Jag kanske inte dör ...

Det är så himla viktigt att man, som vårdgivare, tänker på att patienten inte är en ensam ö. Att patienten är en människa, kanske med familj; partner och barn. Att patienten har föräldrar, arbetskamrater, släktingar, grannar, vänner, klasskamrater. Ett cancerbesked påverkar så många fler än den som sitter där och får veta att hela framtiden förändrats.

Det är så himla viktigt att den cancersjuke känner att läkaren tror på en framtid. Att det finns hopp. Att man efter den mest akuta tiden med operation och behandlingar, faktiskt har en plan på att få tillbaka människan i ett "normalt" liv med skola eller arbete eller vad man nu vill och känner för. Att man arbetar i den riktningen.

 Dr Nisse

Det är så himla viktigt för mig och de jag har omkring mig att man tror att jag ska överleva den här pärsen. Att man inte tänker ge upp "förrän den feta djävla kärringen sjunger". Visst, det är viktigt med forskning kring mediciner och behandlingar. Men det får inte utesluta att vi satsar även på den friska framtiden. Utanför själva vårdapparaten. Vi måste ju satsa även på själva livet.

Svenska Dagbladet har publicerat en artikel som andas hopp för oss med cancer och de vi har omkring oss. Nu måste vårdgivarna sluta vara överraskade över att cancersjuka överlever. För det ska vi fortsätta med. Punkt slut.

Gunilla
2011-05-31 @ 12:40:13

Kloka ord.

Man skall aldrig ge upp hoppet, och man vinner mest på att försöka tänka och vara positiv, i både ord och handling.

Det är vad du gör ,och då blir det bra.

Kram från mig, och ha en positiv bra dag.

Annika S
2011-06-01 @ 20:39:37
URL: http://solrosen-annika.blogspot.com

Vi ska aldrig ge upp. Kram




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0