Rätt gissat!
Och så IRL:
Fina och jättegoda.
Vad ska det här bli då?
Kan du gissa gåtan med hjälp av ledtrådarna?
Rösta på Årets Lussekatt och stötta Djurskyddet!
Du har fått se en hel del av mina två håriga älsklingar i mina blogginlägg. Jag tror också att det blivit uppenbart att jag på fler sätt värnar om djuren i min omgivning (utom möjligtvis tvestjärtar). I min ortstidnings nätupplaga kan man nu rösta fram Årets Lussekatt och den sötnos som röstas fram får en snofsig kattpelare, tvåan får förstklassiskt foder och trean får kattströ. Allt i samarbete med uppskattade Reginas Zoohörna i Örnsköldsvik. Dessutom, mina damer och herrar, går inkomsterna från SMS-rösterna, till Djurskyddet i den stad som förstaprisvinnaren väljer. Är inte det en bra tävling, så säg?
Leta fram Tarzans och Kittys bilder och rösta senast den 12 december kl 8.00 och hjälp samtidigt de av våra små vänner som har det svårt.
Till tävlingen
Leta fram Tarzans och Kittys bilder och rösta senast den 12 december kl 8.00 och hjälp samtidigt de av våra små vänner som har det svårt.
Till tävlingen
Sex med djur förbjuds.
I Aftonbladet.se skriver man om den nya djurskyddsutredningen som ska leda till en proposition och slutligen ett nytt lagförslag. I den står bland annat att alla katter som föds ska registreras och man föreslår också att alla katter som går fritt utomhus ska kastreras. Utredningen skriver även om reglering av avel av hundar och katter så att inte djurens hälsa ska fara illa.
Jag måste fundera mera på vad jag tycker om kastreringstvånget, men jag vet precis vad jag tycker om den del av lagförslaget som handlar om tidelag.
Tidelag ska förbjudas.
Det ska vara förbjudet att som människa använda sig av ett djur för att få sexuell njutning. Jahaja. Det är alltså fullt tillåtet idag?
Bra är att det ska kunna ge upp till fyra års fängelse. Om det nu inte blir ännu en lag som är ett slag i luften ...
Jag måste fundera mera på vad jag tycker om kastreringstvånget, men jag vet precis vad jag tycker om den del av lagförslaget som handlar om tidelag.
Tidelag ska förbjudas.
Det ska vara förbjudet att som människa använda sig av ett djur för att få sexuell njutning. Jahaja. Det är alltså fullt tillåtet idag?
Bra är att det ska kunna ge upp till fyra års fängelse. Om det nu inte blir ännu en lag som är ett slag i luften ...
Titta ...
... vad jag har gjort!
Fuktmolnet ger glädjesiffror.
Skrattar. Jag ser sladden till min fönstertermometer i köket försvinna på utsidan av huset ner i fuktmolnet från tvättstugans ventil rakt under. Inte konstigt att displayen visar "glädjesiffror" emellanåt.
Gäspar och gäspar.
Jag sköter min smärtlindring genom att sätta ett plåster på överarmen. Läkemedlet tas sakta upp genom huden under tre dygn och sedan byter jag plåster. Jag fick det allra första när jag låg på sjukhus för den olycksaliga händelsen med totalstoppet i magen i april i år. Precis som jag skriver i det inlägget, var det alldeles säkert flera orsaker till att det blev så illa, men när man äter morfin eller liknande läkemedel är det vanligt med magtrubbel. Tarmrörelserna saktar ner och man kan bli allmänt hård i magen.
Nåväl. Det var skönt att slippa äta värktabletter, det blir liksom jämnare tillförsel med plåster än med piller, och det funkade bra till en början. Vid något tillfälle tidigare har jag känt överdoskänsla, men i stort sett har det gått bra.
En lustig sak har jag lärt mig om mig själv och hur kroppen fungerar. När läkemedelshalten blir för låg får jag ont, såklart, men det första jag märker, innan ökande smärta och obehag, är att jag gäspar. Jag gäspar och gäspar och gäspar. Jag gäspar så att tårarna rinner i floder utför kinderna och så fort jag tar en vidbehovskapsel går det över. En vidbehovskapel är den jag äter när plåstret inte räcker till, om jag är extra aktiv eller får ont.
Sedan två plåster tillbaka har jag höjd dos, men det räcker knappt. De första fem milen, under körningen till Umeå igår, satte gäspandet igång. Och igång. Det var nätt upp svårt att se att köra på grund av tårarna och mitt stora gap. Efter överenskommelse idag med en sjuksköterska har jag nu satt på ett litet kompletterande plåster och på så sätt ökat dosen lite grand. Det borde görat!
Ja, är det inte det ena så är det det andra. Man får vara om sig och kring sig och själv är bästa dräng. Och sånt.
Nåväl. Det var skönt att slippa äta värktabletter, det blir liksom jämnare tillförsel med plåster än med piller, och det funkade bra till en början. Vid något tillfälle tidigare har jag känt överdoskänsla, men i stort sett har det gått bra.
En lustig sak har jag lärt mig om mig själv och hur kroppen fungerar. När läkemedelshalten blir för låg får jag ont, såklart, men det första jag märker, innan ökande smärta och obehag, är att jag gäspar. Jag gäspar och gäspar och gäspar. Jag gäspar så att tårarna rinner i floder utför kinderna och så fort jag tar en vidbehovskapsel går det över. En vidbehovskapel är den jag äter när plåstret inte räcker till, om jag är extra aktiv eller får ont.
Sedan två plåster tillbaka har jag höjd dos, men det räcker knappt. De första fem milen, under körningen till Umeå igår, satte gäspandet igång. Och igång. Det var nätt upp svårt att se att köra på grund av tårarna och mitt stora gap. Efter överenskommelse idag med en sjuksköterska har jag nu satt på ett litet kompletterande plåster och på så sätt ökat dosen lite grand. Det borde görat!
Ja, är det inte det ena så är det det andra. Man får vara om sig och kring sig och själv är bästa dräng. Och sånt.
Full fart mot resten av livet!
Jag har haft tur. De två senaste kontrollerna har visat att den behandling jag får fungerar. För tillfället. Det är ju så med cancer, att det är en lömsk och smygande sjukdom som ändrar karaktär när den behagar. Det betyder att det plötsligt, när som helst och utan förvarning kan byta egenskaper och inte längre svara på det läkemedel som alldeles nyss varit verksamt. Man kan aldrig veta säkert med cancer.
Missförstå mig inte.
Jag är tacksam och lycklig över de besked jag har fått. Jag jublar - såväl inom mig som ljudligt och högt så att alla hör. Jag gläds åt att slippa det tuffa cellgiftet som förutom att bekämpa cancern, även bryter ner kroppen och det friska hos mig. Hur länge jag vågar vara utan behandling vet jag inte. Dr Nisse kan tvingas sätta in det igen i januari om röntgen visar på en försämring, men det finns dem som gjort uppehåll på månader och ibland även år. Det kan också bli så att det inte fungerar alls med Navelbine längre fram, utan att man måste ta till ännu tuffare tag.
Nu ska jag ägna resten av året, och mera ändå, till att samla kraft och energi till den fortsatta kampen mot min sjukdom. För den fortsätter ju utan uppehåll, oavsett om och vilka mediciner jag tar. Jag föreställer mig att jag ska fylla kroppen och mina dagar med god sömn, nyttig mat, kärlek, glädje, frisk luft, positiv energi och kattkel för att bli så stark och förberedd som möjligt på det som komma skall. För jag kommer inte undan mitt öde. Jag har bara fått mera tid.
Full fart mot resten av livet!
Missförstå mig inte.
Jag är tacksam och lycklig över de besked jag har fått. Jag jublar - såväl inom mig som ljudligt och högt så att alla hör. Jag gläds åt att slippa det tuffa cellgiftet som förutom att bekämpa cancern, även bryter ner kroppen och det friska hos mig. Hur länge jag vågar vara utan behandling vet jag inte. Dr Nisse kan tvingas sätta in det igen i januari om röntgen visar på en försämring, men det finns dem som gjort uppehåll på månader och ibland även år. Det kan också bli så att det inte fungerar alls med Navelbine längre fram, utan att man måste ta till ännu tuffare tag.
Nu ska jag ägna resten av året, och mera ändå, till att samla kraft och energi till den fortsatta kampen mot min sjukdom. För den fortsätter ju utan uppehåll, oavsett om och vilka mediciner jag tar. Jag föreställer mig att jag ska fylla kroppen och mina dagar med god sömn, nyttig mat, kärlek, glädje, frisk luft, positiv energi och kattkel för att bli så stark och förberedd som möjligt på det som komma skall. För jag kommer inte undan mitt öde. Jag har bara fått mera tid.
Full fart mot resten av livet!
Umeå tur och retur.
Jag tog Emma med mig på umeåresan idag. Det är alltid kul med sällskap och någon att prata med.
Som vanligt drabbades jag av provtagning, injicering av isotoper och en väntetid på tre timmar innan skelettröntgen. Efter röntgen, ytterligare en timme i doktorns väntrum.
Konstigt nog kände jag mig inte alls nervös eller orolig för resultatet av röntgen. Det har gått så kort tid sedan förra kollen och jag vågade bestämma mig för att förändringarna inte skulle vara så stora, oavsett åt vilket håll det rört sig. Lite olycksbådande kändes det ändå att vara så säker, och jag höll en tumme hårt medan skelettet avbildades.
Laxpudding med skirat smör låg på både min och Emmas tallrik. Det är finfin och god mat som serveras i restaurangen i Hotell Björken som också är patienthotell. Där bodde jag under tiden jag fick min strålbehandling i sex veckor för elva år sedan.
Det var så blåsigt och kallt att vi valde att gå inomhus i den underjordiska kulverten mellan sjukhuset och hotellet.
I väntrummet försåg jag mig med informativ litteratur av olika slag.
Dr Nisse var nyklippt och fin och hade idel goda nyheter att ge mig. Ett Hb på 121. Jodå. Övriga prover såg också bra ut och han nickade nöjt med huvudet åt min viktökning på ca ett kilo. Efter granskning av röntgenplåtarna kunde vi alla tre konstatera att tumörerna blivit synbart mindre igen sedan den 19 oktober. Wow!
Slutligen beslutade vi att göra ett uppehåll med Navelbine med omedelbar verkan. Trots framgångarna. Jag behöver vila och återhämta mig nu efter sju månader med cellgifter. Stärka mig och samla krafter. Morgondagens inplanerade behandling ska avbokas. Däremot ska jag fortsätta med Herceptin var tredje vecka. I januari gör vi en ny skelettröntgen och bestämmer om cellgiftet ska sättas in igen eller om jag får fortsätta min vila. Jag tror att det här är en bra plan.
Vilken julklapp!
Som vanligt drabbades jag av provtagning, injicering av isotoper och en väntetid på tre timmar innan skelettröntgen. Efter röntgen, ytterligare en timme i doktorns väntrum.
Konstigt nog kände jag mig inte alls nervös eller orolig för resultatet av röntgen. Det har gått så kort tid sedan förra kollen och jag vågade bestämma mig för att förändringarna inte skulle vara så stora, oavsett åt vilket håll det rört sig. Lite olycksbådande kändes det ändå att vara så säker, och jag höll en tumme hårt medan skelettet avbildades.
Laxpudding med skirat smör låg på både min och Emmas tallrik. Det är finfin och god mat som serveras i restaurangen i Hotell Björken som också är patienthotell. Där bodde jag under tiden jag fick min strålbehandling i sex veckor för elva år sedan.
Det var så blåsigt och kallt att vi valde att gå inomhus i den underjordiska kulverten mellan sjukhuset och hotellet.
I väntrummet försåg jag mig med informativ litteratur av olika slag.
Dr Nisse var nyklippt och fin och hade idel goda nyheter att ge mig. Ett Hb på 121. Jodå. Övriga prover såg också bra ut och han nickade nöjt med huvudet åt min viktökning på ca ett kilo. Efter granskning av röntgenplåtarna kunde vi alla tre konstatera att tumörerna blivit synbart mindre igen sedan den 19 oktober. Wow!
Slutligen beslutade vi att göra ett uppehåll med Navelbine med omedelbar verkan. Trots framgångarna. Jag behöver vila och återhämta mig nu efter sju månader med cellgifter. Stärka mig och samla krafter. Morgondagens inplanerade behandling ska avbokas. Däremot ska jag fortsätta med Herceptin var tredje vecka. I januari gör vi en ny skelettröntgen och bestämmer om cellgiftet ska sättas in igen eller om jag får fortsätta min vila. Jag tror att det här är en bra plan.
Vilken julklapp!
Efterlysning.
Jag har inte sett någon utveckling heller ...
Om du vill kan det vara julafton varje månad året om.
Har du köpt några julklappar ännu? Du kanske är en sådan som handlar lite nu och då under hela året och bara har några kompletteringsköp kvar nu? Eller är det vanligast att du stressar runt dagen innan julafton med en lång inköpslista? Något mittemellan kanske? Hur vi gör med julklappar i min familj kan du läsa här.
Jag har ett förslag till dig.
Hur och när du än sköter dina julklappsinköp kan du ge världens bästa gåva till alla härliga kvinnor i din närhet, nu och i framtiden. Med en stor eller liten slant till bröstcancerforskningen bidrar du till det som står överst på så mångas önskelista. En lösning på cancergåtan. Om du vill kan det vara julafton varje månad året om. Du kan välja att ge en gåva regelbundet var sjätte månad, varannan månad eller oftare om du så vill, och du kan också använda autogiro när du ger dina bidrag. Kan det bli enklare? Hos Cancerfonden finns det mera information.
Jag har ett förslag till dig.
Hur och när du än sköter dina julklappsinköp kan du ge världens bästa gåva till alla härliga kvinnor i din närhet, nu och i framtiden. Med en stor eller liten slant till bröstcancerforskningen bidrar du till det som står överst på så mångas önskelista. En lösning på cancergåtan. Om du vill kan det vara julafton varje månad året om. Du kan välja att ge en gåva regelbundet var sjätte månad, varannan månad eller oftare om du så vill, och du kan också använda autogiro när du ger dina bidrag. Kan det bli enklare? Hos Cancerfonden finns det mera information.
Tant Marit firar med utlottning.
Tant Marit, med bloggen som doftar kaffe och choklad, som hon säger själv, firar 50.000 besökare. Det gör hon genom att lotta ut bland annat väldoftande ljus till sina läsare. Det skulle vara omåttligt kul att vinna något av de fina priserna, så håll tummarna för mig.
Mina små livräddare.
Jag har dragits med en infernalisk värk i ryggen hela dagen, och mina livräddare - de små kapslarna - förslår bara korta stunder.
Det vore bra om det ger med sig tills i morgon, då jag åker till Umeå. Vanligtvis är det en tröttande upplevelse bara att vara där, och om jag dessutom har ont blir det ju extra påfrestande. Hm. Gruvar mig nu. Hur ska det här gå?
Det vore bra om det ger med sig tills i morgon, då jag åker till Umeå. Vanligtvis är det en tröttande upplevelse bara att vara där, och om jag dessutom har ont blir det ju extra påfrestande. Hm. Gruvar mig nu. Hur ska det här gå?
Första Advent i kyrkan.
Jag for med osanning i förra inlägget ... det är faktiskt minusgrader ... någon enstaka i alla fall.
Var ska man finna adventstämning om inte i kyrkan? Jag bor ju granne med gud här i Gullänget och spatserade dit för lite andlig spis.
Psalmer sjöngs, texter lästes och kyrkokören var på plats. Det är mäktigt när så många tar ton samtidigt med starka och vackra röster. Så var det då dags för nattvarden. Vet alla hur det går till? Prästen står där framme i kyrkan med små oblatstycken och en silverbägare med vin. Oblaten är så tunn så tunn att det är som papper och vinet ser uppriktigt sagt ganska utspätt ut. Och det är det visst också. Men det är inte det som är poängen.
När prästen sedan ger mig en oblat kommer överraskningen. De sitter ihop två stycken och det upptäcker jag när de glider isär precis när jag tar emot dem. Väluppfostrad som jag är, tar jag då inte själviskt emot båda och äter upp dem, jag lämnar tillbaka den ena och säger "oj då", varpå prästen ler lite förvirrat. Det såg kanske först ut som att jag ångrade mig och backade ur hela nattvardsgrejen.
Jag borde tacksamt ha svalt båda, när nu "någon" valt att ge mig det. Det fick mig i alla fall att tänka till lite. Jamen, det hade nog inte varit fräckt att ta emot båda heller, och jag tror nog att jag behöver extra mycket av Jesu lekamen, faktiskt, som stöd. Får göra det nästa gång.
Var ska man finna adventstämning om inte i kyrkan? Jag bor ju granne med gud här i Gullänget och spatserade dit för lite andlig spis.
Psalmer sjöngs, texter lästes och kyrkokören var på plats. Det är mäktigt när så många tar ton samtidigt med starka och vackra röster. Så var det då dags för nattvarden. Vet alla hur det går till? Prästen står där framme i kyrkan med små oblatstycken och en silverbägare med vin. Oblaten är så tunn så tunn att det är som papper och vinet ser uppriktigt sagt ganska utspätt ut. Och det är det visst också. Men det är inte det som är poängen.
När prästen sedan ger mig en oblat kommer överraskningen. De sitter ihop två stycken och det upptäcker jag när de glider isär precis när jag tar emot dem. Väluppfostrad som jag är, tar jag då inte själviskt emot båda och äter upp dem, jag lämnar tillbaka den ena och säger "oj då", varpå prästen ler lite förvirrat. Det såg kanske först ut som att jag ångrade mig och backade ur hela nattvardsgrejen.
Jag borde tacksamt ha svalt båda, när nu "någon" valt att ge mig det. Det fick mig i alla fall att tänka till lite. Jamen, det hade nog inte varit fräckt att ta emot båda heller, och jag tror nog att jag behöver extra mycket av Jesu lekamen, faktiskt, som stöd. Får göra det nästa gång.
Första Advent.
Grattis till mig själv på Första Advent! Nä, så kanske man inte gör eller säger ... men jag har ingen stake att tända ett ljus i, bara en stjärna, och den tänder jag såklart. Frukosten är uppäten, gröt igen, och inte en endaste pepparkaka eller lussekatt så långt ögat når. Ingen snö. Plusgrader.
Var är den där förstaadventstämningskänslan man pratar om?
Var är den där förstaadventstämningskänslan man pratar om?
Fototriss - mysigt.
Fototriss handlar den här veckan om att ha det MYSIGT.
Det ligger ju väldigt nära till hands att visa till exempel mysig adventsstämning, men det är faktiskt inte alls vad jag först tänkte på när jag såg temat. Jag kom att tänka på en kväll vid havet i somras, som jag aldrig kommer att glömma, och för mig var det årets vackraste och mysigaste kväll. Det var på Dekarsön den 11 juni 2011 och jag spenderade kvällen med min syster och min mamma.
Det var varmt, nästan hett, fastän klockan passerat nio på kvällen. Syrrans sommarfötter hade fått naglar i vacker färg, precis som det ska vara på sommaren. Skor kom inte på fråga. Inte ens sandaler. Det är mysigare så. Träet var strävt och varmt mot fotsulorna.
