Jag vågar inte slappna av helt. Jag tycks inte få må helt bra någon längre stund innan jag får ta emot en ny omgång. Helst vill jag ju ta igen förlorad tid och göra något och spendera tid med Emma men på samma gång orkar jag inte. Och jag vet att om jag tar i för mycket går det på tok. Men i morse räckte det inte att jag var klok och gick varsamt fram.

Frukosten bestod av några enkla och oförargliga Finn Crisp med ost och tomater och så långt kändes allt bra. Men bara en liten stund efter sista tuggan varnade magen om återbetalning ... och allt kom upp och tillbaka igen. Efter det mådde jag i och för sig bättre men det var ju inte tal om att göra något. Vet du hur länge man måste ha medicin i form av tabletter i sin mage för att den ska hinna tas upp? Jag menar, har jag kräkts upp dagens dos nu då?

 

Jag slumrade och sov i soffan ett tag. Sova är det enda man kan göra såna här gånger. Minsta lilla ansträngning och jag börjar antingen frysa eller svettas eller båda delarna på en och samma gång.

Emma åkte iväg för att umgås med sina systrar och hon lämnade mig att vilade lite till. Suck. Det var ju inte så här jag ville ha det.