Morotskakan är slutligen pyntad och klar. Ett anrop på Facebook efter fikasällskap blev resultatlöst och i eftermiddag tog jag helt sonika tårtan med mig, plockade upp mamma efter vägen, och åkte ut till syrran för en fikastund.







Vi satt ute, solen gassade och Janne tog ett dopp i havet, men så plötsligt var regnmolnen där igen och skvätte. Det gjorde inte så mycket. Vi gick in istället.

När jag skjutsade hem mamma igen, kände jag hur hungrig jag var, och att jag ville äta något. Genast. Det var väl inte det smartaste jag gjort, men jag styrde bilen mot stan istället för hemåt och stannade till på Villakiosken. Där köpte jag en hamburgare med bröd och lite strips som jag tog med mig hem. Jag kastade i mig snabbmaten framför TVn utan att ens äta upp allt. Jag skulle ljuga om jag sa att det var särskilt välsmakande. Hamburgaren verkade okryddad och kanske inte ens helt genomstekt. 

Efteråt skrek kroppen efter något nyttigare. Fräschare. Inte så oäkta. Druvor och nektarin och vatten var godare och inte så tyngande. Jag vet nog varför jag valde att köpa gatuköpsmaten. Vi åt ju sån mat i torsdags också. Jag som väljer sådant bara enstaka gånger varje år har mer än väl fyllt den kvoten nu och jag vill inte ha mer hamburgare med strips nu. Det är inte gott helt enkelt!