Vi satt där och pratade och myste och njöt, med bryggan som golv och den molnfria himlen som oändligt tak. Lite vågat var det faktiskt av syrran, med tanke på temperaturen, att ställa fram en ask choklad på bordet. Man fick skynda sig för att inte behöva äta den med sked. Tänk att allt smakar så mycket godare när man äter det utomhus. Det blir mysigare liksom.
Det är omöjligt att på våren veta hur sommaren ska bli, åt vilket håll den ska föra oss, och vilka spännande möten vi har att se fram emot. Så här i början av juni, var jag hoppfull och trodde på en myggfri och regnfattig sommar. Men man kan ju aldrig veta säkert. Den här kvällen med min syster och mamma blev ett fint minne för de dagar när vädret var sämre. Att se tillbaka på kvällar av den här typen, när sommaren är över, är mysigt och något att leva på även sedan när vintern kommit igång på allvar.
Det ligger ju väldigt nära till hands att visa till exempel mysig adventsstämning, men det är faktiskt inte alls vad jag först tänkte på när jag såg temat. Jag kom att tänka på en kväll vid havet i somras, som jag aldrig kommer att glömma, och för mig var det årets vackraste och mysigaste kväll. Det var på Dekarsön den 11 juni 2011 och jag spenderade kvällen med min syster och min mamma.
Det var varmt, nästan hett, fastän klockan passerat nio på kvällen. Syrrans sommarfötter hade fått naglar i vacker färg, precis som det ska vara på sommaren. Skor kom inte på fråga. Inte ens sandaler. Det är mysigare så. Träet var strävt och varmt mot fotsulorna.
Vi satt där och pratade och myste och njöt, med bryggan som golv och den molnfria himlen som oändligt tak. Lite vågat var det faktiskt av syrran, med tanke på temperaturen, att ställa fram en ask choklad på bordet. Man fick skynda sig för att inte behöva äta den med sked. Tänk att allt smakar så mycket godare när man äter det utomhus. Det blir mysigare liksom.
Det är omöjligt att på våren veta hur sommaren ska bli, åt vilket håll den ska föra oss, och vilka spännande möten vi har att se fram emot. Så här i början av juni, var jag hoppfull och trodde på en myggfri och regnfattig sommar. Men man kan ju aldrig veta säkert. Den här kvällen med min syster och mamma blev ett fint minne för de dagar när vädret var sämre. Att se tillbaka på kvällar av den här typen, när sommaren är över, är mysigt och något att leva på även sedan när vintern kommit igång på allvar.
Vem eller vad ska jag skylla på nu då ...
... för min molande och elaka ryggvärk?
Jag bara undrar.
Fast ... egentligen är det nog mitt eget fel.
Om jag tänker efter så ...
Man kanske inte ska lyfta kartonger och annat rat i felaktig ställning och lyftsätt.
Nähä.
OK då.
Nu vet jag det.
Vilket tillfälle!
Egentligen skulle jag bara gå ner för att hämta en sak i källarförrådet, men jag blev kvar. Under inflyttningen ställdes grejorna lite hullerombuller och inte så utrymmeseffektivt, om man säger så. Att städa här har jag skjutit på framtiden och tydligen är framtiden redan idag, för jag stuvade om och gjorde så fint så.
Jag påminde mig också om ett meddelande från Övikshem, om en kommande städning/röjning av källare och förråd och som innebär att allt i lokalerna som inte är namnmärkt kommer att forslas bort. Vilket tillfälle! Nu ska de få forsla bort lite rat från mitt förråd. Sånt som inte går att sälja alltså.
Jag påminde mig också om ett meddelande från Övikshem, om en kommande städning/röjning av källare och förråd och som innebär att allt i lokalerna som inte är namnmärkt kommer att forslas bort. Vilket tillfälle! Nu ska de få forsla bort lite rat från mitt förråd. Sånt som inte går att sälja alltså.
Jag vill tända ett ljus.
Jag har skrivit om min egen adventpyntning och om mammas kommande. I butiker och på stan kan man se hela skalan av ljus, kulor, glitter, tomtar och änglar. Julen, eller i alla fall förberedelserna, kommer tidigare och tidigare för varje år. Och det blir större och mera! För vems skull, undrar jag då. För vems skull kämpar man för att hinna baka, städa, stryka och pynta? För att göra det mysigt för sig själv och för familjen eller för att andra har förväntningar på ett julfint hem?
När man har besök av svår sjukdom i sitt liv, får man kanske prioritera annorlunda och strunta helt i stjärnor och stakar, eller så lägger man extra mycket energi på traditioner. Man får göra precis som man vill. Mumtaz har upptäckt att vardagen kan vara både påfrestande och intressant, och för hennes skull och för makens, vill jag idag tända ett ljus.
När man har besök av svår sjukdom i sitt liv, får man kanske prioritera annorlunda och strunta helt i stjärnor och stakar, eller så lägger man extra mycket energi på traditioner. Man får göra precis som man vill. Mumtaz har upptäckt att vardagen kan vara både påfrestande och intressant, och för hennes skull och för makens, vill jag idag tända ett ljus.
Det går ju bra det här!
Nu har jag gjort ännu en skum affär ...
... fast den här gången hemma i hallen och inte i en mörk gränd.
Den här golvvasen har fått byta hem. Och jag fick en slant.
Det går ju bra det här!
... fast den här gången hemma i hallen och inte i en mörk gränd.
Den här golvvasen har fått byta hem. Och jag fick en slant.
Det går ju bra det här!
Oj, vad det blåser!
Oj, vad det blåser, men någon snö har inte kommit, och jag är tacksam för varje dag med barmark. På måndag bär det ju av norrut mot Umeå för skelettröntgen och läkarbesök, och om jag kommer hem igen utan att ha kört på snöiga vägar, är jag väldigt tacksam.
Medan jag åt frukostgröten meddelade mamma per telefon, att gardinhängningen får vänta lite. Hon skulle iväg och göra annat skoj och ville höra av sig senare när hon var hemma igen. OK för mig!
Medan jag åt frukostgröten meddelade mamma per telefon, att gardinhängningen får vänta lite. Hon skulle iväg och göra annat skoj och ville höra av sig senare när hon var hemma igen. OK för mig!
Idol och en god natt.
Det är ett mirakel att jag höll mig vaken hela dagen sedan kl 5 utan att ta en enda tupplur. Jag kom i säng strax före midnatt efter att ha sett på Idol tillsammans med Emma och Milla hemma hos Sara och Christer. Bästa idolen, av dem som är kvar, är Robin, tycker jag och han sjöng en mycket bra version av You raise me up. Jag är hjärtligt trött på Amanda F och hennes konstiga uttal och Moa är ju bara så tråkig. Det är ett underhållande program och jag kommer att sakna idolfredagarna.
Jag fick en stor kopp julte och pepparkakor och vi myste alla tre där i den rymliga soffan.
Idag har jag lovat att hjälpa mamma med julgardinerna till köksfönstret, precis som jag gjorde förra året. Det har blivit lite av en tradition det där. Vi ska också försöka pynta balkongen med en ljusslinga så det blir mysigt där ute också. Återstår att se om vi klarar av det. Slingan har inte använts förut och ligger i sin kartong som ett risigt örnbo med led-lampor på. Det blir en delikat och snårig uppgift, men skam den som ger sig.
Jag fick en stor kopp julte och pepparkakor och vi myste alla tre där i den rymliga soffan.
Idag har jag lovat att hjälpa mamma med julgardinerna till köksfönstret, precis som jag gjorde förra året. Det har blivit lite av en tradition det där. Vi ska också försöka pynta balkongen med en ljusslinga så det blir mysigt där ute också. Återstår att se om vi klarar av det. Slingan har inte använts förut och ligger i sin kartong som ett risigt örnbo med led-lampor på. Det blir en delikat och snårig uppgift, men skam den som ger sig.
Smörgåslunch.
Jag tog fram den gamla smörgåsgrillen för att få mig något lätt och gott till lunch.
Det var åratal sedan jag använde den senast och hade närapå glömt bort att jag hade en.
Bregott, skinka, lite senap och några skivor lagrad grevé mellan två skivor franska var smaskens
och en alldeles utmärkt påminnelse.
Det var åratal sedan jag använde den senast och hade närapå glömt bort att jag hade en.
Bregott, skinka, lite senap och några skivor lagrad grevé mellan två skivor franska var smaskens
och en alldeles utmärkt påminnelse.
Man får stå ut med det här också.
Nu varnar meterologerna för att vintern och snön kommer. Det är med blandade känslor jag tar emot det beskedet. Jag är inte särskilt förjust i den här årstiden, men man kommer ju liksom inte undan, eller hur? Är det för mycket begärt att det blir en lagom vinter vi får? Med en decimeter vit och fin snö och 5 minusgrader och att den håller på i två månader och inte en dag längre.
OK. På den positiva sidan har vi ju förstås att snö på marken gör allt blir ljusare och att det grå-bruna i omgivningarna försvinner. Kylan gör också att det doftar magiskt gott om vädrade kläder och sängkläder som hängs ut. Ja, det var väl allt på den positiva sidan det.
Det som är negativt med vintern är väl allt det andra då. Att man fryser och måste ha tjocka kläder och varma skor på sig så fort man går ut. Att bilen blir snöig och isig och att rutorna måste skrapas och att det är halt och spårigt att köra. Man måste ofta flytta på snön också. Den ligger alltid i vägen. Att det är mörkt och att det är tyngre att gå på promenad är andra negativa saker med vintern. Och så blir glasögonen immiga när man varit ute och kommer in igen och man är förblindad en lång stund. Rent farligt är det. Allt är liksom omständigare överhuvudtaget på vintern.
Jag får dra ner mössan ordentligt över öronen och ta till ett av mina favorituttryck för att stå ut med det här också.
Det är bara att gilla läget.
OK. På den positiva sidan har vi ju förstås att snö på marken gör allt blir ljusare och att det grå-bruna i omgivningarna försvinner. Kylan gör också att det doftar magiskt gott om vädrade kläder och sängkläder som hängs ut. Ja, det var väl allt på den positiva sidan det.
Det som är negativt med vintern är väl allt det andra då. Att man fryser och måste ha tjocka kläder och varma skor på sig så fort man går ut. Att bilen blir snöig och isig och att rutorna måste skrapas och att det är halt och spårigt att köra. Man måste ofta flytta på snön också. Den ligger alltid i vägen. Att det är mörkt och att det är tyngre att gå på promenad är andra negativa saker med vintern. Och så blir glasögonen immiga när man varit ute och kommer in igen och man är förblindad en lång stund. Rent farligt är det. Allt är liksom omständigare överhuvudtaget på vintern.
Jag får dra ner mössan ordentligt över öronen och ta till ett av mina favorituttryck för att stå ut med det här också.
Det är bara att gilla läget.
Det finns inga bilder på morgonens drama.
Efter en natt - harkel - halv natt, med mardrömmar, brännande värk och orolig och bara lätt sömn, gav jag upp kvart över fem när morgontidningen petades in genom dörren. Jag låg vaken en stund och begrundade mitt öde och usch och fy för mardrömmar! Dem har jag ju lite nu och då, och nattens första dröm gick ut på att jag försökte skada ett barn. Jamen, allvarligt! Hur sjukt är inte det? Jag nöp och drog och klöste på en okänd pojke i 5-årsåldern och vaknade kallsvettig och illa till mods. Det är alltid svårt att somna om efter jobbiga drömmar, men jag gjorde det till slut.
Värken är antagligen ett resultat av en olycklig kombination av två immunförsvarssprutor och att det är dags att byta smärtplåster idag. Det brukar kännas att effekten går ner en aning då. Eller så inbillar jag mig. Dessutom sover jag alltid sämre första natten efter att ha tagit sömntabletter en period, även om det nu bara varit två kvällar i rad. Hursomhelst hade jag en brännande värk i hela ryggen, från bakhuvudet ner till höfterna med utstrålning i benen och ända ner i knäna. Ajajaj! Jag kände mig frusen, varm och kallsvettig på en och samma gång. Det var svårt att hitta en ställning som var OK och dessutom jamade och busade Kitty med något ute i hallen och vardagsrummet och jag hörde hur grannen, han längst upp tror jag, gick till jobbet 5.37 och till slut var det bara att kliva upp.
På nattens och tidiga morgonens drama finns inga bilder, och lika bra är det. Tro mig!
Värken är antagligen ett resultat av en olycklig kombination av två immunförsvarssprutor och att det är dags att byta smärtplåster idag. Det brukar kännas att effekten går ner en aning då. Eller så inbillar jag mig. Dessutom sover jag alltid sämre första natten efter att ha tagit sömntabletter en period, även om det nu bara varit två kvällar i rad. Hursomhelst hade jag en brännande värk i hela ryggen, från bakhuvudet ner till höfterna med utstrålning i benen och ända ner i knäna. Ajajaj! Jag kände mig frusen, varm och kallsvettig på en och samma gång. Det var svårt att hitta en ställning som var OK och dessutom jamade och busade Kitty med något ute i hallen och vardagsrummet och jag hörde hur grannen, han längst upp tror jag, gick till jobbet 5.37 och till slut var det bara att kliva upp.
På nattens och tidiga morgonens drama finns inga bilder, och lika bra är det. Tro mig!
Jag är en knasig dumsnut.
Jag kom hem nyss efter ett besök hos lilla mamma med en kopp te och en pratstund. På hemvägen stannade jag till på ICA och köpte middagsmat och så kom jag då slutligen in i hallen hemma med mina grejor och hängde av mig kläderna.
Och blev iskall inombords.
För när jag kände efter i fickorna hade jag ingen mobiltelefon. Den var borta! Jag visste att jag inte lagt den i väskan och den låg inte i någon av jackfickorna. Inte i någon av jeanskjolens fickor heller.
Jag stod där i hallen och genomfors av ömsom irritation ömsom oro. Var är telefonen? Tog jag upp den hos mamma och lade den ifrån mig där? Ja, kanske. Ska jag måsta åka och hämta den nu direkt? Inte så långt, bara en och en halv mil eller så. Klarar jag mig utan den tills i morgon och åker och hämtar den då? Eller har jag tappat den på ICA? Har jag träffat på en ficktjuv? Eller ligger mobilen i bilen eller ute på vägen emellan?
Tankarna for hit och dit och pulsen rusade tills jag sansade mig efter en stund men då började jag att analysera det hjärnan sade åt mig. Är jag verkligen så fäst vid min mobiltelefon? Jag har inte fast telefoni utan ska jag ringa som är det mobilen som gäller, men det är inte det som bekymrar mig. Det är att jag känner mig så totalt naken, utlämnad och hjälplös utan min telefon. En manick! Beroende av en telefon?! Förfärligt!
Slutet på den här historien är att jag hittade telefonen i fickan till min väst när jag lugnat ner mig. Lättnaden var stor och jag utbrast högt för mig själv där jag stod i hallen, att jag är då en riktigt knasig dumsnut som tillåter mig själv att bli så upprörd över en sak som inte borde spela någon som helst roll. Har jag inte mer allvarliga saker att oroa mig över? Va. Va! VA?
Hur är det med dig? Känner du igen dig i det här? Kan du gå hemifrån utan din mobiltelefon utan att bli stressad över det och hur kändes det när/om du tappade den?
Och blev iskall inombords.
För när jag kände efter i fickorna hade jag ingen mobiltelefon. Den var borta! Jag visste att jag inte lagt den i väskan och den låg inte i någon av jackfickorna. Inte i någon av jeanskjolens fickor heller.
Jag stod där i hallen och genomfors av ömsom irritation ömsom oro. Var är telefonen? Tog jag upp den hos mamma och lade den ifrån mig där? Ja, kanske. Ska jag måsta åka och hämta den nu direkt? Inte så långt, bara en och en halv mil eller så. Klarar jag mig utan den tills i morgon och åker och hämtar den då? Eller har jag tappat den på ICA? Har jag träffat på en ficktjuv? Eller ligger mobilen i bilen eller ute på vägen emellan?
Tankarna for hit och dit och pulsen rusade tills jag sansade mig efter en stund men då började jag att analysera det hjärnan sade åt mig. Är jag verkligen så fäst vid min mobiltelefon? Jag har inte fast telefoni utan ska jag ringa som är det mobilen som gäller, men det är inte det som bekymrar mig. Det är att jag känner mig så totalt naken, utlämnad och hjälplös utan min telefon. En manick! Beroende av en telefon?! Förfärligt!
Slutet på den här historien är att jag hittade telefonen i fickan till min väst när jag lugnat ner mig. Lättnaden var stor och jag utbrast högt för mig själv där jag stod i hallen, att jag är då en riktigt knasig dumsnut som tillåter mig själv att bli så upprörd över en sak som inte borde spela någon som helst roll. Har jag inte mer allvarliga saker att oroa mig över? Va. Va! VA?
Hur är det med dig? Känner du igen dig i det här? Kan du gå hemifrån utan din mobiltelefon utan att bli stressad över det och hur kändes det när/om du tappade den?
Är det bara jag som är helknäpp?
Blir du också så, att du nästan drar dig för att använda spisen och ugnen igen för matlagning eller bakning, när du nyss städat och torkat och fejat den noggrannt? Att du nästan inte vill duscha eller bada och förstöra allt när du skurat så det blänker? Att du knappt tillåter dig att fika eller äta chips eller annat som smular när du sitter i soffan, efter att ha dammsugit under alla kuddar och burit ut mattorna och städat under dem och torkat golven?
Är du också sådan, eller är det bara jag som är helknäpp?
Är du också sådan, eller är det bara jag som är helknäpp?
Pepparkakor på mitt sätt.
Är det fler än jag som gillar lite smör/bregott på papparkakorna?
Och så doppar man i hett och gott te.
Och så doppar man i hett och gott te.
Tjyvstart.
Emma föreslog att vi skulle ha en datorfri dag. Kanske halft på skämt, jag vet inte, men jag tror inte att jag kan eller att jag ens vill det. Jag skulle förvisso få en hel massa gjort om jag lät datorn vila men det skulle vara trist också. Idag knäppte jag inte på den förrän halv fem på eftermiddan och jag lovar att jag fått mycket gjort idag.
Men, så förskräckligt fult det där är med stolsdynornas hängade och uttänjda resår. Jag tänker inte på det annars, men på bild är det riktigt illa. Kanske kan jag klippa bort resåren helt och istället ha ett sådant där antiglidstycke under. Kan det funka tro?
Jag började i morse med att adventpynta. Ja, det är lite tidigt, första advent är inte förrän på söndag, som du vet, men då tjyvstartar jag väl lite då! Jag strök gardiner till köket och hängde upp adventstjärnor och lade ut nya dukar och lite annat. Fint faktiskt! Jag har hängt stjärnor i tre fönster och två av dem var nära att hamna i soporna. Tror att jag höll på i en hel timme med dem och fick ta fram Karlssons klister till den ena. Det blir inget foto på dem, de har gjort bort sig och får inte visa upp sig. Någon adventstake får jag inte plats med i år.
Jag åkte till Rusta och köpte en matta till hallgolvet. Katterna gillade den omedelbart och de satte klorna i den och rullade runt och hade sig. Materialet är klovänligt, sisal, du vet. 199 kr fick jag ge för den.
På Jysk såg jag de här ljuvligt söta änglarna och kunde inte lämna dem kvar trots att jag definitivt inte behöver fler prydningssaker. Till det facila priset av 20 kr kunde jag inte vända dem ryggen. De har nu fått ett nytt hem och en bra plats i mitt vardagsrumsfönster.
