Dagen igår var rätt omtumlande. När Susanne hjälpte mig hem och ur bilen kom en kompis gående och berättade att en gemensam vän plötsligt dött. Då lossnade allt och tårarna kom. Jag vet ännu inget om omständiigheterna kring dödsfallet men fy så ledsamt kändes. Det var gudomligt att komma in hemma och höra tystnaden omfamna en. Kan man verkligen uppfatta ensamhet och tystnad som avslappnande? Ja, jag tror det. När tystnaden är självvald och man behöver det för att komma igen så att säga.

 

Det har varit mycket nu ett tag ...