Alltså, nu måste jag skärpa mig! Så här kan jag inte hålla på. Jag gick Storgatan ner mot stan och mindes hur jag ramlat en gång tidigare och fick lov att få hjälp av en främling för att komma upp på fötter igen. På nästan exakt samma ställe låg nu en bilnyckel på trottoaren. Jag borde ju såklart bara ha gått vidare, för varför ska jag lägga mig i allt och plocka upp saker från marken, men jag är ju som jag är så jag böjde mig ner för att plocka upp den och då var det stopp. Jag kom inte upp igen. Benmusklerna är för svaga. För att inte trilla fick jag ställa ena knät i marken och sen var det kört. Där blev jag stående. Efter att ha kollat först åt höger och sen åt vänster på de människor som närmade sig, bestämde jag mig för att be en ung kvinna om assistens. Hon närmade sig snabbt och tog ett stadigt tag i min högra arm och fick upp mig.

 

Jag tackade henne såklart och gick sedan in till trafikskolan som hade dörren närmast där bilnyckeln legat, i tron att nyckeln hade där att göra. En chansning naturligtvis. Trafikläraren, eller vem det nu var, tog emot nyckeln och sen svor jag inombords på att det var sista gången jag gjorde det där dumma misstaget att leka hjälpsam eller lägga mig i. Jag har väl tråkigt annars gissar jag.