Jag stod i gång 7 på Willys, bland krossade tomater naturell och smaksatt med chilli, i burk eller i tetrapak, när min mobiltelefon ringde i fickan. Cecilia på uthyrningen hos Övikshem hade fått ett samtal från en annan hyresgäst angående min bil. Den stod så parkerad att han inte fick plats med sin egen bil på platsen intill som han nu hyr. Med kepsen i handen hade han ringt och frågat om Cecilia kunde tänka sig att be mig - försiktigt, hade han betonat, försiktigt - flytta sig så att han fick plats med sin bil.

Jäklar också, tänkte jag, men det sa jag förstås inte till Cecilia. Till henne sa jag att jag skulle flytta bilen. Jag hade ställt den 2-3 dm åt vänster in på en parkeringsplats som var outhyrd, för att slippa åla in på framsätet som en pilsk poledansare när jag skulle in i bilen, och dessutom hade jag underrättat dem om vad jag gjort. Hade hon inte fått mitt mail med den ödmjuka förfrågan om att få ta de där extra decimetrarna i anspråk tillfälligt? Nädå, hon hade inte sett eller hör något om det. Nåja, sa jag, nu har jag flyttat på bilen och ska komma ihåg att den där platsen inte är ledig längre.





Jäklar! sa jag igen, men inte till Cecilia, utan till mig själv.

När jag handlat klart, betalat och åkt hem, vem parkerar precis sin bil på platsen intill min? Jo, mannen med det nya hyreskontraktet såklart. Nu svor jag igen. Men tyst och inom mig. Men sedan skrattar jag. Han som jag ska samsas med på en alltför liten yta är maken till den stackars thailändska kvinna som jag kommenderade över i tvättstugan tidigare i vinter. Jag trodde ju då att man inte fick tvätta kl 7 på lördagar och söndagar,  som jag var van vid, och jag sa strängt till henne att vara tyst när jag låg och sov. Nu har jag ju blivit varse att det är tillåtet att göra som hon gjorde. Det är väl klart att den här mannen vill att man ska vara f-ö-r-s-i-k-t-i-g i min närvaro. Annars vet man ju inte vad som kan hända.

I alla fall ...

Vi diskuterade de alltför små parkeringsytorna, ventilerade de därför omotiverat höga platshyrorna och enades om att det är nödvändigt att klaga till fastighetsägaren när man är missnöjd.

Vi ska nog komma överens.