I morgon är det dags för behandling igen. Den med både Herceptin och Navelbin. Jag måste säga att jag kommer att infinna mig på dagvården för provtagning och cellgifter med betydligt större motivation än tidigare. Nu vet jag ju att dropparna fungerar. Fram till nu har jag upplevt det väldigt abstrakt, måste jag säga. Faktum är ju att jag fått många behandlingar under lång tid utan någon särskilt positiv feedback överhuvudtaget. Nu när jag vet att tumörerna gått tillbaka, har jag inga problem med att för femtielfte gången traska in på dagvårdens vältvättade golv igen. Och igen. För nu vet jag att cancermonstret, åtminstone just nu, får sig en smäll på käften så den backar. Ha!