Sister Moonshine

Vädret var väl inte det bästa idag på eftermiddagen, och för att Sara skulle slippa gå eller krångla med buss hem från skolan, åkte jag för att hämta henne. Jag sitter där, i godan ro, i min bil, mitt på E4an, alldeles innan brandstationen, när en spindel plötsligt glider ner för sin tråd alldeles framför mitt ansikte. Skrriiii! Jag tror att mina stämband krampade, för det hördes inget ljud. Det vidriga djuret satt precis på listen mellan tak och ruta, drog sig sen uppåt och försvann. Jag blev iskall. Omgivningen försvann. Det var jag och besten. Vad göra? Hjärnan får med ens en extra växel och börjar tänka taktiskt och strategiskt. Jag stänger av fläkten för att det äckliga krypet inte ska blåsa fram igen. Jag ser snabbt ut den genaste vägen bort från E4an och till en plats att stanna bilen och komma bort från denna livsfarliga bunker. Jag svänger vänster in på Vikingagatan och ställer bilen på närmaste bussficka. Och ut ut ut ur bilen flög jag. Och så försökte jag, från utsidan förståss, se vart spindeln tagit vägen, men jag hittade den inte. I bagaget, där jag förvarar lite av varje bra-att-ha-saker hade jag en plastlåda med våtservetter, om man behöver torka av sig lite. Nu kom denväl till pass. Jag rev av en ordentlig mängd pappersark och torkade där spindeln försvunnit. Rutan är lite tonad just där, så man kan inget se från utsidan och från insidan skyms området av innertaket som är lite välvt där det övergår till rutan. Jag fick alltså "gå på känn", vilket känns mycket obehagligt när det har med äckelspindlar att göra. Inte förrän jag gick över till andra sidan av bilen såg jag den, fångade upp den i våtservetterna och ... råkade tappa ner fulingen på passagerarsätet. Blixtsnabbt svepte jag fram med servetterna igen och i en enda rörelse fångade jag upp spindeln och kastade både servetter och djur bort från bilen och ner på trottoaren. Normalt skräpar jag inte ner, men nu var det inte läge att tänka på miljön. Det gällde ju livet! Darrig men lättad åkte jag och plockade upp min väntande dotter.

En konstig sak är att det inte är första gången jag har en spindel i bilen. Har någon en förklaring på fenomenet? Kan det betyda något? Annat än att jag inte kör bilen så ofta, alltså. Tacksam för förslag på hur jag undviker en upprepning.