Med tomten i knät.

Åh, vad skönt att bara komma och sätta sig ner vid ett dukat bord och äta en läcker söndagsmiddag. Det är mycket värt. (Jag har massor kvar av thaimaten från igår, men den kan jag ju äta i morgon.) Syrran och hennes man hade fixat och donat och gjort så fint. Anna, Magnus och barnen Astrid och Stina var också där, liksom Daniel. Anna och Daniel är syrrans barn. Vi lät oss smaka av både middag och efteråt te och liten kaka. Hon är så go, lilla fina Stina, och hon och tomten satt gärna i mitt knä en stund.





På kylskåpet sitter den, labremissen, som en påminnelse om vad som ska ske i morgon. Ja, det är dags för behandling igen. Fyra veckor går så fort. Jag åker in till sjukhuset imorgon bitti, med remissen i min hand, för att ta blodproverna som doktorn vill ha. Själva behandlingen sker efter lunch när jag åker tillbaka. Jag försöker skicka positiv energi till medicinen jag ska få och för att själva behandlingen ska bli effektiv. Allt hänger ju på att det här fungerar nu. Den här behandlingen, i morgon, och så hinns det kanske med en behandling till, innan röntgen som kommer att visa om jag ska få cellgifter eller inte. Faktum är att det känns mer och mer ok, allt eftersom tiden går, att få cellgifter. Tidigare slog jag ifrån mig med båda händerna och spottade och fräste och sa att "aldrig mer det där rävgiftet!". Men på nåt sätt har jag vant mig vid tanken och mentalt förberett mig på att gå igenom det igen. Det som jag då uppfattade som ett helvete. Det är ju tio år sen. Det behöver inte vara lika jobbigt den här gången. Det får inte bli lika illa den här gången. Får inte får inte får inte ...


Slapp söndag.

Lördagskvällen avslutades med att jag Skypade med Emma, när Sara åkt hem. Emma berättade om Halloween i USA och allt är ju, som så mycket annat, större och märkvärdigare där. Flera fester fanns att välja på för hennes del, och det låter hur skoj som helst. Lite TV blev det sen innan sänggång. Häftigare än så blev inte min helg. Men jag är inte missnöjd.

För en gångs skull fixade jag det. Jag kom ihåg att ställa tillbaka klockan innan jag lade mig. Har haft en något orolig natt. Ingen särskilt mycket klåda, men jag kände mig störd och irriterad på katterna och väckte mig själv flera gånger genom att med hög och ilsken röst ropa på Tarzan fast han var helt oskyldig och låg vid mina fötter och sov. Han tittade upp på mig och såg mäkta förvånad ut när jag hojtade. Jag vet inte om jag drömde eller om jag verkligen hörde något.

Dras med ischias nu. Det är mindre kul. Det ilar och värker på höger sida och jag bestämde mig för att bara ta en kort promenad i det ganska fina vädret. Morgonen började med dimma men efter lunch sprack det upp. Det jag är ute efter är ju inte träning eller motion utan framförallt att få frisk luft och lite dagsljus i huvudet. Så det är välgörande även med korta och långsamma promenader. Numera tar jag kameran med mig när jag går ut, och tar på mig "fotografglasögonen". Kikar och kisar och försöker tänka "outside the box" på motiven för bilderna. Går närmare, backar lite, ser på detaljerna och gör på ett sätt och sen det motsatta. Det är kul och jag längtar efter den nya kameran. Den gamla har sina begränsningar och jag tror att det blir spännande att utforska fotografen i mig i kombination med funktionerna i den nya.



 




Naturen är så vacker, och jag älskar detaljerna. Jag tar många närbilder och imponeras av nyanser och de små variationerna. Närbilder är inte gammkamerans starka sida, men det här nyponet blev fint, eller hur? Den övre bilden visar bron som delar Höglandssjön. Också fin.

Efter prommisen blir det lite vila av högerben, och sen ska jag till syrran på middag. Slappa söndag!

Lyxig lördag.

Saras Christer och hans kompisar ska roa sig ikväll utan sina flickvänner, så Sara tillbringar kvällen med sin mamma. Varje sånt tillfälle uppskattas! Med sig tog hon smutstvätten och lånar tvättstugan och så har hon förenat nytta med nöje. Så effektivt. Det känns nästan som förr, innan Sara flyttade hemifrån, med en stor skillnad. När Sara bodde hemma tillbringade hon nästan all tid på sitt rum. Nu, när hon hälsar på sin gamla mamma, sitter hon i soffan hos mig och umgås och pratar och ser på TV. Trevligt. Vi planerar att hämta mat från Thairestaurangen och lyxa till det och mumsa lite extra gott till middag. Vilken oväntat mysig och trevlig lördag det blev!
RSS 2.0