Nå, nu kan jag med gott samvete ägna resten av kvällen åt att göra ingenting. Eller möjligtvis åt att se på TV eller något annat inaktivt. Nu är det vila som gäller.
Men, så förskräckligt fult det där är med stolsdynornas hängade och uttänjda resår. Jag tänker inte på det annars, men på bild är det riktigt illa. Kanske kan jag klippa bort resåren helt och istället ha ett sådant där antiglidstycke under. Kan det funka tro?
Jag började i morse med att adventpynta. Ja, det är lite tidigt, första advent är inte förrän på söndag, som du vet, men då tjyvstartar jag väl lite då! Jag strök gardiner till köket och hängde upp adventstjärnor och lade ut nya dukar och lite annat. Fint faktiskt! Jag har hängt stjärnor i tre fönster och två av dem var nära att hamna i soporna. Tror att jag höll på i en hel timme med dem och fick ta fram Karlssons klister till den ena. Det blir inget foto på dem, de har gjort bort sig och får inte visa upp sig. Någon adventstake får jag inte plats med i år.
Jag åkte till Rusta och köpte en matta till hallgolvet. Katterna gillade den omedelbart och de satte klorna i den och rullade runt och hade sig. Materialet är klovänligt, sisal, du vet. 199 kr fick jag ge för den.
På Jysk såg jag de här ljuvligt söta änglarna och kunde inte lämna dem kvar trots att jag definitivt inte behöver fler prydningssaker. Till det facila priset av 20 kr kunde jag inte vända dem ryggen. De har nu fått ett nytt hem och en bra plats i mitt vardagsrumsfönster.
Nå, nu kan jag med gott samvete ägna resten av kvällen åt att göra ingenting. Eller möjligtvis åt att se på TV eller något annat inaktivt. Nu är det vila som gäller.
Opp amaryllis!
Herceptin nr 13 och Navelbine nr 22.
Det var Lotta som tog hand om mig idag. Då brukar det gå fort och lätt att få nålen satt och proverna tagna. Och det gjorde det.
Proverna var OK och medgav behandling. Hb 105 och de vita var lite på gränsen. Jag ska ta en spruta om dagen i två dagar från och med i morgon för att stimulera immunförsvaret. Jag fick också några tabletter antibiotika som jag ska äta i samband med besöket hos tandhygienisten om några veckor på grund av inflammationen i tandköttet.
Droppet tickade på och efter fyra timmar var jag klar med dagens kur.
Varje säng har en egen TV (med två undantag), men nog hade det varit smart om vi även fått individuella hörlurar. Kvinnan som låg i bädden mittemot mig både såg och hörde illa, och oavsett vilken kanal jag hade på min TV, var det hennes ljud jag hörde. Hon ombads att sänka men det hjälpte inte så mycket. När hon somnat busade jag lite och riktade min fjärrkontroll åt det hållet för att skruva ner volymen på hennes apparat. Förbryllad höjde hon igen när hon vaknade.
Jag låg så skönt under det tjocka täcket att jag låg kvar och såg Hem till gården innan jag gav mig iväg hemåt klockan ett.
Proverna var OK och medgav behandling. Hb 105 och de vita var lite på gränsen. Jag ska ta en spruta om dagen i två dagar från och med i morgon för att stimulera immunförsvaret. Jag fick också några tabletter antibiotika som jag ska äta i samband med besöket hos tandhygienisten om några veckor på grund av inflammationen i tandköttet.
Droppet tickade på och efter fyra timmar var jag klar med dagens kur.
Varje säng har en egen TV (med två undantag), men nog hade det varit smart om vi även fått individuella hörlurar. Kvinnan som låg i bädden mittemot mig både såg och hörde illa, och oavsett vilken kanal jag hade på min TV, var det hennes ljud jag hörde. Hon ombads att sänka men det hjälpte inte så mycket. När hon somnat busade jag lite och riktade min fjärrkontroll åt det hållet för att skruva ner volymen på hennes apparat. Förbryllad höjde hon igen när hon vaknade.
Jag låg så skönt under det tjocka täcket att jag låg kvar och såg Hem till gården innan jag gav mig iväg hemåt klockan ett.
Håhåjaja ...
Det är grått, mörkt och trist och till och med katterna ser ut att vilja ligga kvar. Vi kliver dock upp alla tre ur sängvärmen och äter frukost och kommer igång. Frosten ligger som en vit tunn bomullsfilt över landskapet och det känns gruvsamt. Så himla kallt är det inte. Bara lite kallare än 0, men det ser verkligen inte ut som en varm kram där ute. Brrr!
Det är dags för behandling igen. Jag lämnar katterna och dottern kvar hemma och åker till sjukhuset för ännu en träff med Landstinget.
Håhåjaja ...
Det är dags för behandling igen. Jag lämnar katterna och dottern kvar hemma och åker till sjukhuset för ännu en träff med Landstinget.
Håhåjaja ...
Eventuellt några julklappar.
Det är ungefär en månad kvar till julafton. Önskelistor skrivs och delas ut, eller skickas direkt till Tomten. Själva inköpen då? Ska Tomten fixa det också? Då får han allt sätta igång nu. Varje år är det samma sak. Svenskarna köper julklappar för rekordbelopp och det är svindlande summor det handlar om i julhandeln. Det köps och det ges bort och det byts för jag vet inte hur många miljoners miljarder varje år.
I min familj har vi sedan några år tillbaka, styrt upp det här med julklappsinköpen. Istället för att vuxna människor byter tusenlappar med varandra efter att ha svettats och trängts på stan för inköpen, får det räcka med ett enda paket till var och en. Efter lottdragning får jag veta vem jag ska köpa den enda julklappen till, och beloppet är bestämt till omkring 300 kr. Barnen, de små, går utanför det här lotteriet. De får fler julklappar än en. De liksom behöver fler än en, och det måste de ju få!
(Det kan också hända att Tomten kommer med ett extra paket även till några halvstora barn, men det vet Sara och Emma ingenting om).
Jag tycker att det är en utmärkt idé att begränsa julklappsköpandet på det här eller på något annat sätt. Dels kostar det alldeles för mycket pengar med alla dessa paket, men det är också en press och stress att hinna med och att hitta på något fint och fyndigt att köpa till människor som redan har allt.
Jag är ganska barnslig, och tycker om att få julklappar, men till ålder är jag ju vuxen och det innebär att jag bara får en enda julklapp, helt i enlighet med vad vi bestämt. För att få öppna fler paket, vilket är skojigt bara det, tänkte jag att jag skulle ge mig själv något också. Eventuellt blir det ett par skinnhandskar. Men säg inget, det ska bli en överraskning.
I min familj har vi sedan några år tillbaka, styrt upp det här med julklappsinköpen. Istället för att vuxna människor byter tusenlappar med varandra efter att ha svettats och trängts på stan för inköpen, får det räcka med ett enda paket till var och en. Efter lottdragning får jag veta vem jag ska köpa den enda julklappen till, och beloppet är bestämt till omkring 300 kr. Barnen, de små, går utanför det här lotteriet. De får fler julklappar än en. De liksom behöver fler än en, och det måste de ju få!
(Det kan också hända att Tomten kommer med ett extra paket även till några halvstora barn, men det vet Sara och Emma ingenting om).
Jag tycker att det är en utmärkt idé att begränsa julklappsköpandet på det här eller på något annat sätt. Dels kostar det alldeles för mycket pengar med alla dessa paket, men det är också en press och stress att hinna med och att hitta på något fint och fyndigt att köpa till människor som redan har allt.
Jag är ganska barnslig, och tycker om att få julklappar, men till ålder är jag ju vuxen och det innebär att jag bara får en enda julklapp, helt i enlighet med vad vi bestämt. För att få öppna fler paket, vilket är skojigt bara det, tänkte jag att jag skulle ge mig själv något också. Eventuellt blir det ett par skinnhandskar. Men säg inget, det ska bli en överraskning.
Vår dag på stan.
Jag och yngstan drog in till stan för shopping och lunch.
Emma provade och köpte också den här läckra och guldiga tröjan som passade henne perfekt. Jag tittade på och var smakråd.
Sedan smakade vi på sushi med mera.
Räkchips!
Lunch avåts på en kinesisk restaurang.
Den avslutande fortune cookien fastställde mitt öde.
You have a strong desire for home and your family interests come first.
You bet!
Jag då? Vad köpte jag? Ingen storshopping precis, men ett ny mascara blev det, en kräm till tänderna och en kräm till ansiktet, att inte förväxlas.
Jag köpte ett par nya skinnhandskar också. De gamla har övergått till strimlor i fodret och det är rent problematiskt att få dem på sig utan att ibland hamna på fel sida om fodret eller i fel finger. En fingertopp är på väg ut också, så det var hög tid för nya. Det blev en enkel modell som till och med såldes till extrapris. De jag egentligen ville ha var dubbelt så dyra och fick hänga kvar i butiken.
Ah!
Jag älskar mjukheten och doften hos skinn och använder skinnhandskar nästan året om. De är toppen att ha när man kör bil. Snacka om supergrepp!
Ja, det var väl ungefär så det var när vi var på stan.
Emma provade och köpte också den här läckra och guldiga tröjan som passade henne perfekt. Jag tittade på och var smakråd.
Sedan smakade vi på sushi med mera.
Räkchips!
Lunch avåts på en kinesisk restaurang.
Den avslutande fortune cookien fastställde mitt öde.
You have a strong desire for home and your family interests come first.
You bet!
Jag då? Vad köpte jag? Ingen storshopping precis, men ett ny mascara blev det, en kräm till tänderna och en kräm till ansiktet, att inte förväxlas.
Jag köpte ett par nya skinnhandskar också. De gamla har övergått till strimlor i fodret och det är rent problematiskt att få dem på sig utan att ibland hamna på fel sida om fodret eller i fel finger. En fingertopp är på väg ut också, så det var hög tid för nya. Det blev en enkel modell som till och med såldes till extrapris. De jag egentligen ville ha var dubbelt så dyra och fick hänga kvar i butiken.
Ah!
Jag älskar mjukheten och doften hos skinn och använder skinnhandskar nästan året om. De är toppen att ha när man kör bil. Snacka om supergrepp!
Ja, det var väl ungefär så det var när vi var på stan.
Utomjordingarna anfaller!
Den nakna amaryllisen kämpar och likt en besökande utomjording, fast vackrare, förlöser den en röd och vacker knopp i mitt köksfönster.
Att dansa fram våren.
Emma och jag bildade ett köksteam som hackade och skar melon, äpple, apelsin och druvor till en stor skål läcker fruktsallad som ett lättare och mer nyttigt alternativ till tårta och fikabröd. Helt och hållet utan sötsaker ville jag inte vara och då är väl en bit morotskaka perfekt. Det är ju praktiskt taget en grönsak. Med oströra. Mat. Typ.
Gästerna lät sig väl smaka.
Vad mormor lagt i kuvertet och vad hon präntat på kortet är det bara hon och Emma som vet.
Så småningom blev vi tjejer extra uppsluppna och kände för att svänga de lurviga. Eller hårfria. När det är party i Casa de Åsa spelar sånt ingen roll.
Vi ångade på så till den milda grad att nu är snön borta igen. Där ser man vad man kan åstadkomma om man gör gemensam sak. Nästa helg ska vi försöka dansa fram våren också. Hjälper du till?
Gästerna lät sig väl smaka.
Vad mormor lagt i kuvertet och vad hon präntat på kortet är det bara hon och Emma som vet.
Så småningom blev vi tjejer extra uppsluppna och kände för att svänga de lurviga. Eller hårfria. När det är party i Casa de Åsa spelar sånt ingen roll.
Vi ångade på så till den milda grad att nu är snön borta igen. Där ser man vad man kan åstadkomma om man gör gemensam sak. Nästa helg ska vi försöka dansa fram våren också. Hjälper du till?
Kalas i efterskott.
Jaha.
Nu har det satt igång.
Och det värsta är att det inte finns något att göra åt det.
Ja, den första snön har börjat dala över Gullänget men jag tror inte att den orkar ligga kvar. Istället för att gråta över spillda flingor ska vi idag ha ett lite försenat kalas då Emmas födelsedag liksom försvann in i Fars Dags-firandet förra söndagen. Så om några timmar kommer släkt och vänner som inte träffade den nyblivna 21-åringen förra helgen.
Återstår lite pyssel och förberedelser innan gästerna kommer så, på återseende.
Nu har det satt igång.
Och det värsta är att det inte finns något att göra åt det.
Ja, den första snön har börjat dala över Gullänget men jag tror inte att den orkar ligga kvar. Istället för att gråta över spillda flingor ska vi idag ha ett lite försenat kalas då Emmas födelsedag liksom försvann in i Fars Dags-firandet förra söndagen. Så om några timmar kommer släkt och vänner som inte träffade den nyblivna 21-åringen förra helgen.
Återstår lite pyssel och förberedelser innan gästerna kommer så, på återseende.
Fototriss - inramad.
Dags för Fototriss igen. Denna gång med möjlighet att vinna presentkort hos Coolstuff som just nu har massor med julklappstips till dig som behöver inspiration.
Temat den här veckan är INRAMAD och följande tre bilder är min tolkning och förslag på inramade motiv.
Temat den här veckan är INRAMAD och följande tre bilder är min tolkning och förslag på inramade motiv.
Vackert och med innebörd.
Wear your necklace as a reminder that with love there are no limits.
Visst är det fint, halsbandet som Emma skickat efter från Kyss Johanna?
Jag fastnade för en serie av fina armband som består av linnetråd och idén är att man önskar sig något när man tar den på sig och när linnetråden går av, går önskan i uppfyllelse. Den här lite magiska tanken tilltalar mig och jag gillar också de olika smyckena med symboler och texter med kärleksfull innebörd. Mamma/dotter-smycken, kärlek, hopp ... Fint - inte bara snyggt!
Starstruck!
På ICA Kvantum brukar de ha avsmakning och lite kul för kunderna ibland. Så även idag. Tipsrunda, goodiebags och gratis julbord var överraskningarna jag och Emma möttes av. Och jag lät Leif Mannerström bjuda mig på glögg och pepparkakor. Jag är så löjlig att jag blir starstruck när jag träffar någon som brukar vara på TV.
Man tror nästan inte sina ögon när någonting faktiskt är gratis, men vi lät oss väl smaka av sill, köttbullar, skinka och lite annat. Jag gissar att det fanns de som åt sig mätta på Kvantum idag. Egentligen är jag väl lurad nu, för den här typen av jippo i butiken gör oss kunder positivt inställda och lite glada och antagligen handlar vi mera av rena farten. Jag köpte en liter mjölk, så på mig gick de i förlust.
Man tror nästan inte sina ögon när någonting faktiskt är gratis, men vi lät oss väl smaka av sill, köttbullar, skinka och lite annat. Jag gissar att det fanns de som åt sig mätta på Kvantum idag. Egentligen är jag väl lurad nu, för den här typen av jippo i butiken gör oss kunder positivt inställda och lite glada och antagligen handlar vi mera av rena farten. Jag köpte en liter mjölk, så på mig gick de i förlust.
Det är olika vad man har energi till.
Mängden ork och energi så här på lördagsmorgonen, varierar mycket.
Tarzan gick och lade sig i min säng direkt efter sin morgontoalett och frukost och lite senare gjorde Kitty detsamma i Emmas. Jag satte mig i soffan med datorn och såg på TV och Emma tog bilen till Friskis & Svettis för ett Yogapass.
Olika som sagt.
Orsaken till att jag har sisådär 6-7 kilo frukt av olika slag liggande på köksgolvet, är att det vankas fruktsallad som alternativ till sötfikat i morgon. I kylskåpet är det redan fullt (av en mastodontchokladlimpa).
Tarzan gick och lade sig i min säng direkt efter sin morgontoalett och frukost och lite senare gjorde Kitty detsamma i Emmas. Jag satte mig i soffan med datorn och såg på TV och Emma tog bilen till Friskis & Svettis för ett Yogapass.
Olika som sagt.
Orsaken till att jag har sisådär 6-7 kilo frukt av olika slag liggande på köksgolvet, är att det vankas fruktsallad som alternativ till sötfikat i morgon. I kylskåpet är det redan fullt (av en mastodontchokladlimpa).
Jag borde inte men jag vill!
Alltså, egentligen borde jag väl inte - och behöver verkligen inte - ännu ett par skor, men jag VILL!
Och kan man nu dessutom VINNA ett par hos Mumari så tänker väl inte jag vara den som är den.
Och kan man nu dessutom VINNA ett par hos Mumari så tänker väl inte jag vara den som är den.
Chokladlimpa med mera.
Oj då, vart tog den här dagen vägen?
Jag kan inte säga att jag varit särskilt produktiv, sedan jag vaknade halv nio. Det var en sån där dag som jag somnade i soffan igen efter frukost. Emma märkte hur det var ställt och lämnade mig och tog en promenad så jag fick vara ostörd en stund. När jag vaknade klev jag inte upp utan låg jag kvar i soffan och såg på TV. Kroppen var tung och huvudet tyngre. Kan det vara den raska promenaden jag gick igår? Straffet för kroppslig aktivitet! Aja baja! Inte ut och motionera!
Jag hittade ett recept i en veckotidning och blev plötsligt sugen på att baka en rulltårta. Det var åratal sedan sist, men jag älskar dylika godsaker och speciellt dem med smörkrämsfyllning. Men så tyckte jag att långpannan såg så himla stor ut och bestämde därför alldeles själv att öka varje ingrediens i smeten en halv gång för att få det att räcka till ordentligt. Trots det blev jag förvånad när jag kunde ta fram en stor-stor och tjock-tjock rulltårta-kaka ur ugnen. Jag bredde på smörkräm och rullade ihop den och kunde bara skratta åt mastodontrullen jag åstadkommit. Oj oj oj. Blir det så mycket när man ökar en halv gång? Vilken tur att jag inte dubblade, som var min första tanke.
Utan att lägga en tändsticksask intill chokladlimpan kan du inte riktigt förstå hur stor den är, men du får tro mig på mitt ord.
Snart är det dags för Idol, och kvällens TV-snack blir glögg med lussekatter och pepparkakor. Och kanske en stor skiva rulltårta med smörkräm ...
Jag kan inte säga att jag varit särskilt produktiv, sedan jag vaknade halv nio. Det var en sån där dag som jag somnade i soffan igen efter frukost. Emma märkte hur det var ställt och lämnade mig och tog en promenad så jag fick vara ostörd en stund. När jag vaknade klev jag inte upp utan låg jag kvar i soffan och såg på TV. Kroppen var tung och huvudet tyngre. Kan det vara den raska promenaden jag gick igår? Straffet för kroppslig aktivitet! Aja baja! Inte ut och motionera!
Jag hittade ett recept i en veckotidning och blev plötsligt sugen på att baka en rulltårta. Det var åratal sedan sist, men jag älskar dylika godsaker och speciellt dem med smörkrämsfyllning. Men så tyckte jag att långpannan såg så himla stor ut och bestämde därför alldeles själv att öka varje ingrediens i smeten en halv gång för att få det att räcka till ordentligt. Trots det blev jag förvånad när jag kunde ta fram en stor-stor och tjock-tjock rulltårta-kaka ur ugnen. Jag bredde på smörkräm och rullade ihop den och kunde bara skratta åt mastodontrullen jag åstadkommit. Oj oj oj. Blir det så mycket när man ökar en halv gång? Vilken tur att jag inte dubblade, som var min första tanke.
