Taxol nr 1.
Och så, innan jag ens hade börjat min behandling, kändes det så märkligt i bröstet. Plötsligt kunde jag inte fylla lungorna helt, jag hostade torrt när jag försökte ta ett djupt andetag och det kändes inte alls bra. Ett tryck mitt på lungorna, liksom. Som tur var, hände det precis när Dr Kjell satt på en stol hos mig och han lyssnade genast på lungor och hjärta och beordrade också ett akut EKG som var u.a. Man kollade blodtryck och puls flera gånger och det enda som inte var normalt var en puls på ca 85 vilket antagligen var för att jag blev rädd.
Så småningom vågade Dr Kjell ordinera Taxol och jag var noga övervakad hela tiden. Jag ringde till Sara och hon kom och satt hos mig och följde mig också hem efteråt. Det var skönt att sova en stund medan dottern satt intill knappande på sin mobil och med ett öga på sin dåsiga mamma. Det är bra med duktiga döttrar. Jättebra!
Vilken tur att du fick ha någon som står dig nära under den upplevelsen. Jag önskar att jag hade barn av många skäl men ibland slår det mig på jobbet att jag inte kommer ha någon som följer mig till sjukhus etc den dagen jag (oavsett ålder) behöver sjukvård.
Hoppas önskad effekt på din behandling!! Kram
Håller tummarna för att det är en jättebra behandling du får. Skönt att du har dottern hos dig, dom är ju bara bäst och gulligast. Tänkte att du kanske fick panikångest när du fick behandlingen, eller ångest. Det kan likna typ "hjärtinfarkt" ibland.
Skickar energigivande Kramar ♥ via Cyber/Lotta F
Stackars dig vilket helvete att cancern kommit tillbaka, slåss utav bara fan och det är många som tänker på dig ska du veta. Vad för cancer har du och haft?
Håller tummarna att Taxolen ger fulingarna en riktig jävla helvetes omgång!!!! Ja nu svär jag. <3
Hoppas att behandlingen blir av det skonsammare slaget för dig. Det räcker så väl med vad du redan fått gå igenom. Många varma kramr kommer här.
Tänk att livet för med sig sådant som man inte tror att man skall orka bära! Jag är inte läkare (men jag är faktiskt doktor!) och jag tror att du drabbades av (panik)ångest. Det förvånar mig inte ett dugg att det inträffar; det är mer konstigt att vi inte drabbas av sådant oftare. Det positiva är att din doktor Kjell inte chansade, utan kollade upp att det inte var hjärtat eller lungorna som krånglade. Det hjälper dig att behålla lugnet framöver, åtmninstone partiellt.
Man känner inte igen vare sig sin kropp eller sitt psyke när man utsätts för extrem stress, det har jag lärt mig de senaste tre månaderna. Jag hade inte en aning om hur vidrigt det är att ha ångest. Jag visste inte att sorg och ångest känns som rent fysiska åkommor. Jag förstår nu att man lätt blir beroende av Sobril och liknande preparat - det är SÅ SKÖNT när ångesten släpper och man känner sig åtminstone i närheten av något som skulle kunna kallas lugn.
Jag hoppas att din medicinering skall hjälpa dig på bästa sätt. Jag önskar att jag kunde bära din ångest. Jag kommer dock inte närmare än att jag tänker på dig och åtminstone delvis förstår vad du har att tackla.
/M
Kram!
oj vad du har det jobbigt just nu… som vanligt finner jag inga tröstande ord men som du ser så är det många som har dig i tankarna.
Det är en jädrans sjukdom denna C… men jag hoppas du kommer att må bättre bara behandlingen börjar verka. Att må illa och vara så trött som du varit ät svårt i längden.
kram kram
Önskar att jag på något sätt kunde hjälpa men jag tänker mycket på dig.
Så skönt att du har en sådan fin dotter.Men det beror kanske på att du har varit en bra mamma.
Nu hoppas jag allt skall gå bra och att du inte får så mycket biverkningar.
Mina varmaste må så bra du kan.
Kram/Anna
Lilla hjärtat, vilken tur att du har din dotter vid din sida och kloka sjukvårdsmänniskor som tar dig på allvar. Tacka sjutton för att du är rädd... Tänker på dig.
Kram Carina
