Sister Moonshine

Fyra veckor har gått sen den förra behandlingen och i morgon är det dags igen. När jag träffade onkologen i Umeå bestämde han att dubblera dosen Faslodex på grund av tumörernas tillväxt. Jag litar inte på att man fått besked om detta på Dagvården i Övik. Jag får ringa dit direkt i morgon bitti så att jag garanterat får min dubbla dos i morgon. De ligger inte med ett lager av de här läkemedlen som är mycket dyra utan beställer hem dem inför varje behandling. Cellgifterna blandas medan patienten väntar och inget görs i förväg. Det har hänt tidigare att jag fått komma tillbaka nästa dag för att läkemedlet av misstag inte finns på plats när jag har behandlingstid. 

Jag har träffat samma onkolog, jag kallar honom Nisse, ända sen den första diagnosen 1999. Han är en skicklig onkolog och jag litar helt på honom.

Tiden mellan behandlingarna går blixtsnabbt och behandlingen i morgon blir den 32:a i ordningen. Två sprutor Faslodex och en påse Zometa är vad jag ser fram emot. Den nya känslan är förhoppningen att den högre dosen är effektivare och att detta är tillräckligt för att hålla cellgifterna borta i åtminstone 32 behandlingar = månader till.