Tack, men NEJ tack!

Vad tycker du om ihärdiga och jobbiga telefonförsäljare? Är "blandade känslor" ett för milt uttryck? Jag vet vad du menar. Allra värst är samtalen som bryts när man svarat. Eller hur? De gör mig galen! 

Jag brukar försöka avsluta snacket lite snabbt genom att svara:

"jag är inte intresserad"

och med omedelbar reaktion får man då en motfråga i stil med:

"får jag fråga varför?"

Eller ...

"vill du verkligen inte ringa billigare?"

Eller andra sjukt irriterande frågor.

Nu har någon sammanställt ett formulär, eller flödesschema om du så vill, till hjälp för dem som inte finner sig i tid vid samtal med säljare som övat in oemotsägbara fraser. Eller för dig som inte klarar av att lägga på när du håller på att påtvingas att ta beslut om affärer du inte bett om, telefonledes. Eller för dig som en gång för alla vill klämma åt de där jobbiga människorna som säkert har alldeles för låg lön.

Motargumentation





Vågor, sol och frisk luft.

Kitty tackade nej till att gå ut, vänligt men bestämt, vilket fick mig att bli konfunderad. Vad kan det bero på? Jag försökte två gånger, men hon bara satte sig på rumpan och tittade på dörren och ville in igen, så det fick hon ju såklart.







Jag gick ut själv istället. En hel timmes promenad i höstblåsten blev det och det kändes jättebra. Jag lät en tvättmaskin med sängkläder jobba medan jag promenerade. Jag började nere vid bryggorna, kände havet dofta friskt och unket på samma gång och lät vågorna spraya mig med havsvatten i ansiktet med hjälp av vinden. Jag vände för att inte bli helt genomvåt, men njöt ändå lite av ivern från havet och naturen innan jag vände om och gick inåt land igen. Det är otroligt hur ljum luften kan vara nu i slutet av september. Otroligt men härligt! Vad synd att kameran låg kvar hemma! 







När jag kom tillbaka var tvätten klar och redo för torkning och jag var redo för middag. Jag kände mig oväntat stark och pigg och glad, känslor som hör ihop har jag märkt, men kan inte rå för att jag undrade varför och hur länge jag ska få känna så. Man kan aldrig riktigt slappna av och glädjas åt att må som en vanlig människa. Nog är det väl förbaskat!


Mycket finlemmade kunder?

Mot bättre vetande gjorde jag, i ett tidigare inlägg, reklam för armbandet som Lindex säljer till förmån för bröstcancerforskningen.





Nåja, ändamålet är fortfarande en bra idé. Det är väl själva produkten som inte är genomtänkt.

De borde sälja det enbart på barnavdelningen, tycker jag, numera. Det är nämligen bara om man har väldigt tunna och smala handleder som man kan ha det på sig bekvämt. Jag kunde inte stänga det alls, och jag är väl inte direkt smällfet heller?

Nu är jag ju en sån där som inte kan hålla tyst eller hålla saker inom mig, så jag skrev till Lindex kundtjänst. Svaret jag fick gav mig rätt och jag var inte heller ensam om att ha haft synpunkter på storleken. Vad hjälper det? Inte lär de ta fram ett större alternativ i år i alla fall, men kanske till oktober 2012. Håller tummarna för det.


RSS 2.0