Ärftlig cancer?

Den 11 december klockan 11, kommer jag att få ett samtal från den Cancergenetiska mottagningen i Umeå. I ett brev som kom med posten fick jag veta att man ska ringa mig för inledande samtal. Skönt att slippa åka upp till Umeå för ett kort (?) samtal. Per telefon tar vi alltså nästa steg i utredningen kring frågan om min cancer är ärftlig. Man kommer att rita upp ett släktträd och sen göra en bedömning om det finns en ökad risk för tumörsjukdomar i just min familj. Tror man att det är så, upprättas ett kontrollprogram för att kunna förebygga och upptäcka fler fall i framtiden.
 
Snälla söta rara, låt min cancer vara en stor slumpmässig miss av vår Herre och inte något min familj och ättlingar kommer att tvingas ta ställning till. Jag avsäger mig alla julklappar som slagits in för min räkning om jag bara kan få den önskan beviljad.
 
 
 
 
Lilian
2012-11-30 @ 15:02:46

Har haft B.C o det gjordes en utredning om den var ärftlig, o det var den. Man kunde bryta ihop ,har fött tre flickor, men tog istället o vände på allt. Om du förstår vad jag menar. Istället så får mina barn extra undersökningar, typ mammografi tätare, om dom känner något oroväckande.Upptäcker man sjukdommen tidigare, större chans att bli frisk är det ju. Canser är en j-kla sjukdom, o fler o fler får den, hoppas du får en vit o så mysigt det går advent. Med vit menar jag snö...haha kram Lilian i Vänersborg som har vinterskrud, snart dax för skottning IGEN

Svar: Det är som det är om det är ärftligt men såklart inget jag hoppas på. Det tar tid att få beskedet har jag hört och känns som det jobbigaste jag har haft att vänta på under hela min sjukdomstid.
Sister Moonshine

Elisabeth
2012-11-30 @ 20:07:11

Var inte rädd om det skulle vara ärftligt, skulle det vara så kommer dina anhöriga att kollas extra noga. Min dotter går på årlig kontroll för BC. bra att upptäcka i tid för en enklare behandling.
Nu låter jag så klok,som darrar i benen mellan varven, men måste inse att jag har fått all hjälp man kan få.
Inget liv kan garanteras evig friskhet, särskilt inte i min ålder 68, tycker alla mina vänner är sjuka i något, ibland det ena värre än det andra.
Är man ung och drabbad är det ännu värre och man förstår inte varför. Stor kram.

Svar: Jag vill självklart att ingen ska drabbas som jag. Allra minst mina döttrar och övrig familj och släkt. Och att i värsta fall behöva lämna dem på jorden när jag går själv och veta att de har risk att bli sjuka de också ... ja, du förstår. Och inget kan jag göra ...
Sister Moonshine

Pysselfarmor

Kramar i massor - jag hoppas på det bästa precis som du! Kram/Gun

Svar: Tack Gun!
Sister Moonshine




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0