Jag har fått synpunkter och kommentarer angående mitt förra inlägg. Det med marschallen. Dikten. Man undrar om jag kanske gett upp en aning. Jag hoppas att jag inte har skrämt upp någon bara för att jag använde ordet äntligen i sammanhanget. Och jag vill också säga att en dikt inte nödvändigtvis ordagrant måste handla om dess författare och inte heller måste den beskriva författarens verklighet eller sanning. Den kan göra det. Men det är inte säkert.

 

Jag skriver ofta om mina tankar och mardrömmar och farhågor för att få dem ur mig och för att inte ha dem virvlande runt i mitt huvud och mage. Det kan vara rädslor jag vill mota bort och att uttrycka sig i diktform är ett sätt att kunna använda symboler och bilder som bäst åskådliggör mina känslor. Det är mycket som rörs upp på insidan när man umgås med familj och vänner och det är inte konstigt att både mörka och ljusa minnen och känslor trängs och rörs upp till ytan såna här helger.

 

Så ... det finns ingen anledning till oro. Men tack för omtanken.