... sa dr Nisse, efter att ha tittat på min hjärna på MR-bilden. Av tio metastaser har nio försvunnit helt och bara en finns kvar. Det kan man kalla bra resultat. Levern ser också fin ut och alla värden är OK.

 

Jag satt nog mest och stirrade. Det här hade jag inte vågat hoppas på. Och sjukt nog var det Tage Danielsson som jag kom att tänka på där jag satt, med lätt gapande mun. För ... om det nu var så ovanligt det som hänt ... var det då riktigt säkert att dr Nisse hade förstått saker rätt? Var det verkligen sant det han berättade?

 

 

 

Om man behöver analysera positiva utfall ville dr Nisse förklarade det med att strålningen ibland tar bort den skyddsbarriär som finns kring hjärnan och då kan även cellgifterna komma åt att bearbeta metastaserna där. Strålning och cellgifter kan tillsammans göra underverk!

 

Om en månad ville dr Nisse göra en ny röntgen av hela kroppen och vi ska då också diskutera om jag kanske ska göra ett uppehåll med cellgifterna. Kroppen behöver återhämtning efter ett halvårs tuff kamp. Det lät ju bra det här! Minst sagt. Är det inte märkligt att man har svårt att begripa så där genast? Det här behöver jag smälta och ta in i lugn och ro. 

 

Nio av tio fulingar är borta! Ha!

 

Ha ha ha!