Att poa på.
På fredagen blev inte mycket annat nyttigt gjort, än tvätten på förmiddagen. Jag poade på (är det verkligen ett riktigt ord?) lite och timmarna gick och så var den dagen borta. För den som inte har en aning om vad poa är, kan jag berätta att det är att man plockar lite, utan att egentligen städa. Man flyttar på nåt som ligger på fel plats. Torkar av en fönsterbräda. Byter plats på en lampa. Viker ihop en filt. Man går liksom runt i bostaden och småpysslar och grejar lite med grejorna. Det är riktigt mysigt, och ibland när man är på rätt humöt, kan man ha musik och ett glas vin tillgängligt också, men det är inte alls nödvändigt.
Kitty kom hem med en liten fågel. En gulaktig liten sammetsmjuk pippi som fortfarande var varm. Jag tackade Kitty så mycket för bidraget till hushållet och lade fågeln i en plastpåse i soppåsen.
Till sen lunch åt jag scrambled eggs on toast med ketchup. Jag löste flera korsord och såg på TV.
Ibland är jag rädd att jag slösar bort mina dagar med att inte göra någonting. Alldeles ensam är jag i min lägenhet och är onyttig. Jag jämför mig med andra, som förutom att arbeta, tycks göra en massa saker. Man reser, går ut och dansar, styrketränar, besöker vänner eller får själv besök, plockar bär och gör saft, går en kurs med mera med mera. Borde jag inte skynda mig att uppleva saker och träffa vänner och så? Jo, visst är det så. Egentligen. Men, jag är ganska nöjd med mitt liv. Det låter tragiskt egentligen, när jag beskriver hur mina dagar kan se ut, men jag ska väl inte jämföra mitt liv med andras och det är dumt att leva sitt liv efter andras eller för all del sina egna förväntningar. Jag vet inte om jag på dödsbädden kommer att ångra att jag inte gjorde mer, men det får vi se då.
Jag känner mig rätt harmonisk. Älskar att vara med mina katter. Trivs alldeles utomordentligt i mitt hem. Uppskattar att prata med och träffa familj och vänner emellanåt i den mån jag orkar. Och, jag saknar egentligen ingenting. Det är det där att jag ska ångra mig efteråt som skrämmer mig. Jag har ju valmöjligheten nu, gör jag rätt?
Kitty kom hem med en liten fågel. En gulaktig liten sammetsmjuk pippi som fortfarande var varm. Jag tackade Kitty så mycket för bidraget till hushållet och lade fågeln i en plastpåse i soppåsen.
Till sen lunch åt jag scrambled eggs on toast med ketchup. Jag löste flera korsord och såg på TV.
Ibland är jag rädd att jag slösar bort mina dagar med att inte göra någonting. Alldeles ensam är jag i min lägenhet och är onyttig. Jag jämför mig med andra, som förutom att arbeta, tycks göra en massa saker. Man reser, går ut och dansar, styrketränar, besöker vänner eller får själv besök, plockar bär och gör saft, går en kurs med mera med mera. Borde jag inte skynda mig att uppleva saker och träffa vänner och så? Jo, visst är det så. Egentligen. Men, jag är ganska nöjd med mitt liv. Det låter tragiskt egentligen, när jag beskriver hur mina dagar kan se ut, men jag ska väl inte jämföra mitt liv med andras och det är dumt att leva sitt liv efter andras eller för all del sina egna förväntningar. Jag vet inte om jag på dödsbädden kommer att ångra att jag inte gjorde mer, men det får vi se då.
Jag känner mig rätt harmonisk. Älskar att vara med mina katter. Trivs alldeles utomordentligt i mitt hem. Uppskattar att prata med och träffa familj och vänner emellanåt i den mån jag orkar. Och, jag saknar egentligen ingenting. Det är det där att jag ska ångra mig efteråt som skrämmer mig. Jag har ju valmöjligheten nu, gör jag rätt?
Kommentarer
Trackback
