Och så var det bilresan mellan Malmö och Sturup då. Vi trodde att vi beräknat lagom restid och lagt till extra för säkerhets skull och ändå höll det på att gå på tok. Bilköer bildades på grund av vägarbeten (som bestod av asfaltläggningsmaskiner som för tillfället inte alls lade någon asfalt utan stod stilla. Tydligen får det trafiken att krångla ändå).

 

Minuterna gick (snabbt som sjutton tyckte jag) och jag blev allt mer orolig allt eftersom avgångstiden närmade sig. 20 minuter innan bör man checka in sig och sitt bagage, enligt reglerna, och kanske är det en viktig tid att hålla eller så är det en gräns att tumma på. Jag vet inte. Hur som helst fick vi ila direkt ombord på planet efter incheckningen och snart var vi på väg norrut genom luften.

 

 

Piloten var en hejare vid styrspakarna, för 20 minuter före utsatt tid landade vi på Örnsköldsviks flygplats och var på hemmamark igen. Saras kompis Emelie hämtade oss med min bil och så slutade denna mysiga resa. Som vanligt kan man inte fatta att tiden kan gå så snabbt. Nyss var jag där och nu är jag hemma.