Jag tog mig bussledes till ICA för att kompletteringshandla mjölk, apelsiner, bröd och sånt som tar slut även om kylskåpet är proppfullt. Är galen i apelsiner just nu. Måste ha flera stycken varje dag. De känns så fräscha, saftiga och energirika på nåt vis.

 

 

 

Det var så där lagom kallt ute, -4 grader, med ett lätt snöfall och skönt uppiggande efter ett slöardygn inomhus. Jag tog ryggsäcken och bestämde mig för att begränsa inköpen till vad som rymdes i den. Jag höll mig till den uppgörelsen med mig själv, men ryggan blev så full att inte ens en nagelfil skulle kunna pressas ner och tung blev den också. Jag fick inte upp den på ryggen av egen kraft utan frågade en kvinna om hjälp med den detaljen, så det ordnade sig.

 

Det är tomt utan Emma. Tänk att man vänjer sig så snabbt. Hon har varit iväg och träffat släkten på faderns sida och idag var de på hockey (heja Modo!). Jag vaknade några gånger inatt, gick på toaletten och undrade var hon var. Om hon låg och sov i gästrummet eller om jag bara drömt att hon kommit hem. Ja ... nyvakenhetsförvirringen du vet ...

 

Imorgon är det vardag igen och på fredag är det dags för nästa herceptinbehandling. Duns ner på jorden och tillbaka till jobbet, med andra ord.