Herceptin nr 17.
Den sjuttonde behandlingen är över. Det gick ungefär som vanligt och Sara följde med och bjöd också på lussekatter och varm choklad.
Jag berättade för sköterska och läkare om hur jag mår ibland, att jag mår illa när jag vaknar och att jag är trött och så, och får den lugnande (?) förklaringen att jag ju faktiskt får en cancerbehandling. OK. Det får jag ju. Hade bara önskat att jag mådde lite bättre med tanke på att jag inte får cellgifter. Men ... det kunde varit mycket värre.
Jag berättade för sköterska och läkare om hur jag mår ibland, att jag mår illa när jag vaknar och att jag är trött och så, och får den lugnande (?) förklaringen att jag ju faktiskt får en cancerbehandling. OK. Det får jag ju. Hade bara önskat att jag mådde lite bättre med tanke på att jag inte får cellgifter. Men ... det kunde varit mycket värre.
Kommentarer
Postat av: Lotta F
Bra att dom lugnade dig lite, men jag förstår din frustration. Man vill må bra och leva gott, trist att gå omkring och må pyton. När jag läser din blogg så får jag ofta intrycket av att du faktiskt har lite tur med att vara pigg och kunna göra saker ändå. Det finns ju dom som bara piggar på sig några dagar inför nästa omgång och dom har det inte kul.
Här firade vi gårdagen med att grilla, maken min är söt som gärna går ut och grillar, nåja i ett uthus men ändå. Det är ju smarrigt även på vintern.
Ha det gott!
Kram Lotta F
Postat av: Cheeky Malin
Jag skulle inte ha samma tålamod med sköterskans svar tror jag... Du har så skön inställning! Kram!
Trackback