Utan att lägga en tändsticksask intill chokladlimpan kan du inte riktigt förstå hur stor den är, men du får tro mig på mitt ord.
Snart är det dags för Idol, och kvällens TV-snack blir glögg med lussekatter och pepparkakor. Och kanske en stor skiva rulltårta med smörkräm ...
Dubbelt så vackert.
Om man vill få en promenad i någorlunda dagsljus kan man inte gå hemifrån halv tre på eftermiddagen, som jag gjorde idag. En stor del av sträckan jag går har inte belysning och jag blir lite mörkrädd, ska jag erkänna.
Så här vacker var himlen, i dubbel upplaga, när jag gick runt sjön.
Så här vacker var himlen, i dubbel upplaga, när jag gick runt sjön.
Det är bara att bita ihop.
Hon var väldigt ung och väldigt noggrann, doktor Håkansson, och jag känner mig väldigt nöjd med mitt beslut att göra den här undersökningen. Det är så lätt att tandläkarbesök får lägsta möjliga prioritet när det dessutom kostar kosing bara att gå in genom dörrarna där. Sedan är det väl inte så särskilt angenämt att bli hanterad i det här området heller. Jag tycker uppriktigt synd om dem som är så rädda att de aldrig får sina tänder undersökta och lagade och går omkring med trasiga, fula och smärtande munnar. Stina Håkansson var snäll och hade mjuka fingrar så hon kan väl i alla fall inte skrämma någon, tycker jag.
Först röntgen, som vanligt, och Nobelpriset till den som uppfinner röntgenplåtar som inte skär sönder hela munhålan på en. Det gör så jäkla ont och tårarna rann och jag knep ihop ögonen och hoppades bara att det skulle gå fort över. Och det gjorde det ju.
Hur löd domen då? Inga hål. Jippiii! Sånt kan bli dyrt. Men jag hade tandsten och även inflammation i tandköttet på ett ställe och sånt är aldrig bra. Jag måste träffa tandhygienisten för koll av detta och fick en ny tid den 16 december. Måste tala med doktor Nisse eller doktor Kjell först, för det kan vara nödvändigt med en antibiotikakur innan man bökar i tandkött som har bakterier och dessutom dåligt immunförsvar.
Och domen då? Notan för kalaset? Dryga femhundringen, och det får jag vara nöjd med. Lika mycket till kommer det nog att kosta den 16 december.
Äsch, det kunde ha varit mycket mycket värre!
Först röntgen, som vanligt, och Nobelpriset till den som uppfinner röntgenplåtar som inte skär sönder hela munhålan på en. Det gör så jäkla ont och tårarna rann och jag knep ihop ögonen och hoppades bara att det skulle gå fort över. Och det gjorde det ju.
Hur löd domen då? Inga hål. Jippiii! Sånt kan bli dyrt. Men jag hade tandsten och även inflammation i tandköttet på ett ställe och sånt är aldrig bra. Jag måste träffa tandhygienisten för koll av detta och fick en ny tid den 16 december. Måste tala med doktor Nisse eller doktor Kjell först, för det kan vara nödvändigt med en antibiotikakur innan man bökar i tandkött som har bakterier och dessutom dåligt immunförsvar.
Och domen då? Notan för kalaset? Dryga femhundringen, och det får jag vara nöjd med. Lika mycket till kommer det nog att kosta den 16 december.
Äsch, det kunde ha varit mycket mycket värre!
Pizzasås i salladen?
Vi brukar säga att Sverige är fantastiskt, men USA då! De verkar inte kunna ta till sig att de befolkas av världens fetaste människor och att de har en skolmat som hjälper till att göda även nästa generation. I Allehanda.se skriver man om hur politikerna i USA bestämt sig för att pizzasås är en grönsak! Man säger att man vill skydda skolornas rätt att räkna två skedar pizzasås som en grönsak när man beräknar skolmatens näringsvärde.
Hm. Skiva ner den i en sallad om du kan!
Är inte detta egentligen 7 - 8 skivor bröd också?
Jag åkte dit till slut.
Det var det det. Jag åkte dit till slut.
Jag har nyss kommit hem från ett möte med Hyresgästföreningen och hyresgäster på mitt område. Tretton stycken mer eller mindre fikasugna själar med obefintlig mötesvana skrattade och flamsade sig genom två timmar i grannhusets möteslokal. Ordföranden hade en enormt tålamod med alla avvikelser från dagordningen (som bara existerade i hans fantasi) och omkring 90 % av hyresgästernas synpunkter hörde egentligen hemma i en felanmälan till fastighetsägaren istället. En informell klagomur, kan man också kalla det. Medelålder var hög, men till dagens möte hade det kommit några som inte varit där tidigare, och jag och Jossan drog nog ner siffran med några decennium.
Nästa års hyresförhandlingar, problemen på parkeringarna, förändringar i tillgången till lokaler med mera, var andra frågor som avhandlades. Då flera av deltagarna hade nedsatt hörsel repeterades alla frågeställningar och alla svar flera gånger.
En blomma överlämnades till Hjördis, 85, som kämpade vidare med sina många uppgifter i föreningen trots bruten arm. En sån där eldsjäl, du vet, som verkar orka och hinna med hur mycket och vad som helst. Hon har berättat att det här är sista året hon kan ha det här uppdraget. Och, eftersom jag är hjälpsam och tycker om människor, anmälde jag mig självklart villig att avlasta Hjördis och de andra med vad jag kan bidra med i framtiden. 
Jag vill bli säker!
Jaha, redan!? Brevbäraren kom med en kallelse till undersökning och läkarbesök i Umeå den 28 november. Den som jag trodde skulle bli i december. Men, OK, kanske har det gått tillräckligt lång tid för att kunna dra någon slutsats. Man vill ju kunna jämföra med den röntgen som gjordes förra gången, den 19 oktober. Man vill ju kunna vara säker på det allt tyder på, att tumörerna blir mindre. Man vill bli säker. Åh, vad jag vill bli säker!
Spöken, hustomtar eller bara en helt vanlig granne?
Renoveringen av fastighetens tvättstuga fortsätter. Är det den tredje eller fjärde veckan nu? Den är belägen i källaren direkt under min lägenhet, och ljuden som hantverkarna orsakar gör katterna upprörda, och alla tre väcks vi onödigt tidigt på vardagsmorgnarna. Man borrar och hamrar och dunsar och skrapar och har sig där nere. Hantverkarna har på sig hörselkåpor som skydd, och egentligen skulle de väl ha delat ut ett par till hyresgästerna på nedre plan också. Det låter som om borren går igång där i sovrummet mitt, alldeles under sängen, när det är som värst.
Jag har också fått för mig att man har en liten radio där nere, en klockradio kanske, och som går igång mitt i natten. Jag har inte gått ner en trappa för att kontrollera det men jag ligger och spetsar öronen när jag hör något och tycker mig urskilja både prat och musik där nerifrån, men så somnar jag ifrån mina funderingar.
Det kan ju också vara en hustomte eller ett spöke eller någon sån figur som nattvandrar eller helt enkelt en granne som varje natt går ner och sjunger en stump och pratar för sig själv medan h*n grunnar på bokningen av nästa tvätt-tid.
Ett smart sätt förresten att få det att framstå som att man inte är ensam utan har sällskap, när man är lite mörkrädd, är att man pratar för sig själv, eller sjunger och nynnar och låter som flera. Testa. Det känns som att ha någon hos sig om man känner sig ensam. Och så bra svar man får sen!
Jag har också fått för mig att man har en liten radio där nere, en klockradio kanske, och som går igång mitt i natten. Jag har inte gått ner en trappa för att kontrollera det men jag ligger och spetsar öronen när jag hör något och tycker mig urskilja både prat och musik där nerifrån, men så somnar jag ifrån mina funderingar.
Det kan ju också vara en hustomte eller ett spöke eller någon sån figur som nattvandrar eller helt enkelt en granne som varje natt går ner och sjunger en stump och pratar för sig själv medan h*n grunnar på bokningen av nästa tvätt-tid.
Ett smart sätt förresten att få det att framstå som att man inte är ensam utan har sällskap, när man är lite mörkrädd, är att man pratar för sig själv, eller sjunger och nynnar och låter som flera. Testa. Det känns som att ha någon hos sig om man känner sig ensam. Och så bra svar man får sen!
Årets julklapp är utsedd.
Jag läser i Aftonbladet.se att årets julklapp är utsedd till den färdiga Matkassen. Hm. Tänk vilken glädje man sprider när julklappen levereras och öppnas där på julafton och när matvaror för en vecka och för fyra personer ska få plats i kylskåpet tillsammans med den redan inköpta julmaten för hela släkten för hela julhelgen.
Själva idén är bra och kan funka även för mig. Förutsatt att man kan beställa den för EN person då. Tänk att slippa tänka ut vad man ska äta och slippa åka iväg och handla den. Det är bara att ställa sig i köket och följa receptet och äta sedan och se glad ut. Praktiskt och tidsbesparande.
Om man nu inte heter Motvall i efternamn, som jag, och tycker om att gå där på ICA och fundera, jämföra priser och känna och klämma och lukta på varorna. Det är ju något som man också slipper då. Eller kommer att sakna. Tänk bara på alla tillfälliga och lokala reaprisvaror man kan gå miste om. Diverse livsmedel med kort datum och halv prislapp som är alldeles förträffliga och som får en att känna sig nöjd i flera timmar. Och alla kunskaper som går förlorade. Hur man vet att en avocado är mogen, eller en rutten clementin ser ut eller hur man känner igen bröd som inte är färskt när det är någon annan som väljer varorna?
Någon vecka emellanåt skulle jag gilla den färdiga matkassen, men inte alls ofta. Om det är så att du tänkt ge mig en matkasse i julklapp i år så kan jag ta emot den redan nu. Jag har nämligen gott om plats både i mitt kylskåp och i min plånbok för tillfället.
Själva idén är bra och kan funka även för mig. Förutsatt att man kan beställa den för EN person då. Tänk att slippa tänka ut vad man ska äta och slippa åka iväg och handla den. Det är bara att ställa sig i köket och följa receptet och äta sedan och se glad ut. Praktiskt och tidsbesparande.
Om man nu inte heter Motvall i efternamn, som jag, och tycker om att gå där på ICA och fundera, jämföra priser och känna och klämma och lukta på varorna. Det är ju något som man också slipper då. Eller kommer att sakna. Tänk bara på alla tillfälliga och lokala reaprisvaror man kan gå miste om. Diverse livsmedel med kort datum och halv prislapp som är alldeles förträffliga och som får en att känna sig nöjd i flera timmar. Och alla kunskaper som går förlorade. Hur man vet att en avocado är mogen, eller en rutten clementin ser ut eller hur man känner igen bröd som inte är färskt när det är någon annan som väljer varorna?
Någon vecka emellanåt skulle jag gilla den färdiga matkassen, men inte alls ofta. Om det är så att du tänkt ge mig en matkasse i julklapp i år så kan jag ta emot den redan nu. Jag har nämligen gott om plats både i mitt kylskåp och i min plånbok för tillfället.
Goda grannar.
När jag kom hem från stan tidigare idag, och parkerade utanför mitt hus, träffade jag min bilgranne. En mycket trevlig man. Vi pratade om den kommande vintern och snön och lite annat, och lovade dyrt och heligt att ta hänsyn till varandras bil så att det blir så lätt som möjligt och kliva i och ur trots att det är så trångt och uselt med plats mellan bilarna.
När vi stod där kom det fram en annan sak också. Hemma hos bilgrannen och hans sambo läser man tydligen min blogg flitigt varje dag. Jamen, det verkar ju vara hur sympatiskt som helst, det här paret. En annan sak jag vet om dem, är att även de har två katter. Se där! Fulländade människor!
En hälsning till sambon är väl på sin plats också då.
- Hej hej, M! Vinkevink!
När vi stod där kom det fram en annan sak också. Hemma hos bilgrannen och hans sambo läser man tydligen min blogg flitigt varje dag. Jamen, det verkar ju vara hur sympatiskt som helst, det här paret. En annan sak jag vet om dem, är att även de har två katter. Se där! Fulländade människor!
En hälsning till sambon är väl på sin plats också då.
- Hej hej, M! Vinkevink!
TV-dinner.
En grå och lockig kalufs.
Jag passade på att göra lite affärer på väg in till stan när jag skulle till frissan. Efter att ha annonserat ut min gamla hatthylla på en Facebook-sida, stämde jag träff på Statoil med en tjej som ville köpa den. Det låter så där lagom skumt det, att träffas på en parkering till en bensinmack och utväxla pengar och varor. Men det var ju mitt på ljusa dagen och inget roligare än en vägghängd hatthylla av smide. Skönt att bli av med den.
Inkomsten från businessen gick oavkortat till bilen. En glödlampa framtill hade slocknat och de är inte billiga kan jag meddela. Pop! sa det och så var de pengarna slut. Jag ska ta en titt i förrådet om jag hittar mer att sälja, för efter besöket hos frissan blev jag i det närmaste black.
Så här ser jag ut idag, efter ansningen. Frissan, ja hon heter ju faktiskt Jenny, säger att håret blivit tjockare sedan jag var där sist, och det var nio veckor det, enligt almanackan. Jag tror minsann att hon har rätt. Dels tappar jag inte lika mycket hår och dessutom tycker Jenny att det är mycket självfall i det som växer fram, då ter det sig lite fylligare. Grå strån är också lite tjockare och strävare.
Ooops! Tänk om det blir en grå och lockig kalufs av alltihopa! Det blir ju annorlunda.
Inkomsten från businessen gick oavkortat till bilen. En glödlampa framtill hade slocknat och de är inte billiga kan jag meddela. Pop! sa det och så var de pengarna slut. Jag ska ta en titt i förrådet om jag hittar mer att sälja, för efter besöket hos frissan blev jag i det närmaste black.
Så här ser jag ut idag, efter ansningen. Frissan, ja hon heter ju faktiskt Jenny, säger att håret blivit tjockare sedan jag var där sist, och det var nio veckor det, enligt almanackan. Jag tror minsann att hon har rätt. Dels tappar jag inte lika mycket hår och dessutom tycker Jenny att det är mycket självfall i det som växer fram, då ter det sig lite fylligare. Grå strån är också lite tjockare och strävare.
Ooops! Tänk om det blir en grå och lockig kalufs av alltihopa! Det blir ju annorlunda.
Hälsa och sånt den här veckan.
Morgon och kväll i snart en vecka, har jag lagt en liten droppe medicin i vardera ögat och blinkat och böjt huvudet bakåt och försökt att få den att stanna kvar i ögat tillräckligt länge för att göra effekt. Nu tror jag bestämt att jag besegrat ögoninfektionen. Den har jag - med facit i hand - dragits med länge, i tron att det hade med cellgifterna att göra. Nu känner jag ju hur ett friskt öga ska kännas. Skönt! Man ska dock fortsätta med ögonsalvan i två dagar efter att besvären försvunnit, så jag salvar nog en par dagar till.
Värken i kroppen, som jag led av förra veckan efter sprutorna som stimulerade immunförsvaret, är också borta. Tyvärr får jag nästan alltid mera ont efter till exempel en shoppingvandring på stan eller, som idag, efter en promenad. Men det får det väl vara värt.
Och så har jag bokat in tandläkaren på torsdag. Jag gruvar mig för det. Inte så mycket för själva undersökningen och det eventuella beskedet att jag har hål eller annnat som ska åtgärdas. Nej, det är kostnaden jag bävar för. Det blir ju dyrt även om inget ska fixas.
Ja, och så ska jag till frissan i morgon. Visst kan vi väl räkna det till en hälsoåtgärd? Jag njuter alltid av att sitta där, hos Jenny, och bli fin.
Så, även om jag har semester hela veckan från mina behandlingar, har jag fullt upp med andra hälsouppgifter. Slit och släp, ingen rast och ingen ro.
Värken i kroppen, som jag led av förra veckan efter sprutorna som stimulerade immunförsvaret, är också borta. Tyvärr får jag nästan alltid mera ont efter till exempel en shoppingvandring på stan eller, som idag, efter en promenad. Men det får det väl vara värt.
Och så har jag bokat in tandläkaren på torsdag. Jag gruvar mig för det. Inte så mycket för själva undersökningen och det eventuella beskedet att jag har hål eller annnat som ska åtgärdas. Nej, det är kostnaden jag bävar för. Det blir ju dyrt även om inget ska fixas.
Ja, och så ska jag till frissan i morgon. Visst kan vi väl räkna det till en hälsoåtgärd? Jag njuter alltid av att sitta där, hos Jenny, och bli fin.
Så, även om jag har semester hela veckan från mina behandlingar, har jag fullt upp med andra hälsouppgifter. Slit och släp, ingen rast och ingen ro.
En egotrippad tölp.
Angående mitt inlägg som jag döpte till Du är skitjobbig!
Tack för alla kommentarer och mail med synpunkter och åsikter om både inlägget och om mig. Skrivet och publicerat går inte att ta tillbaka, men jag inser nu att formuleringen och även innehållet var olyckligt. Det var dumt av mig att framställa mig själv som en egotrippad tölp när jag nu inte är det. Faktiskt.
Jag känner dock inte för att förklara mig ytterligare utan lägger nu min energi på helt andra saker.
Är det någon där ute som har något roligt att berätta istället?
Om man nöter på på samma ställe tillräckligt länge ...
Det är som med stigen som sakta trampas upp av många fötter eller med benan i håret om man alltid lägger luggen åt samma håll. Det är också så med droppen som urholkar stenen eller med vanor som utvecklas till rutin.
Vad jiddrar jag om ju då?
Jo, om smärtan, blodet och svullnaden på insidan av min underläpp eftersom jag nu bitit mig där fem gånger eller så. Och för varje gång jag tuggar till på samma köttsår, blir det ännu lättare att råka göra om det igen och igen och ...
Vad jiddrar jag om ju då?
Jo, om smärtan, blodet och svullnaden på insidan av min underläpp eftersom jag nu bitit mig där fem gånger eller så. Och för varje gång jag tuggar till på samma köttsår, blir det ännu lättare att råka göra om det igen och igen och ...
Eventuellt.senare.
Jag har försovit mig. Eventuellt kommer jag in lite senare. Vi får väl se.
Grattis Janne!
Jag har ingen far att uppvakta i dag, men blev inte utan tårta i alla fall. Min svåger Janne fyller 60 år och firades av hela stora tjocka släkten och som vanligt bjöds det på godsaker av alla möjliga slag.
Födelsedagsbarnet gladdes åt alla presenter, men det som Janne blir allra lyckligast av, är att träffa barnbarnen. Det kan ingen missta sig på. 
Anna i ny frisyr.
Astrid tog på sig de allra finaste skorna på morfars kalas.
Glada systrar.
Det är dags för den där extra bloggen nu.
Det är dags för den där extra bloggen nu. Den som ger plats för de mörka orden och den som kanske bara jag själv läser. Den blogg som ska få ta hand om det som inte skrivs av Sister Moonshine. Jag trodde att Sister Moonshine-bloggen skulle räcka till för mina behov, att den skulle kunna vara en plats för alla ord utan undantag, alla mina känslor och upplevelser och alla mina rädslor, men sedan en tid tillbaka har jag förstått att en ocensurerad och anonym skrivplats är nödvändig. Jag skrev om en sådan blogg nyligen och några av kommentarerna lät mig ana att det finns de som omedelbart accepterar alla sidor av mig, även de sidor som inte är så behagliga eller präglade av konformitet. Det värmer. Man behöver inte hålla med mig för att låta mig vara den jag är.
