Jag längtar efter den dag när jag får känna mig pigg och stark. Finns den dagen?

 

På torsdagskvällen började jag utan förvarning att kräkas och efteråt fick jag huvudvärk och blev trött. Jag mår oftast bättre när jag kräkts färdigt och det är ju en lättnad. Den här gången kände jag att det enda jag kunde göra var att gå till sängs. Kanske kunde jag sova bort eländet.

 

 

 

Så här såg jag ut efteråt, men jag är inte säker på att det har med kräkningarna att göra. Jag tittar mig inte i spegeln särskilt ofta, så när det hände vet jag inte. Det gör inte ont men ser ju illa ut. 

 

Efter en lugn natt utan fler överraskningar åt jag fredagsfrukost vid TVn ... bara för att kräkas igen efter ett tag. Jag får inte ont i magen, den blir lite större och svullen bara, så blir jag illamående en stund och sen får jag kräkas tomt. Suck. Jag blir så himla less! Efteråt slumrade jag i soffan och när jag vaknade mådde jag bra och var hungrig. 

 

Jag tar ut det negativa i förskott och tror att det har med levern att göra. Det blir nog att börja med taxol igen nu, är jag rädd. Eller så är det hjärnan. Det får jag snart veta mera om.