Att finna kärleken på nytt.
Man ser dem överallt. På jobbet. I kompiskretsen. Nån av grannarna.
Paret som fortsätter att vara ihop/sambo/gifta år efter år efter år. Trots att de egentligen inte vill. Den ene och ibland båda kan vara helt säkra på att förhållandet är dött av ett eller annat skäl. Kanske det klassiska "vuxit ifrån varandra". Vissa har hållit ihop sedan tonåren och stannar tillsammans av "bekvämlighetsskäl". Andra har ekonomin som orsak. - Hur ska jag kunna klara av att bo i huset med bara en inkomst? Man är van vid ett visst sätt att leva och kan inte tänka sig att sänka sin standard som konsekvens av att bli singel. Många väljer att stanna i ett dåligt förhållande "för barnens skull". Tror de verkligen inte att barnen - oavsett ålder - känner om föräldrarna gör sig till i deras närvaro?
När jag för över tjugo år sedan berättade på min arbetsplats att jag skulle skiljas, fick jag höra flera konstiga kommentarer. En sa: - Jag skulle också vilja skilja mig, men jag vet vad jag har men inte vad jag kan få. Hon var helt enkelt rädd för att "byta ner sig". Hon är fortfarande gift med samme man.
Somliga stannar kvar i ett dåligt förhållande tills de hittar en ny partner. Det är inte ovanligt att två förhållanden så att säga överlappar varandra. Man gör inte slut förrän man är säker på att ha ett nytt förhållande på gång. Tragiskt! Och svekfullt! Det är tydligen värre att vara singel än att ha en dålig relation.
Jag ställer mig helt och hållet positiv till att man inte gör slut så fort man grälar, eller ger upp om förhållandet kommit i en svacka av något slag. Det är inte det jag pratar om. Det är självklart att man måste jobba på att få det att fungera i en parrelation. Varje dag. Det jag inte förstår är, när man inte längre har något gemensamt, när kärleken är död och när man bara lever under samma tak, varför man inte ger varandra frihet. Det måste vara bland det mest kärleksfulla och respektfulla man kan göra för sin partner. Chansen att finna kärleken på nytt.
Paret som fortsätter att vara ihop/sambo/gifta år efter år efter år. Trots att de egentligen inte vill. Den ene och ibland båda kan vara helt säkra på att förhållandet är dött av ett eller annat skäl. Kanske det klassiska "vuxit ifrån varandra". Vissa har hållit ihop sedan tonåren och stannar tillsammans av "bekvämlighetsskäl". Andra har ekonomin som orsak. - Hur ska jag kunna klara av att bo i huset med bara en inkomst? Man är van vid ett visst sätt att leva och kan inte tänka sig att sänka sin standard som konsekvens av att bli singel. Många väljer att stanna i ett dåligt förhållande "för barnens skull". Tror de verkligen inte att barnen - oavsett ålder - känner om föräldrarna gör sig till i deras närvaro?
När jag för över tjugo år sedan berättade på min arbetsplats att jag skulle skiljas, fick jag höra flera konstiga kommentarer. En sa: - Jag skulle också vilja skilja mig, men jag vet vad jag har men inte vad jag kan få. Hon var helt enkelt rädd för att "byta ner sig". Hon är fortfarande gift med samme man.
Somliga stannar kvar i ett dåligt förhållande tills de hittar en ny partner. Det är inte ovanligt att två förhållanden så att säga överlappar varandra. Man gör inte slut förrän man är säker på att ha ett nytt förhållande på gång. Tragiskt! Och svekfullt! Det är tydligen värre att vara singel än att ha en dålig relation.
Jag ställer mig helt och hållet positiv till att man inte gör slut så fort man grälar, eller ger upp om förhållandet kommit i en svacka av något slag. Det är inte det jag pratar om. Det är självklart att man måste jobba på att få det att fungera i en parrelation. Varje dag. Det jag inte förstår är, när man inte längre har något gemensamt, när kärleken är död och när man bara lever under samma tak, varför man inte ger varandra frihet. Det måste vara bland det mest kärleksfulla och respektfulla man kan göra för sin partner. Chansen att finna kärleken på nytt.
Kommentarer
Trackback