För jag är, precis som du, en komplex individ. En människa som har sidor färgade av alla känslolivets nyanser. Dessutom erkänner jag dem. Accepterar dem. Och försöker ihärdigt att hantera dem. Jag vet att även du består av både mörka och ljusa pusselbitar och tankar. Förnekar du det, ljuger du. Eller så är du en av de få änglar som vandrar på jorden.
Jag behandlar alla med respekt, vänlighet och (olika grad av) kärlek. Mina vänner och min familj värderar jag allra högst och jag försöker också visa det när jag får möjlighet.
När jag blottat mig och erkänt mina svagheter och rädslor är det svårt att få rådet att "tänka om" när jag dessutom inledde min bikt med att säga att jag känner mig utanför, annorlunda och ensam i mina känslor och i min analys av mig själv och i mina försök att förstå. Såvitt jag vet brukar jag inte uppfattas som ovänlig och ointresserad när jag pratar med någon eller när jag bloggar, men det kanske förvirrar när jag är ärlig och öppen även med jobbiga och "förbjudna" känslor. Jag är långt ifrån perfekt men jag strävar efter att förstå mig själv och min omgivning och jag har långt kvar i det arbetet. Mycket långt.
För jag är, precis som du, en komplex individ. En människa som har sidor färgade av alla känslolivets nyanser. Dessutom erkänner jag dem. Accepterar dem. Och försöker ihärdigt att hantera dem. Jag vet att även du består av både mörka och ljusa pusselbitar och tankar. Förnekar du det, ljuger du. Eller så är du en av de få änglar som vandrar på jorden.
Jag behandlar alla med respekt, vänlighet och (olika grad av) kärlek. Mina vänner och min familj värderar jag allra högst och jag försöker också visa det när jag får möjlighet.
När jag blottat mig och erkänt mina svagheter och rädslor är det svårt att få rådet att "tänka om" när jag dessutom inledde min bikt med att säga att jag känner mig utanför, annorlunda och ensam i mina känslor och i min analys av mig själv och i mina försök att förstå. Såvitt jag vet brukar jag inte uppfattas som ovänlig och ointresserad när jag pratar med någon eller när jag bloggar, men det kanske förvirrar när jag är ärlig och öppen även med jobbiga och "förbjudna" känslor. Jag är långt ifrån perfekt men jag strävar efter att förstå mig själv och min omgivning och jag har långt kvar i det arbetet. Mycket långt.
Grattis Emma!
I dag för precis 21 år sedan låg jag där och vred mig i förlossningsrummet och en minut i ett kom hon ut den lilla. Den stora. 4 630 gram och 55 cm lång Emma kom ut till oss i världen. Knappt. En kort navelsträng gjorde att hon så när blev hängande eftersom jag stod på knä där i sängen. Men allt gick lagom fort och lätt och jag kände att jag skulle ha kunnat göra om det igen, direkt.
Nu är Emma ännu längre än så, och definitivt längre än jag. En självständig och frihetssökande ung kvinna som fortfarande undrar vad som är hennes väg i livet. Åh, vad du har mycket kvar att uppleva. Vad många resor du har kvar att göra, många kärlekar att träffa, hjärtan att krossa och tårar att gråta. Många år av liv har du framför dig och jag önskar dig allt gott i framtiden.
Grattis på födelsedagen, Emma.
Nu är Emma ännu längre än så, och definitivt längre än jag. En självständig och frihetssökande ung kvinna som fortfarande undrar vad som är hennes väg i livet. Åh, vad du har mycket kvar att uppleva. Vad många resor du har kvar att göra, många kärlekar att träffa, hjärtan att krossa och tårar att gråta. Många år av liv har du framför dig och jag önskar dig allt gott i framtiden.
Grattis på födelsedagen, Emma.
Fototriss - kvinnligt.
KVINNLIGT är veckans tema i Fototriss.
Finns det kvinnligare företeelser än moderskap?
Vackra och kvinnliga kvinnor tillika vänner till mig, med sina barn.
Annika med sin Nils.
Lillian med Georg i famnen.
Anna med Stina i knät.
Finns det kvinnligare företeelser än moderskap?
Vackra och kvinnliga kvinnor tillika vänner till mig, med sina barn.
Annika med sin Nils.
Lillian med Georg i famnen.
Anna med Stina i knät.
Du är skitjobbig.
Ibland känner jag mig så fruktansvärt utanför. Så annorlunda. Avvikande. Så ... fel. Jag är en alien. Outcast.
Du får ursäkta mig för det.
Jag kan höra andra prata om Så mycket bättre och höra dem säga att Faaan vad den låten är bra och Faaan vad den artisten är bra och Faan det programmet kan du bara inte missa! Och så köper de skivan från programmet och pladdrar på utan ände och jag tycker bara alla låtar är blahablaha och att det är helt värdelöst och inget jag skulle betala 4 kronor för.
Jag fattar ingenting!
Jag kan höra någon berätta om inköpet av den nya bilen och höra henne säga att Du ska få se den när du hälsar på och att Den är sååå ny och hon är så exalterad och vill berätta och jag fattar inte varför och jag kan inte bry mig mindre om en bil liksom, och tyvärr inte heller glädjas åt inköpet å hennes vägnar!
Jag fick ibland höra att det var sååå kul i lördags på puben och det var sån stämning och Faan vad bra det var och så.
Jag var också där och jag bara höjer på ögonbrynen och rycker på axlarna och har ingen aning om vad folk snackar om för jag tycker att det bara var same old same old.
Har jag blivit så här eller alltid varit så här? Är jag så jävla tråkig och har jag så svårt att glädjas åt något alls? Och hur kan det komma sig att alla tror att jag ska tycka som de gör. Tror man så? Tar man sånt för givet. Är folk så enkelspåriga på riktigt? Att man förutsätter att hela omgivningen tänker och tycker på samma sätt. Så tänker i alla fall inte jag och det har jag aldrig tagit för givet att andra ska göra heller.
Varför skulle jag vara intresserad av att någon köpt ny bil liksom? En bil! Allvarligt. Bryr sig folk om sånt?
Nä, ursäkta, men jag funkar inte så. Förlåt om jag inte skrattar åt samma saker som du, om jag inte uppskattar samma program, om jag inte tycker om samma artister, om jag inte är intresserad av samma saker som du och inte tycker att samma saker är viktigast i världen och om jag tycker att du är skitjobbig som håller på så här. Jag är i och för sig rädd för att göra dig ledsen, men jag orkar inte bry mig. Sorry. Jag b.r.y.r.m.i.g.i.n.t.e.
Du får ursäkta mig för det.
Jag kan höra andra prata om Så mycket bättre och höra dem säga att Faaan vad den låten är bra och Faaan vad den artisten är bra och Faan det programmet kan du bara inte missa! Och så köper de skivan från programmet och pladdrar på utan ände och jag tycker bara alla låtar är blahablaha och att det är helt värdelöst och inget jag skulle betala 4 kronor för.
Jag fattar ingenting!
Jag kan höra någon berätta om inköpet av den nya bilen och höra henne säga att Du ska få se den när du hälsar på och att Den är sååå ny och hon är så exalterad och vill berätta och jag fattar inte varför och jag kan inte bry mig mindre om en bil liksom, och tyvärr inte heller glädjas åt inköpet å hennes vägnar!
Jag fick ibland höra att det var sååå kul i lördags på puben och det var sån stämning och Faan vad bra det var och så.
Jag var också där och jag bara höjer på ögonbrynen och rycker på axlarna och har ingen aning om vad folk snackar om för jag tycker att det bara var same old same old.
Har jag blivit så här eller alltid varit så här? Är jag så jävla tråkig och har jag så svårt att glädjas åt något alls? Och hur kan det komma sig att alla tror att jag ska tycka som de gör. Tror man så? Tar man sånt för givet. Är folk så enkelspåriga på riktigt? Att man förutsätter att hela omgivningen tänker och tycker på samma sätt. Så tänker i alla fall inte jag och det har jag aldrig tagit för givet att andra ska göra heller.
Varför skulle jag vara intresserad av att någon köpt ny bil liksom? En bil! Allvarligt. Bryr sig folk om sånt?
Nä, ursäkta, men jag funkar inte så. Förlåt om jag inte skrattar åt samma saker som du, om jag inte uppskattar samma program, om jag inte tycker om samma artister, om jag inte är intresserad av samma saker som du och inte tycker att samma saker är viktigast i världen och om jag tycker att du är skitjobbig som håller på så här. Jag är i och för sig rädd för att göra dig ledsen, men jag orkar inte bry mig. Sorry. Jag b.r.y.r.m.i.g.i.n.t.e.
Flyttsugna Stockholmskatter?
I mitten av 80-talet bodde jag under några månader i Stockholm. Det var väl något slags sökande efter något jag ännu inte kommit på vad det var, antar jag. Bostaden var ett mycket centralt beläget rum med toalett, men utan badrum, och jag vantrivdes från första stund.
Som tur var, kunde jag lämna storstadsstressen och återvända till en ny lägenhet och mitt gamla jobb i Övik igen utan att ta tagit alltför mycket skada ;)
Det är väl alldeles underbart om de här två stockholmskatterna ska kunna få bo med sin husse och matte i en villa i Örnsköldsvik. Det hoppas jag verkligen. Jag vet ju hur det är att vilja flytta från Stockholm. Det är viktigt - även för en katt - att få bo där man vill.
Hur gick det här till?
Hur gick det här till då?
Vaknade halv elva av att jag hörde dunsar uppifrån från någon annanstans i huset. Märkliga människor som inte sover så dags och som istället dansar? tränar? dödar småkryp genom att stampa på dem med fötterna?
Jag minns inte när jag sov till halv elva senast. Förklaringen kan vara att det varit tystare än det brukar den här morgonen, eftersom det är lördag - sovmorgon för många i huset - och det grå och trista vädret, som båda var för sig och tillsammans är skäl nog till att ligga kvar i bingen. Varför jag ändå steg upp, vet jag fortfarande inte.
Frukost vid TVn som vanligt. Te och Brandts skorpor med marmelad idag. (nyttig havregrynsgröt hela veckan dock).
En skum, sötsur doft låg som en täcke över soffbordet och vardagsrummet. Har Martins blommor surnat där i vasen? Nej. Efter att ha låtit näsan föra, upptäckte jag källan till stanken.
Den här gullungen låg där under sina kusiner i fruktskålen och trodde att den skulle komma undan med det.
Omöjligt!
Det är få saker som stinker så, som citrusfrukter som möglat. Ut med den, bort och väck!
För de mörkare orden.
Ibland,
tänker jag,
när orden är svarta,
smutsiga, mörka,
och kanske inte tål att läsas,
av vemsomhelst.
Då tänker jag,
att jag skulle ha en blogg till.
Utan mitt namn.
För de mörkare orden.
Åsa, 11.11.11
Gratis kattmat eller årets första julklapp?
Alltså, jag blir alltid så avundsjuk på dem som har möjlighet att besöka olika evenemang och få goodibags med en massa kul i. Avundsjuuuk.
Det kan röra sig om smink eller andra skönhetsprodukter och bara hur mycket som helst andra saker. Inte hittar man den företeelsen på Örnsköldsviks gator och sällan eller aldrig vinner jag en bag i samband med någon utlottning eller så heller.
Men så just idag hände det.
Det var vid mitt besök på Coop som Whiskas delade ut en påse med både våt- och torrfoder inklusive skriftlig information om kattfoder.
Och jag fick en påse!
Utan att skämmas det minsta, försökte jag tigga åt mig en åt varje katt = 2, men den snåla flickan sa att gränsen gick vid en goodiebag per hushåll. Attans!
Jamen, vad är det egentligen för fel på en människa (mig) som tycker det är rena julafton att komma över några småsaker till lågt ekonomiskt värde och att det liksom blir dagens höjdpunkt dessutom? Det är väl så att det inte händer så mycket i mitt liv och att det är roligt att få en gåva. Gåva och gåva förresten. Det är ju reklam det handlar om, och jag borde ju inte behöva be om att få testa produkterna. Vad tokig man är!
Återstår att se om Tarzan och Kitty gillar presentpåsen lika mycket som jag gör.
Det kan röra sig om smink eller andra skönhetsprodukter och bara hur mycket som helst andra saker. Inte hittar man den företeelsen på Örnsköldsviks gator och sällan eller aldrig vinner jag en bag i samband med någon utlottning eller så heller.
Men så just idag hände det.
Det var vid mitt besök på Coop som Whiskas delade ut en påse med både våt- och torrfoder inklusive skriftlig information om kattfoder.
Och jag fick en påse!
Utan att skämmas det minsta, försökte jag tigga åt mig en åt varje katt = 2, men den snåla flickan sa att gränsen gick vid en goodiebag per hushåll. Attans!
Jamen, vad är det egentligen för fel på en människa (mig) som tycker det är rena julafton att komma över några småsaker till lågt ekonomiskt värde och att det liksom blir dagens höjdpunkt dessutom? Det är väl så att det inte händer så mycket i mitt liv och att det är roligt att få en gåva. Gåva och gåva förresten. Det är ju reklam det handlar om, och jag borde ju inte behöva be om att få testa produkterna. Vad tokig man är!
Återstår att se om Tarzan och Kitty gillar presentpåsen lika mycket som jag gör.
Den 11 november 2011, kl 11.11.
Det är en lite märkvärdig dag i dag. Det är den elfte dagen på den elfte månaden och året är tjugohundraelva. Så här ser det ut med siffror:
11/11 2011
Eller
11.11.11
Många väljer att gifta sig idag, och dessutom kl 11.11. Om det kommer att ha någon särskilt lyckosam påverkan på äktenskapet vet jag inte, men det räcker kanske att tro det.
Själv har jag helt andra tursiffror. 3 13 och 33 är nummer som följt mig under livet, även om jag inte direkt vunnit på lotterier och sånt med hjälp av dem. För jag spelar sällan och vinner aldrig. Första gången de dök upp var på ett foto på mig, min syster och min mamma taget 1966 hos en fotograf här i stan. På just den bilden är vi just så gamla. Jag är 3, syrran 13 och mamma 33.
11/11 2011
Eller
11.11.11
Många väljer att gifta sig idag, och dessutom kl 11.11. Om det kommer att ha någon särskilt lyckosam påverkan på äktenskapet vet jag inte, men det räcker kanske att tro det.
Själv har jag helt andra tursiffror. 3 13 och 33 är nummer som följt mig under livet, även om jag inte direkt vunnit på lotterier och sånt med hjälp av dem. För jag spelar sällan och vinner aldrig. Första gången de dök upp var på ett foto på mig, min syster och min mamma taget 1966 hos en fotograf här i stan. På just den bilden är vi just så gamla. Jag är 3, syrran 13 och mamma 33.
Numerologen Eva Lundberg i Örnsköldsvik tror att ett barn som föds idag, kl 11.11, är en alldeles speciell människa, enligt en artikel i Aftonbladet.se.
– Då är det en budbärare som kommer med ett kärleksbudskap, säger hon.
Kanske en ny Thomas di Leva? Hursomhelst önskar jag alla dagens brudpar ett stort lycka till i framtiden och alla som föds idag önskar jag en lång räcka fina födelsedagar. Oavsett vad de får för uppgift i livet. Och det här inlägget, det ska jag tidsinställa att publiceras precis kl 11.11.
Vilken fantastisk dag det ska bli!
Varning för skrämmande bild.
Första anhalten på shoppingturen blev Djurmagazinet. Den här håriga besten glodde lömskt på mig när jag gick förbi.
Nu var det ju kattmat jag tänkt införskaffa och den här tycker jag så illa om att den inte ens duger till det.
Jag nappade istället på ett extrapris på en riktigt stor förpackning torrfoder den här gången. Lite större utgift än jag tänkt mig egentligen, men nu kommer jag inte att behöva köpa hem mat till de små fröna på ganske länge.
Det var gott om Zlatanbiografier kvar, både i den här butiken och i andra. Varför blåser man upp att det är slutsålt då, undrar jag. Behöver man verkligen narra kunderna så de skyndar sig att köpa och tror sig ha kommit över ett av de sista exemplaren?
Hm. Särskilt snygga är de inte, de här sparkdräkterna, men troligen varma och sköna. Hur som helst inget för mig. Jag kan bli så himla tvärhet *blink-blink* och får nästan panik om jag inte kan svalka mig omedelbart. Instängd i en sån här skulle jag flyta bort.
Jag köpte nya blad för 2012 till min kalender också. Är det verkligen dags för nytt år igen? Jag hinner inte med.
Jag är Zlatan Ibrahimovic.
Tvättar, byter sängkläder, diskar, donar och grejar. Ingen rast - ingen ro. Måste in till stan också, för inköp av en födelsedagspresent. Hoppas få tag på ett exemplar av Zlatans bok att göra fint paket av. Jag läste att den var slutsåld, trots att den inte kommit ut till försäljning förrän precis i dag (-arna), men så illa kan det väl inte vara? Då har man tryckt upp för få exemplar, törs jag påstå. Intresset är ju enormt. Nåja, jag hoppas att det finns en bok över till mig att ge bort. Jag hoppas att mottagaren inte läser detta inlägg, för i så fall blir det ju inte mycket till överraskning. Han är mycket fotbollsintresserad, men av vad jag förstår så handlar boken om mycket annat än sport. Zlatan har säkert spännande saker att berätta om sitt privatliv och kärleksliv också, gissar jag. Hoppas jag.
Jag är inte bara bloggare, jag är också mamma.
Jag deltar i en tävling där man kan vinna ett fint smycke. Det är på bloggen Mrs Moet som det vackra halsbandet utlottas.
Vem vill hålla i borren?
Jag sökte lite på det stora vida nätet, och såg att man kan köpa ett titthål till dörren för ynka 39 kronor. Däremot vet jag inte vem som kan borra hålet åt mig. Bovärden ville inte blanda sig i det.
- Det är bara att borra det, hävdade den stressade mannen.
Harkel.
Skulle inte tro det va! Gör jag fel blir det ju väldigt fel liksom. En dörr kostar många slantar att ersätta om man dabbar sig. Ju. Rent teoretiskt ska man bara borra ett hål i lämplig storlek på lagom höjd, och det låter ju enkelt, men jag vet inte om jag vågar. Fast det är kanske inte så svårt. Hm.
Med ett hål i dörren kan jag se vem som ringer på innan jag öppnar och faktiskt välja om jag vill öppna alls, och dessutom kan jag se vem som passerar dörren och finns där i trappuppgången utan att ringa på. Så nyfiken är jag.
Jag får ge mig ut på jakt efter en hålborrare då.
- Det är bara att borra det, hävdade den stressade mannen.
Harkel.
Skulle inte tro det va! Gör jag fel blir det ju väldigt fel liksom. En dörr kostar många slantar att ersätta om man dabbar sig. Ju. Rent teoretiskt ska man bara borra ett hål i lämplig storlek på lagom höjd, och det låter ju enkelt, men jag vet inte om jag vågar. Fast det är kanske inte så svårt. Hm.
Med ett hål i dörren kan jag se vem som ringer på innan jag öppnar och faktiskt välja om jag vill öppna alls, och dessutom kan jag se vem som passerar dörren och finns där i trappuppgången utan att ringa på. Så nyfiken är jag.
Jag får ge mig ut på jakt efter en hålborrare då.
Resumé.
