Fallfrukt?

När jag var klar med behandlingen promenerade jag ner mot stan. Det var plogat nu, och här och där fanns såna här områden som är extra hala av traktorskopan som skrapat bort snön. Jag gick just och tänkte att "nu måste jag gå försiktigt här så jag inte trillar" och så är det precis vad jag gör. Jag snurrar runt på stället och landar på mitt vänstra knä och låg sedan och sprattlade på trottoaren som en fisk på torra land.
 
Jag kom inte upp. Det gick bara inte utan något att ta tag i, benmusklerna orkar inte och väskan for åt ett håll och påsen åt ett annat och mittemellan låg jag. En bil stannade alldeles intill och en kvinna kom springande för att hjälpa mig. Jag sa att jag var OK och hon såg till att jag kom på fötter och hon hade en röst och ett tonfall och en myndighet som skvallrade att hon kanske jobbar inom vården. Hon åkte iväg i bilen när hon såg att jag inte var skadad.
 
Attans också att jag är så ... ramlig.
 
 

Herceptin nr 29.

Behandlingen är genomförd. Jag ska inte säga att det gick bra, men det är gjort i alla fall. Sköterskan stack nålen i porten men lyckades inte få det de kallar backflöde. Det gick alltså inte att dra något blod genom porten och det blev heller inte ingen provtagning. Man har sökt efter fribrinpäls, den slags beläggning som kan bildas efter ett tag, men det verkar inte vara det som är problemet. Jag har nog svängdörrar i porten. Ut kommer inget men in går det bra. Nåja. Det tycks inte bekymra läkare eller sköterskor så då går det bra för mig också. För tillfället. Det blev heller inget provrör att skicka till Umeå för "arkivering". När man tar det blodet ska det hanteras på ett speciellt sätt och då är det inte lämpligt att det skickas när det är helg och ingen kan ta emot det, så vi beslutade att fixa det nästa gång jag kommer till dagvården, om tre veckor ungefär, den 16 januari 2013.
 
Dr Nisse syntes svischa förbi i korridorerna och vi fick tillfälle att helt kort önska varandra Gott Nytt År. Jag bytte samma önskan med de sköterskor som jobbade och så gick jag iväg mot stan och REAn och med Weras bruna portföljhandväskor i tankarna.
 
 

Dags igen.

Dags för behandling. Jag hade satt larmet på halv åtta men redan klockan sex ville magen ha frukost så jag klev upp. Ju fortare jag kommer iväg desto snabbare får jag vända hem igen. Jag får en rikttid på dagvården men det är inte så viktigt när jag kommer. Transportmöjligheterna får avgöra ... Idag ska jag ta prover så det kommer att ta lite längre tid. Dessutom har jag med mig en remiss från den Cancergenetiska mottagningen i Umeå. Det gäller det blod från mig som ska lagras och användas för det fall att det börjar komma in bröstcancerfall bland kvinnorna i släkten när jag har gått bort. Då kan man ändå forska och ha nytta av mitt blod i den eventuella utredning som någon annan startar. Bra va!?
 
När jag är klar på sjukhuset planerar jag att ta en titt på mellandagsrean. Det jag tycker att jag behöver är ett par sköna och mjuka tofflor att sticka fötterna i när jag går omkring hemma. Det kommer jag kanske att köpa även till fullt pris för de jag har börjar bli slitna. Jag vill också ha (för det behöver jag ju egentligen inte) en ny handväska. Den jag har nu köpte jag billigt i somras och billigt är att köpa dyrt många gånger. När som helst kommer det ena handtaget att gå av och i botten är den trådig och sliten och jätteful. En snygg läderväska från Wera är vad jag satt ögonen i. De kostar runt 1000 kronor till ordinarie pris så här vore det gott med ett bra REA-pris. Håll tummarna!
 
 
RSS 2.0