Familjen Annorlunda. En ny serie program om familjer som är så annorlunda att de skaffat många barn. Typ 10 - 11 stycken. Oj oj oj, vilken rikedom! Och vilket arbete. Det blir ju liksom mycket av ALLT med så där många barn. Många näsor att snyta, skor att knyta, sår att plåstra om, sängar att bädda, mackor att smöra, tårar att torka, nappar att hitta och framförallt så fantastiskt mycket KÄRLEK.

Jag minns att jag och mina barns far en gång för mycket länge sedan sa - lite på skoj och lite på allvar - att vi nog gärna skulle vilja ha fem barn. Gärna fem döttrar. Fast jag tror nog att han hade gillat en son också.

Min familj är ju inte så stor, det är ju bara jag, Sara och Emma (och katterna), men ofta utbrister jag ändå, att nog är vi väl ändå ganska annorlunda i vår familj. Det går inte att återge så att någon utomstående förstår men det handlar om små och interna skämt, gester, ögonkast och nyanser i språk och röst, saker vi säger och gör och som bara vi fattar och allt det andra. Det här är ju vanligt i många sammanhang där människor lever nära varandra att det på något sätt till slut blir en liten och egen cirkus.

Ja, det tycker nog alla. Precis som jag, tycker nog alla att just de har den allra bästaste och mest unikt vanliga och annorlundaste familjen av alla.