Jag tog en sömntablett och duschade innan jag lade mig igår kväll och förväntade mig en skön natts sömn. Pyttsan! Först dröjde det innan John Blund behagade dyka upp och sen väckte Tarzan mig genom att spy en ordentlig kattspya på golvet i vardagsrummet mitt i natten. Jag klev upp och torkade golv och svor åt katten och lade mig igen. Halv nio väcktes jag av telefonen och då kändes det inte alls som att jag sovit klart, men jag klev upp ändå.
Efter grötfrukosten kunde jag inte hålla mig vaken och somnade rakt av i soffan. Jag sover alltid så gott där och om jag lägger mig ner och drar på mig filten, är det kört. Mobilen var på ljudlös men jag uppfattade att jag fått ett sms. Det var Sara som var på väg till mig och ville att vi skulle ta en promenad och så blev det. Man kan ju inte sova heeela dagen! Det var tur att vi kom iväg när vi gjorde, för snart rullade dimman in i byn och svepte in Gullänget i en filmjölk utan dess like.
Efteråt skjutsade jag dottern hem, och hämtade ut min ögonsalva på Apoteket. Jag har haft problem med ögonen ett tag, torra men samtidigt kletiga och lite ömma ögon. Doktor Kjell tyckte de såg röda ut också och ville behandla, så nu får vi se hur det går. En droppe Fucithalmic morgon och kväll ska jag ta.
Åter hemma gjorde jag varma mackor till middag och återvände till den kära soffan. Jag lär inte flytta mig så långt från den i kväll. Gårdagens behandling och dagens promenad har tagit ut sin rätt.
Efter grötfrukosten kunde jag inte hålla mig vaken och somnade rakt av i soffan. Jag sover alltid så gott där och om jag lägger mig ner och drar på mig filten, är det kört. Mobilen var på ljudlös men jag uppfattade att jag fått ett sms. Det var Sara som var på väg till mig och ville att vi skulle ta en promenad och så blev det. Man kan ju inte sova heeela dagen! Det var tur att vi kom iväg när vi gjorde, för snart rullade dimman in i byn och svepte in Gullänget i en filmjölk utan dess like.
Efteråt skjutsade jag dottern hem, och hämtade ut min ögonsalva på Apoteket. Jag har haft problem med ögonen ett tag, torra men samtidigt kletiga och lite ömma ögon. Doktor Kjell tyckte de såg röda ut också och ville behandla, så nu får vi se hur det går. En droppe Fucithalmic morgon och kväll ska jag ta.
Åter hemma gjorde jag varma mackor till middag och återvände till den kära soffan. Jag lär inte flytta mig så långt från den i kväll. Gårdagens behandling och dagens promenad har tagit ut sin rätt.
Amor aka Fredrik Backman?
Jamen, det är bara sååå himla gulligt!
Sant eller påhitt? Ingen aning, men Kär och galenkonceptet kan ju slänga sig i väggen!
Fredrik Backmans blogg
Sant eller påhitt? Ingen aning, men Kär och galenkonceptet kan ju slänga sig i väggen!
Fredrik Backmans blogg
Gråten svällde till en klump i halsen.
Jag bestämde mig för att gå ut i friska luften en stund innan det blev mörkt. Jag tog kameran med mig och gick på måfå uppför backen utanför huset. Utanför min förra Gullängetlägenhet, den på 12an, träffade jag Anneli som bor där nu. Hon som bor med sina döttrar där i min gamla lya. Hon bjöd mig att komma in och ta ett titt, och det kunde jag ju inte motstå.
Det är skumt det där, att det blir så annorlunda med en annan människas möbler och grejor. Anneli gillar vitt och de flesta möblerna och andra detaljer är vita. Jag är ju mera åt det motsatta. Vill ha färg och lite mustigare. Inget är väl fel, det är bara olika.
Mitt gamla hem, på 12an, var sig inte likt alls. Den nya familjen har satt sin prägel på allt, såklart, och jag kände, till en början, inte någon sentimentalitet alls. Till en början alltså. Men så stod vi där i köket, Anneli och jag, och pratade och plötsligt kände jag gråten svälla till en klump i halsen. Någon slags panikkänsla uppstod också, men det försvann på nolltid och innan jag gick var jag återställd. Lite ruggigt sådant där.
När jag gått ut igen, andats frisk höstluft en stund och stegat bort längs gatorna i Gullänget, var tankarna på den lägenhet jag bott i, i tio år, helt borta. Jag bor inte där längre. Min nya hem är på 9 C och det känns i hela kroppen och i hjärtat. Ingen tvekan om det.
Det är skumt det där, att det blir så annorlunda med en annan människas möbler och grejor. Anneli gillar vitt och de flesta möblerna och andra detaljer är vita. Jag är ju mera åt det motsatta. Vill ha färg och lite mustigare. Inget är väl fel, det är bara olika.
Mitt gamla hem, på 12an, var sig inte likt alls. Den nya familjen har satt sin prägel på allt, såklart, och jag kände, till en början, inte någon sentimentalitet alls. Till en början alltså. Men så stod vi där i köket, Anneli och jag, och pratade och plötsligt kände jag gråten svälla till en klump i halsen. Någon slags panikkänsla uppstod också, men det försvann på nolltid och innan jag gick var jag återställd. Lite ruggigt sådant där.
När jag gått ut igen, andats frisk höstluft en stund och stegat bort längs gatorna i Gullänget, var tankarna på den lägenhet jag bott i, i tio år, helt borta. Jag bor inte där längre. Min nya hem är på 9 C och det känns i hela kroppen och i hjärtat. Ingen tvekan om det.
Kittys och Tarzans dubbelgångare?
Navelbine nr 21.
Jag tänkte att jag inte skulle komma sent den här gången. Kvart i nio stod det på kallelsen men halv nio var jag på plats på dagvården. Mina ögon möttes av en helt öde avdelning. Alla sängar var tomma, alla fåtöljer likaså och inte en personal någonstans. Helt folktomt var det.
Man hinner tänka mycket på några sekunder. Är det fel dag? Fel tid? Dubbelkollar. Näää. Allt verkar stämma. Då - röster från ett rum intill - personalmöte! Aha. Så bra med möte när man bokat in patienter. Så typiskt att jag kommer en kvart före bokad tid, för en gång skull, när personalen inte finns där att ta emot mig.
Och titta där! Där är också en patient. Från ett angränsande rum anlände en kvinna utan skor och med rufsigt hår.
- Hej! De har visst möte.
- Mmm, klämde jag i med.
Jag valde min favoritsäng (det fanns ju liksom många att välja på), sparkade av mig skorna och satte på TVn. Efter att ha legat där i den bekväma sjukhussängen i över en timme kom äntligen Anna-Maria och satte nålen i venporten. Hon bad om ursäkt för att jag fått vänta, men jag visste rakt inte vad jag skulle svara henne. Någon diskussion var jag inte intresserad av, men nog hade jag synpunkter. Ja, sen är det ju ytterligare väntetid, innan provsvaren kommer och innan doktorn kan ordinera och sen ska jag få kortison och det där medlet mot illamående Det är mycket runt omkring.
Varje behandlingstillfälle får jag besök på sängkanten av någon från PRIS, Palliativ Rådgivning, Information och Stöd. Idag var det Britt-Marie som kollade om jag behövde hjälp med något. Typ vad som helst. Det som avhandlades den här gången var vintervädret och julpynt.
Nåja. Resten kommer som ett sammandrag. Proverna såg bra ut, vita på över 16 (tack vare sprutorna) och Hb 114. Kvart över tolv var jag på väg hemåt igen. Med två veckors semester.
Man hinner tänka mycket på några sekunder. Är det fel dag? Fel tid? Dubbelkollar. Näää. Allt verkar stämma. Då - röster från ett rum intill - personalmöte! Aha. Så bra med möte när man bokat in patienter. Så typiskt att jag kommer en kvart före bokad tid, för en gång skull, när personalen inte finns där att ta emot mig.
Och titta där! Där är också en patient. Från ett angränsande rum anlände en kvinna utan skor och med rufsigt hår.
- Hej! De har visst möte.
- Mmm, klämde jag i med.
Jag valde min favoritsäng (det fanns ju liksom många att välja på), sparkade av mig skorna och satte på TVn. Efter att ha legat där i den bekväma sjukhussängen i över en timme kom äntligen Anna-Maria och satte nålen i venporten. Hon bad om ursäkt för att jag fått vänta, men jag visste rakt inte vad jag skulle svara henne. Någon diskussion var jag inte intresserad av, men nog hade jag synpunkter. Ja, sen är det ju ytterligare väntetid, innan provsvaren kommer och innan doktorn kan ordinera och sen ska jag få kortison och det där medlet mot illamående Det är mycket runt omkring.
Varje behandlingstillfälle får jag besök på sängkanten av någon från PRIS, Palliativ Rådgivning, Information och Stöd. Idag var det Britt-Marie som kollade om jag behövde hjälp med något. Typ vad som helst. Det som avhandlades den här gången var vintervädret och julpynt.
Nåja. Resten kommer som ett sammandrag. Proverna såg bra ut, vita på över 16 (tack vare sprutorna) och Hb 114. Kvart över tolv var jag på väg hemåt igen. Med två veckors semester.
Sträck, knak, gäsp.
Vilken degdag detta blivit. Egentligen var planen den, att jag skulle hämta mamma och åka och handla. Så var det bestämt. Jag tog det lugnt, väntade att mamma skulle ringa, såg på TV, drack en kopp te, tog det lugnt. Och så ringde mamma. Men hon sa att hon skulle ta bussen själv och åka in till stan, utan mig, och att jag inte behövde komma alls. Jaha. Och någonstans mitt i det där med att ta det lugnt så somnade jag, med datorn i knät, eftersom jag slappnade av lite och eftersom jag inte behövde åka iväg som bestämt. Ja, där ser man. Så kan det gå.
Jag skulle ju behöva handla jag också, men kroppen säger ifrån. De där rackarns sprutorna ger mig fortfarande problem och det värker till och med ut i armarna idag. Så vad står det på inköpslistan då? En liter mjölk och frukt. Kan jag klara mig utan det tills i morgon? Hm. Borde väl kunna det. Men utan mjölk till teet blir jag kinkig och så kan jag ju inte äta gröt till frukost i morgon. Blir att rycka upp sig då, och åka till affären.
*sträck*
*knak*
*gäsp*
Jag skulle ju behöva handla jag också, men kroppen säger ifrån. De där rackarns sprutorna ger mig fortfarande problem och det värker till och med ut i armarna idag. Så vad står det på inköpslistan då? En liter mjölk och frukt. Kan jag klara mig utan det tills i morgon? Hm. Borde väl kunna det. Men utan mjölk till teet blir jag kinkig och så kan jag ju inte äta gröt till frukost i morgon. Blir att rycka upp sig då, och åka till affären.
*sträck*
*knak*
*gäsp*
Där det är som mörkast.
Hittade en tänkvärd norsk text. Låt översätta den om du inte fixar det ändå. Några ord blir konstiga i översättningsprogrammet i google, men det är ju själva kontentan som är det viktiga.
Det är >140 som skriver om det faktum att vi kvinnor tyvärr måste vara rädda för vissa män. Några enstaka vill säga. Det är också viktigt att betona.
Med två döttrar i familjen har jag alltid sagt att de inte får gå hem ensamma i mörket efter en kväll på dans eller pub. Jag har inte alltid ställt upp och skjutsat och hämtat alla tider på dygnet, men det har alltid funnits pengar i ett skåp i köket som kan användas till att betala taxi eller annan transport vid behov. Det känns inte bra att tvingas försöka förklara för sina barn att det finns män - för det är oftast män, eller pojkar - som ger sig på en lätt onykter nattvandrare och våldtar eller misshandlar för att komma åt pengar eller mobil. Jag har en vän som råkat ut för det här och känner också till andra fall.
Det är fegt och lömskt och fruktansvärt och jag hoppas att det inte händer någon i din familj eller någon du känner.
Det är >140 som skriver om det faktum att vi kvinnor tyvärr måste vara rädda för vissa män. Några enstaka vill säga. Det är också viktigt att betona.
Med två döttrar i familjen har jag alltid sagt att de inte får gå hem ensamma i mörket efter en kväll på dans eller pub. Jag har inte alltid ställt upp och skjutsat och hämtat alla tider på dygnet, men det har alltid funnits pengar i ett skåp i köket som kan användas till att betala taxi eller annan transport vid behov. Det känns inte bra att tvingas försöka förklara för sina barn att det finns män - för det är oftast män, eller pojkar - som ger sig på en lätt onykter nattvandrare och våldtar eller misshandlar för att komma åt pengar eller mobil. Jag har en vän som råkat ut för det här och känner också till andra fall.
Det är fegt och lömskt och fruktansvärt och jag hoppas att det inte händer någon i din familj eller någon du känner.
Ågren och hans anhang gör att man behärskar sig.
Hos Malou i Efter Tio, pratar man den här morgonen bland annat om alkoholvanor och hur lätt det är att man kopplar av med ett (eller två) glas vin (när man är stressad).
- Tre-fyra-fem dagar i veckan kan det bli att jag dricker, säger Blondinbella.
Jag har inte tänkt så mycket på det, men tydligen finns det människor som aldrig blir bakis. Aldrig. Nu fick jag lära mig något nytt. Det är något i kroppen som skiljer dem åt från oss som blir liggande, blir illamående och får huvudvärk av "en kväll i glada vänners lag". Det är inte konstigt om de dricker oftare och mer, om de inte får straffet efteråt. Det är ju Ågren och hans anhang som gör att man försöker behärska sig och inte hälla i sig varje helg. Eller?
- Tre-fyra-fem dagar i veckan kan det bli att jag dricker, säger Blondinbella.
Jag har inte tänkt så mycket på det, men tydligen finns det människor som aldrig blir bakis. Aldrig. Nu fick jag lära mig något nytt. Det är något i kroppen som skiljer dem åt från oss som blir liggande, blir illamående och får huvudvärk av "en kväll i glada vänners lag". Det är inte konstigt om de dricker oftare och mer, om de inte får straffet efteråt. Det är ju Ågren och hans anhang som gör att man försöker behärska sig och inte hälla i sig varje helg. Eller?
Önskelista.
Jag har tänkt skicka denna interaktiva önskelista till tomten, men hittar inte adressen. Hur gör jag nu?
Canon EF-S 55-250/4-5,6 IS II
Frukt & Mandel osv.
Goda vännen Martin kom på visit och han hade med sig en vacker höstbukett. Och en stor kaka choklad. Tänk att han kom ihåg att Frukt & mandel är min favorit. Han hade också plöjt igenom den senaste House-boxen och tog den med sig till mig till låns.
Tack, allra snällaste Martin, för blommor, godis och för besöket. Kanske är det du som bjuder på te nästa gång?
Tack, allra snällaste Martin, för blommor, godis och för besöket. Kanske är det du som bjuder på te nästa gång?
Torra ögonglober.
Zzzzz. Den var inte dum. Sov i flera timmar och när jag vaknade och äntligen fick upp korpgluggarna, övergick jag till att bara ligga. Och så gjorde jag så en stund. Efter ett tag knäppte jag på TVn och såg ett av favoritprogrammen, reprisen på Från Lark Rise till Candleford. Det är så härligt att uppleva de vackra kläderna från förr och sättet som de pratar och har sig. Har du inte sett det rekommenderar jag att du ger det en chans. Reprisen av två avsnitt på raken går på söndagar på svt1 kl 12-14.
Sedan var det dags för den femte och sista av sprutorna som jag ordinerats för immunförsvaret. Listan över biverkningar är ungefär lika lång som jag. Ryggen värker trots extra smärtstillning. Suck.
Jag har ofta problem med torra och irriterade ögon när jag vaknar. Det kan kännas som att det är skräp i ögonen och det är svårt att röra ögongloberna innan jag har vaknat till helt. En bagatell som går över när jag sköljt ansiktet i kall vatten och kommit igång.
Katterna har den goda smaken att vila samtidigt som jag. På ryggstödet till soffan, alldeles vid mitt huvud, låg de söta kompisarna rygg mot rygg och värmde varandra.
Sedan var det dags för den femte och sista av sprutorna som jag ordinerats för immunförsvaret. Listan över biverkningar är ungefär lika lång som jag. Ryggen värker trots extra smärtstillning. Suck.
Jag har ofta problem med torra och irriterade ögon när jag vaknar. Det kan kännas som att det är skräp i ögonen och det är svårt att röra ögongloberna innan jag har vaknat till helt. En bagatell som går över när jag sköljt ansiktet i kall vatten och kommit igång.
Katterna har den goda smaken att vila samtidigt som jag. På ryggstödet till soffan, alldeles vid mitt huvud, låg de söta kompisarna rygg mot rygg och värmde varandra.
Efter en alltför kort natt ...
... med galna katter istället för djup sömn, tar jag nu plats i soffan med dator och TV, som jag brukar. Det är 4ans Nyhetsmorgon som jag tar en titt på. Helt enligt traditionen. Men, något är inte som det brukar. Jag saknar söndagsTilde. Hon har fått barn, flickan, (utan att fråga mig först, och vem är pappan egentligen?) Som ersättare sitter där virriga och irriterande Annika Jankell som bara stakar sig hela tiden. Nä, det blir till att byta kanal. Sorry.
Jag har en känsla av att jag kommer att sova en stund senare i förmiddag. Eller kanske om några minuter. En lyx på alla sätt, att kunna disponera dagen precis som jag vill med en tupplur efter frukost om det passar mig, men jag uppskattar en natt med obruten sömn också.
Det är svårt att säga vem av hårbollarna som började nattleken, jag hörde bara små kattklor "klösa revor i parketten". Får väl straffa båda för säkerhets skull ...
Jag har en känsla av att jag kommer att sova en stund senare i förmiddag. Eller kanske om några minuter. En lyx på alla sätt, att kunna disponera dagen precis som jag vill med en tupplur efter frukost om det passar mig, men jag uppskattar en natt med obruten sömn också.
Det är svårt att säga vem av hårbollarna som började nattleken, jag hörde bara små kattklor "klösa revor i parketten". Får väl straffa båda för säkerhets skull ...
Fototriss - Så här ser det ut där jag är.
Veckans tema i Fototriss är den återkommande Så här ser det ut där jag är. Arkivbilder accepteras inte och den här gången väntade jag tills mörkret lagt sig innan jag gav mig ut med kameran. Jag tog bilen och åkte till en plats som kanske får fler besökare på sommaren än nu i november.
Örnsköldsviks gästhamn var, denna lördagseftermiddag, en ganska öde plats, men vattnet i havsviken låg blank och liksom fördubblade motiven och gjorde dem än mer intressanta i mina ögon.
Bilderna föreställer den byggnad som heter Arken och var färdigbyggd hösten 1991. Kontorshuset rymmer tre så kallade kontorsskepp på vardera fem våningar. Mellan dem finns två ljusgårdar i glas. Det rymmer förutom kontor också ett museum, restaurang och pub.
Örnsköldsviks gästhamn var, denna lördagseftermiddag, en ganska öde plats, men vattnet i havsviken låg blank och liksom fördubblade motiven och gjorde dem än mer intressanta i mina ögon.
Bilderna föreställer den byggnad som heter Arken och var färdigbyggd hösten 1991. Kontorshuset rymmer tre så kallade kontorsskepp på vardera fem våningar. Mellan dem finns två ljusgårdar i glas. Det rymmer förutom kontor också ett museum, restaurang och pub.
