Operation i morgon, fredag. Kl 10 ska jag infinna mig på ODA. Duschad och hungrig ska jag vara efter sex timmars fasta. Vilket i praktiken är elva timmar. Inte ens jag kliver upp och äter frukost kl 3.30 för att få något i magen innan fastan ska börja. Vatten får jag dricka två timmar innan kl 10. Eller kaffe. Eller te. Men jag får inte ta en skvätt mjölk i som jag brukar. Det räknas som mat. Hm.  

Helgen lär bli lugn. Jag minns inte från förra gången jag fick en venport, hur jag mådde efter operationen. Hur ont det gjorde efteråt och om det var svårt att röra sig och så. Det minns jag inte alls. Jag minns bara att det gjorde fördjävligt ont när sköterska skulle sätta nålen i porten för att ge den första behandlingen några dagar senare. Jag var ju svullen och öm och sköterskan kunde inte sitt jobb och allt blev bara så fel. Men det där är en annan historia.

Så jag gissar att jag inte kommer att göra särskilt mycket i helgen. Emma tar tåget till Umeå för att träffa kompisar och blir kvar där tills på söndag och Sara jobbar hela helgen. Så jag är ensam hemma med katterna. Behöver jag hjälp med något får familj och kompisar komma till undsättning. Det går nog bra.





Kommande vecka tillbringar jag till viss del i Umeå. På tisdag tar jag bilen upp och under tre dagar ska jag göra en MUGA-scint som är en undersökning av hjärtat, en skelettscint som undersöker skelettet och de sedvanliga provtagningarna och läkarbesöket. Torsdagen avslutas sen med den första behandlingen med Herceptin och Navelbine och sen får jag åka hem. Två nätter ska jag sova på Patienthotellet, som är ett trevligt ställe som serverar supergod mat. Det känns tråkigt att vara hemifrån så länge. Tre dagar och två nätter där "ensam" i Umeå.

Jag vet inte heller hur jag kommer att må efter behandlingen. Den har jag ju inte gjort tidigare. Jag hoppas att jag orkar köra hem ... men Emma har lovat att komma och hämta mig om jag vill det. Det ordnar sig nog det också.