Jag var på ICA och stod bland frukt och grönsaker och tog för mig. Gröna druvor kändes lockande. Ibland ligger druvorna i såna där små korta påsar med handtag på, färdiga och förberedda små klasar liksom. En sån påse med druvor tog jag, men jag tyckte det var för lite i den, så jag bröt en liten gren från en annan klase, i en annan påse, bara ytterligare tio druvor så där, och lade i min korta påse, och så blev jag nöjd och gick vidare.

Jag var så hungrig! Egentligen ska man ju inte handla när man är utsvulten, det vet ju varenda människa, för då handlar man en massa onödigt och det är ju aldrig bra, men det gjorde jag alltså. Så hungrig var jag att jag inte bara åt av gulaschsoppan som det var provsmakning på (den var för salt men annars ganska god), jag stack dessutom ner handen och tog en druva också. Jag vet, jag vet, det är snatteri, men jag var svag i benen, så hungrig var jag, och man kan ju inte svimma av hunger på ICA på tisdagskvällen, det kan man ju bara inte.

Snatteriet fortsatte. Jag tog en druva till. Skyndade mig liksom och försökte att inte visa det för någon, så jag såg mig väl inte för när jag snabbfingrad dök ner i kundvagnen. Klafs. Liksom. Druvan var fast utanpå, men blöt inuti. Mer än det brukar alltså. Och när jag tittar efter på den lilla klase som jag kompletterat med, så ser jag att den är väldigt ofräsh och skräpig, eller vad det nu är, och när jag granskar klasen ser jag att det är spindelväv tätt intill stjälken. Alldeles kall blev jag ... eller om det var varm ... jag vet inte. Men när jag ser det bleka skalet av en ömsad spindelkropp sitta på en av druvorna, ja då, tappade jag alldeles kollen. Jag passerade en papperskorg och slängde druvorna snabbt och fort och raskt. För hu och blä för spindlar och vips så hade jag handlar färdigt!!!

Kanske borde jag gjort något annorlunda, men jag är mest glad över att jag nu så här lite efteråt inte verkar ha fått men av att eventuellt ha ätit vindruvsspindlar - om det nu finns sådana.