Hemma hos.
Kitty har ingen speciell favoritplats för sina tupplurar. Hon lägger sig där det är ledigt och ofta på mattan under soffbordet. På senare tid har hon slumrat gott på fåtöljsängen i gästrummet. Där får hon lugn och ro och får vara litet för sig själv.
Men det är ändå soffan som är den allra populäraste möbeln och slapparplatsen hemma hos mig. Såväl folk som fä gillar att det finns gott om plats och många kan sitta där samtidigt.
Om jag räknar alla rum i min lägenhet, har jag sju stycken. SJU! Hallen är ett rum, varje rum är ett rum såklart och köket är ett, lilla toan ett och badrummet ett. Då förstår du hur jag menar va? Nu, som nyinflyttad, har jag tänkt på varje rum som ett projekt som ska fixas och inredas och göras till mitt. Det känns inte som att allt är klart riktigt ännu, men jag är på god väg, och jag har inte bråttom.
I alla fall. Om jag tänker så, är det vardagsrummet som är mitt favoritrum. På andra plats kommer sovrummet. Och sen ... köket, tror jag. Men där fattas något. Kanske är det för att det är så mycket vitt. Jag upplever det som lite sterilt, kallt, ljust. Jag gillar när det är mörkt. Färg. Det vita är en bra bas men sen måste det till något som lever. Så att säga.
Golvet är så skönt att gå på! Det är mjukt, har liksom dämpning, och en lite "mjölig" yta, som Emma uttryckte det. När man ser och känner övergången till golvet i hallen känns det extra tydligt.
Du kan se hallgolvet till vänster om tröskellisten. Nog skulle det sitta bra med en ny golvmatta där också. Och i vardagsrummet. Och så vidare. Men, det är en mycket senare fråga. Jag tittar i min almanacka och ser, att om jag flyttat när det var tänkt från början, den 1 november, skulle jag knappt ha fått in kartongerna i lägenheten idag, den femte. Nu känns det ju som att jag bott här rätt länge. Det här är mitt hem. Här bor jag!
Men det är ändå soffan som är den allra populäraste möbeln och slapparplatsen hemma hos mig. Såväl folk som fä gillar att det finns gott om plats och många kan sitta där samtidigt.
Om jag räknar alla rum i min lägenhet, har jag sju stycken. SJU! Hallen är ett rum, varje rum är ett rum såklart och köket är ett, lilla toan ett och badrummet ett. Då förstår du hur jag menar va? Nu, som nyinflyttad, har jag tänkt på varje rum som ett projekt som ska fixas och inredas och göras till mitt. Det känns inte som att allt är klart riktigt ännu, men jag är på god väg, och jag har inte bråttom.
I alla fall. Om jag tänker så, är det vardagsrummet som är mitt favoritrum. På andra plats kommer sovrummet. Och sen ... köket, tror jag. Men där fattas något. Kanske är det för att det är så mycket vitt. Jag upplever det som lite sterilt, kallt, ljust. Jag gillar när det är mörkt. Färg. Det vita är en bra bas men sen måste det till något som lever. Så att säga.
Golvet är så skönt att gå på! Det är mjukt, har liksom dämpning, och en lite "mjölig" yta, som Emma uttryckte det. När man ser och känner övergången till golvet i hallen känns det extra tydligt.
Du kan se hallgolvet till vänster om tröskellisten. Nog skulle det sitta bra med en ny golvmatta där också. Och i vardagsrummet. Och så vidare. Men, det är en mycket senare fråga. Jag tittar i min almanacka och ser, att om jag flyttat när det var tänkt från början, den 1 november, skulle jag knappt ha fått in kartongerna i lägenheten idag, den femte. Nu känns det ju som att jag bott här rätt länge. Det här är mitt hem. Här bor jag!
Kyckling med mera.
Emma anlände, på fredagseftermiddagen, med ingredienser till en god måltid. Hon stökade i köket och ordnade allt medan jag såg på TV. Snabbt och lätt fixade hon till grillad kyckling med bulgur och grönsaker. Enkelt och jättegott.
Tomater och fetaost med vinäger och olja är läckert till. ICAs chilli fraiche har rejält med sting och passar bra till den ganska smaklösa bulgurn. Det är så himla skönt att slippa laga mat för en gångs skull och att slippa äta ensam. Dessutom dukade dottern i köket, vilket inte alltid blir av. Ja ja. Men det är enkelt att sätta sig vid TVn och stoppa i sig något när man inte har sällskap. Det blir liksom tydligare att man är ensam om man sitter till bords med tre tomma sittplatser intill, så det undviker jag.
Mätta och belåtna blev vi båda och vi flyttade sedan över till TV-soffan för att ladda för Idol, och jag, som är en gottegris, vräkte i mig en stor skål med vaniljglass toppad med passionsfrukts ... kärnor? ... frön? Vad heter det? Gott var det i alla fall.
Tomater och fetaost med vinäger och olja är läckert till. ICAs chilli fraiche har rejält med sting och passar bra till den ganska smaklösa bulgurn. Det är så himla skönt att slippa laga mat för en gångs skull och att slippa äta ensam. Dessutom dukade dottern i köket, vilket inte alltid blir av. Ja ja. Men det är enkelt att sätta sig vid TVn och stoppa i sig något när man inte har sällskap. Det blir liksom tydligare att man är ensam om man sitter till bords med tre tomma sittplatser intill, så det undviker jag.
Mätta och belåtna blev vi båda och vi flyttade sedan över till TV-soffan för att ladda för Idol, och jag, som är en gottegris, vräkte i mig en stor skål med vaniljglass toppad med passionsfrukts ... kärnor? ... frön? Vad heter det? Gott var det i alla fall.
Besök av världens bästa Emma.
God morgon! Och hur står det till i dag då?
Med mig är det ungefär som vanligt. Fast det säger väl inte så mycket. Jag har sovit rätt bra i natt, med bara några tillfällen som jag lyft ena ögonlocket och försökt få fokus på klockradions siffror. Ryggen gjorde lika ont som morgonen innan när jag vaknade klockan halv nio. Det bränner och svider och värker oavsett om jag rör mig eller ligger helt stilla. Det är bara att kliva upp och distrahera sig med frukost och Nyhetsmorgon.
Idag har jag besök av världens bästa Emma, som gjorde mig sällskap vid Idol på TVn igår. Nu har jag tröttnat på André och hans later. Bäst och jämnast är Molly och Robin.
Det var vad som hände i natt, i morse och i går i fel ordning och i rast takt. Hur mår du i dag? Och vad ska du hitta på att göra?
Med mig är det ungefär som vanligt. Fast det säger väl inte så mycket. Jag har sovit rätt bra i natt, med bara några tillfällen som jag lyft ena ögonlocket och försökt få fokus på klockradions siffror. Ryggen gjorde lika ont som morgonen innan när jag vaknade klockan halv nio. Det bränner och svider och värker oavsett om jag rör mig eller ligger helt stilla. Det är bara att kliva upp och distrahera sig med frukost och Nyhetsmorgon.
Idag har jag besök av världens bästa Emma, som gjorde mig sällskap vid Idol på TVn igår. Nu har jag tröttnat på André och hans later. Bäst och jämnast är Molly och Robin.
Det var vad som hände i natt, i morse och i går i fel ordning och i rast takt. Hur mår du i dag? Och vad ska du hitta på att göra?
Svindlande tankar.
Jag lånar ett gott råd från bloggen idagtankerjagpa.
Häromdagen fick jag ett sånt bra tips från kollegan R. Jag vet inte hur det är med er, men jag har ganska lätt för att hemfalla åt negativa tankegångar, och är bra på att hitta på sätt att slå mig själv i huvudet, trycka ner mig själv i skoskaften. Varför gör man sånt? Hursomhelst, mitt i en sådan tankegång ska man stanna upp och tänka: “Är det här en hjälpsam tanke?” Oftast kan man ju snabbt konstatera att nej, det är det ju inte. Och då ska man tänka: “Ok, då lägger jag den åt sidan.” Det fungerar jättebra för mig. Det är återigen det här att avpersonifiera tankarna, att se att tankarna är inte jag, de är bara en del av mig och att jag faktiskt kan välja vad och hur jag vill tänka. Så om någon av er kära läsare tillhör självplågarskaran rekommenderar jag att prova. Try it – you’ll like it:)
Det är så lätt att man fastnar i en icke konstruktiv tanke och att den stannar - och kommer tillbaka. Och alla dessa kritiska och kärlekslösa tankarna som dyker upp. Bort med dem! Om jag inte kan undvika att de anländer, är jag glad om jag hittar en metod för att få dem att skynda vidare. Snabbare än kvickt! Den här metoden ska jag titta närmare på.
Häromdagen fick jag ett sånt bra tips från kollegan R. Jag vet inte hur det är med er, men jag har ganska lätt för att hemfalla åt negativa tankegångar, och är bra på att hitta på sätt att slå mig själv i huvudet, trycka ner mig själv i skoskaften. Varför gör man sånt? Hursomhelst, mitt i en sådan tankegång ska man stanna upp och tänka: “Är det här en hjälpsam tanke?” Oftast kan man ju snabbt konstatera att nej, det är det ju inte. Och då ska man tänka: “Ok, då lägger jag den åt sidan.” Det fungerar jättebra för mig. Det är återigen det här att avpersonifiera tankarna, att se att tankarna är inte jag, de är bara en del av mig och att jag faktiskt kan välja vad och hur jag vill tänka. Så om någon av er kära läsare tillhör självplågarskaran rekommenderar jag att prova. Try it – you’ll like it:)
Det är så lätt att man fastnar i en icke konstruktiv tanke och att den stannar - och kommer tillbaka. Och alla dessa kritiska och kärlekslösa tankarna som dyker upp. Bort med dem! Om jag inte kan undvika att de anländer, är jag glad om jag hittar en metod för att få dem att skynda vidare. Snabbare än kvickt! Den här metoden ska jag titta närmare på.
En kärleksaffär av annat slag.
Jag gillar inte alls TV-reklamen med Proactiv. I ett inslag säger Justin Bieber med käck röst att "finnar är inte cool". Fatta hur många tonårstjejer i hela världen som gråter och mår dåligt över sin hy och sitt utseende redan innan deras favoritartist dissat dem i TV.
Jag har lånat bilden från Proactiv.se
Jennifer Love Hewitt påstår i reklamen för samma produkt att hon och Proactiv har en kärleksaffär på gång. Jamen, allvarligt!
Och så slutligen Katy Perry då: "Jag skakar inte hand med folk – jag kramas. Jag gillar att vara nära människor. Med Proactiv® kan jag äntligen försäkra mig om att finnarna inte kommer mellan mig och allt roligt i livet – det är att känna total livsglädje."
"Total livsglädje"? Du milde. Och kan man verkligen inte vara nära en annan människa om man har finnar?
Just den här reklamen och det här medlet mot finnar är väl i och för sig inte unika på något sätt. All reklam har en överdriven stil och lovar guld och gröna skogar, men de som ligger bakom den här produkten är aningen värre än andra anser jag. Eller vad tycker du om när de skriver så här då, om inställningen till att få finnar i vuxen ålder:
" ... nya undersökningar visar att allt fler bryr sig om sin hy, även när man är några år äldre vill man ta hand om sin hud och motverka finnar." (det är jag som markerat orden med fet stil). Vaddå "även när man är några år äldre ..."?
Nej, de retar upp mig och kanske andra också. Men det är väl så, att all reklam är bra reklam och nu skriver jag ju faktiskt om deras produkter i ett inlägg också. Tilläggas kan att jag inte har en aning om det är fler än ovanstående kändisar som uppskattar medlet. Det kanske är så bra och effektivt att även jag skulle vilja ha en kärleksaffär med det. Vem vet?
Jag har lånat bilden från Proactiv.se
Jennifer Love Hewitt påstår i reklamen för samma produkt att hon och Proactiv har en kärleksaffär på gång. Jamen, allvarligt!
Och så slutligen Katy Perry då: "Jag skakar inte hand med folk – jag kramas. Jag gillar att vara nära människor. Med Proactiv® kan jag äntligen försäkra mig om att finnarna inte kommer mellan mig och allt roligt i livet – det är att känna total livsglädje."
"Total livsglädje"? Du milde. Och kan man verkligen inte vara nära en annan människa om man har finnar?
Just den här reklamen och det här medlet mot finnar är väl i och för sig inte unika på något sätt. All reklam har en överdriven stil och lovar guld och gröna skogar, men de som ligger bakom den här produkten är aningen värre än andra anser jag. Eller vad tycker du om när de skriver så här då, om inställningen till att få finnar i vuxen ålder:
" ... nya undersökningar visar att allt fler bryr sig om sin hy, även när man är några år äldre vill man ta hand om sin hud och motverka finnar." (det är jag som markerat orden med fet stil). Vaddå "även när man är några år äldre ..."?
Nej, de retar upp mig och kanske andra också. Men det är väl så, att all reklam är bra reklam och nu skriver jag ju faktiskt om deras produkter i ett inlägg också. Tilläggas kan att jag inte har en aning om det är fler än ovanstående kändisar som uppskattar medlet. Det kanske är så bra och effektivt att även jag skulle vilja ha en kärleksaffär med det. Vem vet?
Min nattliga kamp.
Natten har varit tuff. Nåja, den är ju över nu, men när det är som mörkast mellan klockan 3 och 5 är man inte tuff när man är ensam och det gör ont. Jag gissar att det har med immunförsvarssprutorna att göra. När de vita blodkropparna tillverkas kan det värka och smärta i skelettet och det var precis vad som hände i natt. Det brände och hettade i framförallt ryggraden och det var omöjligt att sova. Kitty var också vaken. Hon levde rövare och busade omkring i lägenheten under jamanden och klornas klös mot golvet. Jag tittade inte efter, men skulle nog fått se henne ta kurvorna på två hjul, om du förstår vad jag menar.
Så småningom somnade jag om ändå. Tarzan lade sig tätt intill mig i sängen som om han kände hur ont jag hade. Det märktes att han oroade sig och inte heller han kunde komma till ro när det var som värst. De är söta mina små hjärtan.
Så småningom somnade jag om ändå. Tarzan lade sig tätt intill mig i sängen som om han kände hur ont jag hade. Det märktes att han oroade sig och inte heller han kunde komma till ro när det var som värst. De är söta mina små hjärtan.
En helt ny sorts bokförvaring.
Jag har alla mina böcker i en bokhylla i gästrummet. Nåja, så himla många har jag ju inte, men ändå. Först tänkte jag ha hyllan i sovrummet, men på något sätt känns det mera rofyllt utan all litteratur och den ganska fula möbeln i ett rum där jag ska försöka få en helande och vilsam sömn. Jag är nöjd med hur det är nu, men jag måste ju skratta åt mig själv när jag ser hur en helt ny bokförvaring börjat uppstå alldeles av sig själv på golvet vid min säng. Inte så rofyllt kanske, och inte heller särskilt snyggt.
Slarvigt och osnyggt och en effektiv dammsamlare. Men det är väl precis sådant här som kallas ett hem?
Slarvigt och osnyggt och en effektiv dammsamlare. Men det är väl precis sådant här som kallas ett hem?
Åter nu till jobbet. Jag har mycket att göra.
Så där ja! Installerad och klar på jobbet och beredd på veckans sista vardag med de vanliga arbetsuppgifterna.
Ha ha ha! Nu var jag rolig va? Nej, något avlönat jobb har jag ju inte, men jag har kommit att se på bloggandet som en kär och återkommande syssla, likvärdigt med trevliga arbetspass.
Skämt åsido. Jag ser seriöst på mitt skrivande. Känner hur bra jag mår av att uttrycka mig och av att släppa ut alla funderingar och tankar ut ur kroppen och sätta dem på pränt. Bloggen är min ventil. Det är lite märkligt, hur jag kan lämna somliga problem sedan jag skrivit ner dem. Vissa inlägg glömmer jag direkt och jag blir nästan förvånad när jag läser dem i efterhand.
Det är också en uppmuntran att få era kommentarer och mail. Jag är tacksam och rörd över er omtanke och hur troget ni återkommer till min blogg. Tack! Åter nu till jobbet. Jag har mycket att göra. ;)
Ha ha ha! Nu var jag rolig va? Nej, något avlönat jobb har jag ju inte, men jag har kommit att se på bloggandet som en kär och återkommande syssla, likvärdigt med trevliga arbetspass.
Skämt åsido. Jag ser seriöst på mitt skrivande. Känner hur bra jag mår av att uttrycka mig och av att släppa ut alla funderingar och tankar ut ur kroppen och sätta dem på pränt. Bloggen är min ventil. Det är lite märkligt, hur jag kan lämna somliga problem sedan jag skrivit ner dem. Vissa inlägg glömmer jag direkt och jag blir nästan förvånad när jag läser dem i efterhand.
Det är också en uppmuntran att få era kommentarer och mail. Jag är tacksam och rörd över er omtanke och hur troget ni återkommer till min blogg. Tack! Åter nu till jobbet. Jag har mycket att göra. ;)
Det här känns inte bra. Inte bra alls.
Kitty och Tarzan är torra, varma och mätta. De kanske har det tråkigt ibland, när de tittar ut genom fönstret och är sugna på att jaga ett löv eller så, men de är skyddade från väder och vind och har det bra. De har sällskap av varandra och av mig och mår alldeles utmärkt.
Mitt hjärta blöder av att se grannhusets två katter, vilkas öde jag däremot inte känner till. I morse när jag vaknade och tittade ut kl 9.10 satt de redan ute på räcket till balkongen. Under hela dagen, till och från, såg jag dem sitta där och burra upp sig och titta in genom fönstret utan att få komma in i värmen. Nu blir det ju mörkt så tidigt på eftermiddagen också. Jag kan inte se dem alls när solen gått ner.
Sitter de kvar där fortfarande i mörkret? Eller har de tagit skydd av bron eller sitter de i närheten någonstans och trycker? Har de fått komma in? I fönstret lyser samma lampa dygnet runt och några människor syns inte till. Nu, när det är mörkt ser jag att det lyser längre in i lägenheten, kanske från ett annat rum, men det ser verkligen inte ut som att det är någon hemma. Så har det varit nu i närmare en vecka och jag känner att jag måste göra något. Jag är orolig. Det här känns inte bra. Inte bra alls.
Mitt hjärta blöder av att se grannhusets två katter, vilkas öde jag däremot inte känner till. I morse när jag vaknade och tittade ut kl 9.10 satt de redan ute på räcket till balkongen. Under hela dagen, till och från, såg jag dem sitta där och burra upp sig och titta in genom fönstret utan att få komma in i värmen. Nu blir det ju mörkt så tidigt på eftermiddagen också. Jag kan inte se dem alls när solen gått ner.
Sitter de kvar där fortfarande i mörkret? Eller har de tagit skydd av bron eller sitter de i närheten någonstans och trycker? Har de fått komma in? I fönstret lyser samma lampa dygnet runt och några människor syns inte till. Nu, när det är mörkt ser jag att det lyser längre in i lägenheten, kanske från ett annat rum, men det ser verkligen inte ut som att det är någon hemma. Så har det varit nu i närmare en vecka och jag känner att jag måste göra något. Jag är orolig. Det här känns inte bra. Inte bra alls.
Det är vi som är dumma.
Nordea ska spara. Då drabbas 2 000 av de anställda. Samtidigt får VD:n Chistian Clausen en fin lägenhet på Östermalm för 22,5 miljoner kronor.
