Ännu fånigare blev det när frun till den ena killen tog i hand och sa att hon hette - Christer. Hon skrattade gott åt sitt eget barnsliga påfund. Ja, alla kan ju inte ha samma humor.

I takt med att killarnas öl sinade skrålade de och "dansade" och klappade allt hårdare i händerna. De tog allt mer plats både bokstavligt och symboliskt och för att inte låta dem förstöra min musikupplevelse helt, tvingades jag liksom vända dem ryggen och försöka låtsas att de inte fanns över huvud taget. Inte lätt. Men jag fixade det hjälpligt. Jobbigt när vuxna människor är på det viset. Oartigt.

Idolerna, de duktiga unga artisterna, sjöng och spelade som om de inte gjort annat. Min favorit från TV-programmen var ju Jay Smith och jag tycker fortfarande att han är ett strå vassare än de andra. Kanske för att själva musikgenren ligger mig närmast. Inte skulle jag ha nåt emot att ha honom tätt intill viskandes "sweet nothings". Och om han vill sjunga en trudelutt helt privat bara för mig skulle jag också tacka ja. Hans sträva och kraftfulla röst ger mig ståpäls både här och där.




Sammantaget var det en mycket trevlig kväll och efter drygt två timmar var Idolerna klara med sina uppträdanden. Och så här såg det ut när de tackade för sig. Kvinnan i grönt i mitten är kvällens konferencier Carin da Silva som också kan vara nöjd med sin insats. De andra är de tio finalisterna i Idol 2010 (plus nån extra doatjej och musiker). Tro mig. Jag var där.




RSS 2.0