Sister Moonshine

Jag är inte först med nyheter av något slag. Inte ens tvåa. Jag är sist. Ibland är det bra, för alla tekniska nya prylar är ju så mycket dyrare när de är nya på marknaden. Efter ett tag sjunker priserna och ... då kan det hända att jag köper. Eller låter bli. Jag bryr mig inte om tekniska och revolutionerande nyheter som appar och smartphones och sånt och jag vet knappt vad det är. TV har jag, och faktiskt en inspelningsbar DVD. Men min mobil har inte ens internet. En försäljare som ringde, påstod att jag måste ha en som har internet. Det MÅSTE man ha, sa han. Det hade jag ingen aning om. Jag prenumererar inte på ortstidningen längre och ser inte på nyheterna ens varje dag. Det har jag missat att man måste.

- Tänk att du står där på tågstationen, sa försäljaren, och så har tåget gått ifrån dig och du behöver veta när nästa går och du vill titta i en tågtabell och beställa en ny biljett och sen behöver du ...

Jag tänkte att 'gubbe lille, jag är inte så klantig att jag skulle missa tåget och om jag nu står där på perrongen och kan jag väl bara gå in på stationen och kolla när nästa tåg går. Eller?'

Nej, man ska vara försiktig med sånt där. Att låta försäljare säga vad man måste, menar jag. Det bestämmer jag väl själv.   

Ser också i Cheeky Malins blogg vad som kan hända när man har med smarta telefoner att göra. De lever ju ett eget liv de där och tar egna initiativ och i en del fall sysslar de med koppleri och annan olaglig verksamhet. Jo, det är säkert! Det vill jag inte uppmuntra till. Så, nej, om min gamla Sony inte släcker ner helt och hållet för mig, kommer jag att behålla min mycket dumma och osmarta telefon tills jag inte behöver någon telefon längre.