Det här är inget ovanligt. Vi läser liknande historier varje vecka eller oftare, och varje gång går vi i taket över orättvisorna och det skamliga i de ofantliga beloppen som privatpersoner får trots att de inte alls förtjänat dem. Men nog begriper vi väl vid det här laget att alla - ALLA - chefer, politiker och andra "högt uppsatta" till att börja med har dessa enorma månadslöner, sedan förmåner som gratis bostad, bil eller annat och dessutom får de fantasisummor när (eller till och med för att) de ska sluta. Alltsamma är det vi klantskallar som får betala.
Varför inte granska alla storföretagens avtal med nya chefer innan de anställs, för det är ju där de här pengarna lovas ut. Det är väl klart att cheferna som börjar sin gärning tackar ja till pengarna. De är ju inte dumma de här gossarna. Det är vi som är dumma. Helflänga.
Det här är inget ovanligt. Vi läser liknande historier varje vecka eller oftare, och varje gång går vi i taket över orättvisorna och det skamliga i de ofantliga beloppen som privatpersoner får trots att de inte alls förtjänat dem. Men nog begriper vi väl vid det här laget att alla - ALLA - chefer, politiker och andra "högt uppsatta" till att börja med har dessa enorma månadslöner, sedan förmåner som gratis bostad, bil eller annat och dessutom får de fantasisummor när (eller till och med för att) de ska sluta. Alltsamma är det vi klantskallar som får betala.
Varför inte granska alla storföretagens avtal med nya chefer innan de anställs, för det är ju där de här pengarna lovas ut. Det är väl klart att cheferna som börjar sin gärning tackar ja till pengarna. De är ju inte dumma de här gossarna. Det är vi som är dumma. Helflänga.
Jag äter på något, som vanligt.
Jag har tagit den andra sprutan idag, den som ska sätta fart på mitt immunförsvar och göra att jag kan få min behandling på tisdag och i fortsättningen. Det går bra att ta den själv, att sticka spetsen i valken på magen och spruta in vätskan. Första gången var lite gruvsam, men nu går det bra. Det känns verkligen inte alls.
Nu sitter jag och smaskar på lite av det som inte åts upp igår. Frukt, nötter, en och annan physalis.
Dålig säng men bra service.
För ganska precis två år sedan köpte jag en ny säng. Den gick sönder direkt, i samband med ihopmonteringen, vilket gjorde mig rätt sur. Hur ovarsam får man vara egentligen, när man hanterar något nyinköpt? Det var liksom ytan på det laminerade träet som lossnade och bröts bort.
Sedan fortsatte det och det släppte på huvudgaveln och på fler ställen också. Först tänkte jag att jag skulle lära mig leva med det. Sängen var trots allt inte så dyr, så jag bara lät det vara. Men så nämnde jag det för säljaren på Jysk en dag när jag var där i ett annat ärende, och han sa att inom tre år kan jag reklamera sängen. Jamen, då så. Säljaren bad om bilder på skadorna, alternativt att jag skulle komma in med sängen, och då var valet enkelt. Jag mailade bilder och idag gick jag tillbaka till säljaren som direkt beviljade en återbetalning på inte mindre än 40 %. Det hade jag inte väntat mig. Nu var ju sängen inte så dyr, som sagt, så resultatet blev bara drygt 500 kr, men jag blev så glad så. En extraslant att köpa trälim för och kanske något kul dessutom. Så där ja!
Tack för dålig säng men bra service, Jysk.
Sedan fortsatte det och det släppte på huvudgaveln och på fler ställen också. Först tänkte jag att jag skulle lära mig leva med det. Sängen var trots allt inte så dyr, så jag bara lät det vara. Men så nämnde jag det för säljaren på Jysk en dag när jag var där i ett annat ärende, och han sa att inom tre år kan jag reklamera sängen. Jamen, då så. Säljaren bad om bilder på skadorna, alternativt att jag skulle komma in med sängen, och då var valet enkelt. Jag mailade bilder och idag gick jag tillbaka till säljaren som direkt beviljade en återbetalning på inte mindre än 40 %. Det hade jag inte väntat mig. Nu var ju sängen inte så dyr, som sagt, så resultatet blev bara drygt 500 kr, men jag blev så glad så. En extraslant att köpa trälim för och kanske något kul dessutom. Så där ja!
Tack för dålig säng men bra service, Jysk.
Ids inte, vill inte, men ska.
Ids inte, vill inte, men ska. Emma ringde och ville ha sällskap på en promenad och då är det väl lika bra att rycka upp sig. Det känns som att en ynka plusgrad är för lite för att det ska kännas skönt, men OK. På med varma paltor och ut bara. Och så ringde Sara, och ville också gå med oss. Jamen, det här blir trevligt!
Jag återkommer.
Jag återkommer.
Bloggerskorna ska skylla sig själva?
Storgloggaren Tyra Sjöstedt sitter hos Malou och berättar om hur även hon fått det hotelsebrev som Blondinbella fått i brevlådan. När polisen intervjuades om det här i Efter tio, frågade Malou om det kan vara så, som hon upplevde det, att man tycker att tjejerna, de unga bloggerskorna ska skylla sig själva för att de råkar ut för det här. Man kanske tycker att de hänger ut sig på nätet och gör sig tillgängliga på samma sätt som kvinnor som blir våldtagna när de har kort kjol på sig och klär sig utmanande.
Polisen slingrade sig något och höll inte med. Hon påpekade också att det nu, sedan den 1 oktober, finns en lag - en Stalkerlag - som ska skydda just dem som råkar ut för hot och förföljelse. Tro hur bra den lagen ska komma att fungera då?
Vilken tur att man inte är så populär som Blondinbella och Tyra Sjöstedt.
Bilden är tagen av Peter Knutson på TV4.
Polisen slingrade sig något och höll inte med. Hon påpekade också att det nu, sedan den 1 oktober, finns en lag - en Stalkerlag - som ska skydda just dem som råkar ut för hot och förföljelse. Tro hur bra den lagen ska komma att fungera då?
Vilken tur att man inte är så populär som Blondinbella och Tyra Sjöstedt.
Bilden är tagen av Peter Knutson på TV4.
Två gamla vänner och en ny.
Marina, Annika och lille Nils har åkt igen. Jag har diskat och återställt lägenheten till ursprungsläge. Nåja, så stökigt var det inte, men det är ju alltid saker att ta reda på när några har ätit och så. Jag bjöd på små smörgåssnittar med olika pålägg. Glömde att ta kort på mackorna och de gick åt som smör i solsken. Vi drack te till och åt också marängskorpor. Nils åt en stor portion gröt. Vilken gokille. Glad och nöjd satt han och lekte med en slev som jag lånade ut och när han ätit somnade han mellan oss i soffan.
Vi pratade om allt som hänt sedan sist vi träffades och tiden gick snabbt. Nästa gång är det Marinas tur att ta emot oss på en myskväll.
Tack, tjejer och Nils, för att ni kom och förgyllde min kväll. Ett särskilt tack till omtänksamma Marina som hade med sig egenhändigt tillverkad äpplemos och svamp och en bunt böcker.
Vi pratade om allt som hänt sedan sist vi träffades och tiden gick snabbt. Nästa gång är det Marinas tur att ta emot oss på en myskväll.
Tack, tjejer och Nils, för att ni kom och förgyllde min kväll. Ett särskilt tack till omtänksamma Marina som hade med sig egenhändigt tillverkad äpplemos och svamp och en bunt böcker.
Fintvättad bil och springande kunder på ICA.
Det var hög tid för ett besök på biltvätten. Nog känner man sig lite liten när man sitter på några enstaka kvadrat och omges av vatten och borstar och en stor maskin?
Som vanligt är jag en udda person som har med sig kameran överallt. Vad gör man inte för att få några annorlunda bilder?
Köade på ICA för att ha något att bjuda på när tjejerna dyker upp om några timmar.
Reflekterar:
Varför är det så, att när det öppnas en ny kassa intill den man står i, så utplånas plötsligt hela kösystemet och det kommer kunder körande med sina vagnar från längre bak i kön och ställer sig i den nyöppnade kassan?
Som vanligt är jag en udda person som har med sig kameran överallt. Vad gör man inte för att få några annorlunda bilder?
Köade på ICA för att ha något att bjuda på när tjejerna dyker upp om några timmar.
Reflekterar:
Varför är det så, att när det öppnas en ny kassa intill den man står i, så utplånas plötsligt hela kösystemet och det kommer kunder körande med sina vagnar från längre bak i kön och ställer sig i den nyöppnade kassan?
Generad eller inte, det är frågan.
Den blev ju inställt förra veckan, min date med tjejerna, på grund av sjukdom. Vi bestämde att försöka igen efter en vecka, nämligen idag, och trots att det fortfarande hostas och snuvas en aning, vill vi träffas som uppgjort. Jag borde ju egentligen inte utsätta mig för smitta men det gör man ju bara man går och handlar, tänker jag. Dessutom tror jag att det kommer att göra mig gott med lite snack och trevligt umgänge med gamla vänner.
För att kunna bjuda på något gott ikväll, ska jag åka iväg och handla och sedan förbereda för gästerna som kommer kl 18. Mina flammande kortisonkinder får mig nog att se gravt generad ut, men det bjuder jag på.
För att kunna bjuda på något gott ikväll, ska jag åka iväg och handla och sedan förbereda för gästerna som kommer kl 18. Mina flammande kortisonkinder får mig nog att se gravt generad ut, men det bjuder jag på.
Morgonstund med god frukost och klädtvätt.
God morgon, govänner! Min onsdag började tidigt, vaknade redan halv fem, men efter att ha gnidit ögonen och plirat mot klockradion en lång stund, låg jag kvar och slumrade till klockan halv sju. Onödigt tidigt att kliva upp när inte ens katterna gjort det. Obegripligt egentligen då jag tog en sömntablett igår för att få sova hela natten. Det är inte omöjligt, kanske till och med troligt, att jag sover en stund i soffan senare med TVn i bakgrunden. Ack, hur ljuvliga är de inte de där tupplurarna!
Efter en god frukost körde jag en tvättmaskin och tog sedan fram datorn. Mitt favoritsällskap när ingen av katterna eller någon av Homo Sapiens finns tillgängliga.
Ser du vad jag har på brickan? Ett glas proviva med blåbärsmak, två lingongrova med bregott och lagrad grevé, några skivor paprika också och så en kopp te, Earl Grey idag, och ett glas juice. Mumsigt!
Det är ett förtydlingande på plats också, angående mitt inlägg om maten jag värmde i mikron. Jag tog bort all plast innan jag ställde in matlådan i mikron, och använde istället locket som hör till mikron, så härdsmältan hade nog inte med det att göra. Men tack för de tips och förslag jag fått.
Efter en god frukost körde jag en tvättmaskin och tog sedan fram datorn. Mitt favoritsällskap när ingen av katterna eller någon av Homo Sapiens finns tillgängliga.
Ser du vad jag har på brickan? Ett glas proviva med blåbärsmak, två lingongrova med bregott och lagrad grevé, några skivor paprika också och så en kopp te, Earl Grey idag, och ett glas juice. Mumsigt!
Det är ett förtydlingande på plats också, angående mitt inlägg om maten jag värmde i mikron. Jag tog bort all plast innan jag ställde in matlådan i mikron, och använde istället locket som hör till mikron, så härdsmältan hade nog inte med det att göra. Men tack för de tips och förslag jag fått.
Det blev pannkaka av fisken.
Jo, och så fick jag ju besked om att cellprovet som togs, såg bra ut. Det gynekologiska alltså. Jamen, det var ju skönt.
På hemväg från sjukhuset stannade jag till på ICA för att köpa hem något att äta. Tiden på dagvården blir ju aningen längre än planerat och jag var ordentligt hungrig när jag åkte därifrån. Därför köpte jag en portion färdiglagat, en laxgratäng med potatis, som brukar vara god.
Knappt var jag hemma och hade plockat in varorna i kylskåpet förrän jag ställde formen med mat i mikron för att värma den. Inte länge alls. 90 sekunder bara. Men se hur det blev! Det borde kanske finnas en varning om att man inte bör värma maten i emballaget. Eller är det jag som är dum nu? Fattar alla det ändå?
Platt som en pannkaka blev den och smalt ihop till en skrynklig massa. Det luktade inte och jag hoppas att inget av plasten hamnat i maten. Jag karade över fisken och potatisen på en tallrik och åt genast och maten var inte ens särskilt het. Jag fick till och med värma lite till för att det skulle bli varmt helt igenom. Konstigt.
Nåja. Till efterrätt åt jag en efterlängtad lussekatt (köpte 4 ...). Jag är svag för såna och ju fler russin desto bättre.
Slapparkväll sedan med TV, någon enstaka lussekatt och kanske lite glass. Det har jag förtjänat.
På hemväg från sjukhuset stannade jag till på ICA för att köpa hem något att äta. Tiden på dagvården blir ju aningen längre än planerat och jag var ordentligt hungrig när jag åkte därifrån. Därför köpte jag en portion färdiglagat, en laxgratäng med potatis, som brukar vara god.
Knappt var jag hemma och hade plockat in varorna i kylskåpet förrän jag ställde formen med mat i mikron för att värma den. Inte länge alls. 90 sekunder bara. Men se hur det blev! Det borde kanske finnas en varning om att man inte bör värma maten i emballaget. Eller är det jag som är dum nu? Fattar alla det ändå?
Platt som en pannkaka blev den och smalt ihop till en skrynklig massa. Det luktade inte och jag hoppas att inget av plasten hamnat i maten. Jag karade över fisken och potatisen på en tallrik och åt genast och maten var inte ens särskilt het. Jag fick till och med värma lite till för att det skulle bli varmt helt igenom. Konstigt.
Nåja. Till efterrätt åt jag en efterlängtad lussekatt (köpte 4 ...). Jag är svag för såna och ju fler russin desto bättre.
Slapparkväll sedan med TV, någon enstaka lussekatt och kanske lite glass. Det har jag förtjänat.
Herceptin nr 12 och Navelbine nr 20.
Behandlingsdags. Strax före kl 9 anlände jag till dagvården och fick en säng nära fönstret. Sköterskan Anna-Maria tog prover i min venport och hon tog även det prov som behövs för att eventuellt ge blodtransfusion. När provsvaren kom visade det sig också att Hb var något låga 100 och doktor Sandra ville att jag skulle få en påse blod för att jag inte skulle ligga precis på gränsen och för att jag kanske skulle komma att orka lite bättre. Dessutom var "det vita" värdet lite lågt och för den skull fick jag min planerade behandling idag, men ska sticka mig hemma med något som höjer värdet tills nästa behandling. I fem dagar ska jag varje dag ta en spruta i magfettet.
Allra sötaste Jeanette kom och höll mig sällskap, och med sig hade hon hembakad mjuk pepparkaka och te, och vi satt och pratade och fikade och fick tiden att gå fortare. Det var tur och jättebra för det blev en lång dag. Inte förrän framåt klockan 3 var jag klar för den här gången. Något besök hos tandläkaren hanns inte med. Det har jag ombokat till en annan dag.
Personalen på dagvården i Övik, alla sköterskorna är kvinnor, är duktiga och trevliga och får alla att känna sig väl omhändertagna. Det är ju en väldigt speciell avdelning och många mår dåligt och behöver lite extra omvårdnad. Efter alla år jag besökt avdelningen, känns det som ett välbekant ställe och jag träffar i stort sett samma patienter och personal varje gång. Det är en trygghet och jag gruvar mig aldrig för att gå hit.
Allra sötaste Jeanette kom och höll mig sällskap, och med sig hade hon hembakad mjuk pepparkaka och te, och vi satt och pratade och fikade och fick tiden att gå fortare. Det var tur och jättebra för det blev en lång dag. Inte förrän framåt klockan 3 var jag klar för den här gången. Något besök hos tandläkaren hanns inte med. Det har jag ombokat till en annan dag.
Personalen på dagvården i Övik, alla sköterskorna är kvinnor, är duktiga och trevliga och får alla att känna sig väl omhändertagna. Det är ju en väldigt speciell avdelning och många mår dåligt och behöver lite extra omvårdnad. Efter alla år jag besökt avdelningen, känns det som ett välbekant ställe och jag träffar i stort sett samma patienter och personal varje gång. Det är en trygghet och jag gruvar mig aldrig för att gå hit.
Goda grannar.
Nej, det här är inte ett inlägg där jag än en gång klagar på mina grannar. Det är det faktiskt inte. Kolla igen!
I lägenheten ovanpå mig bor ett äldre par. Jag har pratat med frun några gånger. Ett trevligt fruntimmer. Lite barsk. Men trevlig. Honom har jag inte ens sett. Däremot har jag hört honom. Alltså, den mannen har en fruktansvärd hosta. Frun bekräftade det när vi talades vid, och att han röker, och att han sitter på balkongen och hostar och röker och hostar och röker. Och att han inte slutade blossa ens efter en sjukhusvistelse på 18 dagar för en tid sedan.
Jag vill tillägga att jag inte besväras av röken eller röklukten, jag har bara noterat verksamheten på balkongen ovanpå, och att inte en enda fimp och inte en centimeter cigarettaska lämnar deras balkong.
Hostan då. Han låter verkligen som en hel avdelning på samma gång, för patienter i sista stadiet av tuberkulos och jag undrar om den här mannen har sökt för sina problem eller om han tänker kämpa på så här tills han kraxar upp lungorna. Jag föreställer mig att han har ett helvete. Minns hur det var när jag hade lunginflammation för några år sedan. Det här låter värre. Och hur är det att bo och leva med den här mannen och hans kroniska hosta?
Snart får jag gå upp med broschyrer om rökavvänjning och informera om de hjälpmedel som finns om man vill sluta. Han kan inte fortsätta så här!
Jag ber att få återkomma till inläggets första mening. Jag tycker uppriktigt synd om den här mannen.
Tänk att jag fick användning för den här bilden igen!
I lägenheten ovanpå mig bor ett äldre par. Jag har pratat med frun några gånger. Ett trevligt fruntimmer. Lite barsk. Men trevlig. Honom har jag inte ens sett. Däremot har jag hört honom. Alltså, den mannen har en fruktansvärd hosta. Frun bekräftade det när vi talades vid, och att han röker, och att han sitter på balkongen och hostar och röker och hostar och röker. Och att han inte slutade blossa ens efter en sjukhusvistelse på 18 dagar för en tid sedan.
Jag vill tillägga att jag inte besväras av röken eller röklukten, jag har bara noterat verksamheten på balkongen ovanpå, och att inte en enda fimp och inte en centimeter cigarettaska lämnar deras balkong.
Hostan då. Han låter verkligen som en hel avdelning på samma gång, för patienter i sista stadiet av tuberkulos och jag undrar om den här mannen har sökt för sina problem eller om han tänker kämpa på så här tills han kraxar upp lungorna. Jag föreställer mig att han har ett helvete. Minns hur det var när jag hade lunginflammation för några år sedan. Det här låter värre. Och hur är det att bo och leva med den här mannen och hans kroniska hosta?
Snart får jag gå upp med broschyrer om rökavvänjning och informera om de hjälpmedel som finns om man vill sluta. Han kan inte fortsätta så här!
Jag ber att få återkomma till inläggets första mening. Jag tycker uppriktigt synd om den här mannen.
Tänk att jag fick användning för den här bilden igen!
