Sister Moonshine

Ha ha ha. Är min spontana reaktion. För det första jag tänkte på var mina värktabletter. Och det piller som tar bort illamåendet. Är det inte bedrövligt, så säg? Vid en annan tidpunkt i livet skulle jag ha pratat om barnskratt och kärlek och kattungar och glass och goda vänner och ... Men nu för tiden är det tydligen det rent kroppsliga måendet som tar över handen. Inte så konstigt egentligen. Men lite trist.

Men det är väl som jag läste nånstans. "En frisk har tusen önskningar, en cancersjuk har bara en - att bli frisk". Jag kan minnas orden lite fel, men du förstår nog. Det stämmer ganska bra. Man blir lite fixerad och fokuserad. Det är svårt att tänka på nåt annat liksom, när man inte mår bra. Man blir förhindrad att göra saker. Illamående och bristen på ork gör att jag just nu väljer bort vissa saker som inte känns så viktiga. Såna saker som tidigare var ganska kul.

Men jag mår bättre och bättre nu, helt klart. Dag för dag. Igår var jag ju väldigt aktiv. Duschade, röjde bilen från snö, uppvaktade söta Anna på födelsedagen, handlade och bar och hade mig. Kanske var det lite väl häftigt på en gång, för när jag lade mig på lördagskvällen hade jag ont där på höger sida av ryggen ovanför svanken, där där jag brukar få ont när jag anstränger mig. Men dessa aktiviteter skulle ju ha varit helt otänkbara för bara en vecka sen, så visst mår jag bättre. Och det känns bra.

 

På den här bilden, från i somras, ligger Tarzan och Kitty i det frodiga gräset och myser. De små kattvännerna får mig definitivt att må bättre!