En stjärna att minnas.

Publicerat 2012-12-25 21:12:23 i Allmänt, Poesi

Kan det vara så, undrar jag stilla, när jag ser på stjärnornas kolsvarta bädd,

att lågan syns vida omkring fast veken som brinner är liten.

Kan man se att jag står här och känner mig ensam och rädd,

att kroppen är oändligt trött och att själen blivit sliten?

Kan jag lita på att när den dagen äntligen är inne,

blir även jag en storslagen planet, en stjärna?

Ja, kan jag då förvandlas till ett ljust och vackert minne?

Åh, det önskar jag så innerligt gärna.

Direktlänk, 4 Kommentarer

Taggar: poesi

Kommentarer:

Beate

2012-12-25 @ 22:54:50
URL: http://bp-computerart.blogspot.se/

Du skriver "när den dagen äntligen är inne" - det bådar inte gott. Jag menar att du verkar ge upp - åtminstone lite grand.
Men jag kanske missförstå och hänger upp mig på ord, vilket är en yrkesskada hos mig tyvärr.
Men, japp, du kommer att lysa som en storslagen stjärna när den dagen väl kommer. Åtminstone för mig.
God fortsättning önskar jag dig - även om det låter (=är) fel i ditt fall.

Svar: Ja, man ska inte hänga upp sig på enstaka ord. Det handlar mest om att det inte är något att vara rädd för eller att mörkret måste undvikas. Jag vill tro att livets olika hållplatser var och en har sin tjusning och mening. Men jag lovar dig, att man kan bli trött på allt många gånger även om det inte innebär att man ger upp. Jag är kvar på den här hållplatsen tills tåget går ...

Sister Moonshine

Agneta

2012-12-26 @ 12:03:40

Du är redan nu en stjärna som kan skriva vackra dikter. Hoppas du får en fin fortsättning på julhelgen. Kram!

Svar: Tack! Jag önskar er detsamma. Kram.

Sister Moonshine

Carina

2012-12-26 @ 13:34:09
URL: http://www.idagtankerjagpa.wordpress.com

Åh, så vackert
Kram Carina

Svar: Tack, Carina! Kram.

Sister Moonshine

Elisabeth

2012-12-26 @ 17:39:28

Vacker dikt,vilken skrivar ådra du har sister. Stämmer en hel del in på mig för ibland är jag så innerligt trött och sliten och tar en vilodag eller två för att orka.Är sen också kvar på planeten jorden tills tåget går eller planet lyfter(paradiset?) i min värld har ingen evigt liv och tror inte man vill ha det heller.Vad fiffigt med dadlarna, enkelt och smarrigt. Kramar från en medsister.

Kommentera inlägget här:

Sister Moonshine

Om mig

Jag är en helt vanlig 49-årig kvinna och jag kommer att skriva om mina helt vanliga dagar, tankar och åsikter. Jag har bröstcancer som spritt sig till skelettet, levern och hjärnan, men ser positivt och ljust på livet för det mesta. Tack för att du läser min blogg och för att du skriver en kommentar, om du känner för det. Kram!

Kategorier